”Hej Evan.” log jag mot honom. Han kollade förvånat upp på mig.

”Du kommer ihåg mig?” flämtade han chockat, hans kompisar såg lika chockade ut som han själv.

”Såklart. Hej då Evan.” fnittrade jag sockersött. Justin nöp mig hårt i sidan men jag reagerade först när hissdörrarna stängdes.

”Vad fan håller du på med?” röt jag medan jag masserade sidan av min mage. Han log stort.

”Jag äger dig. Kom ihåg det. Du är min och kommer vara det ett tag framöver.”

Han stoppade ned kortnyckeln i handtaget, det klickade till och dörren var öppen. Båda två gick utmattade in i vardagsrummet, men stannade upp när det redan satt någon i soffan.

”Oh boy, give it a rest…” suckade jag irriterat. Var hon tvungen att befinna sig här? Nu?

”Hej på dig med Noelle.” log Selena sockersött. Justin skakade besviket på huvudet och tog ett språng mot sprithyllan. Jag ställde mig snabbt framför honom som en bom.

”Kom igen Justin. Inget på hela 24 timmar.” påminde jag honom. Vi hade vilket som brutit hela dealen, men rökandet och drickandet var något jag faktiskt ville sluta med. Jag ville inte dö i förtid, tvärtom. Selena suckade fördröjt.

”Samma visa om igen.” log hon stelt, hon njöt verkligen av att vara en sådan bitch. Det klickade till utifrån och dörren var låst. Justin gick med snabba steg mot dörren i försök att låsa upp den.

”Fan.. vi är fast här….” suckade han irriterat. Det knastrade till från högtalaren i hallen och en kvinnoröst började prata.

”Hej! Vi har låst alla hotellrum utifrån så att ingen, och då menar vi ingen, ska kunna ta sig ut ur rummet under stormen. Dra ut alla elledningar och stäng alla fönster. Vänliga hälsningar, receptionen.”

Jag stirrade stint på Selena som satt där som en ängel. Skojar hon med mig? Så vi satt fast här, med Selena Gomez, som var ingen mindre än Justins ex. Fan. Jag hade verkligen dålig karma. Både Justin och Selena reste sig upp för att gå mot sovrummet, men stannade.

”Vad ska du i vårat sovrum att göra?” fräste Justin.

”Ha sex med dig.” svarade Selena känslolöst. Hjärtat stannade. Va? Ha sex med honom? Justin kollade tveksamt bak på mig.

”Jag kan behöva ligga, du vill ju knappast.”

”Va? Vi låg senast igår Justin.” påminde jag honom sammanbitet. Han ryckte på huvudet och gick in med Selena på sovrummet. Så dem hade tänkt ha det i samma rum som mig? Eller samma och samma, med en jävla dörr mellan?! Ilskan som bubblade upp inom mig var inget Justin ville ha något att göra med just nu, om han skulle komma ut i vardagsrummet igen skulle han ligga pyrt till.

Selena hade varit snäll nog att ställa ut min reseväska så att jag skulle kunna byta kläder. Tack gode gud för det. Vattnet som täckte min nakna kropp var skönt. Justin och Selena hade börjat i samma stund dörren slagits igen, så jag hade skyndat mig in på badrummet i hopp om att inte höra något. Eller, börjat och börjat – jag hade inte hört något direkt. Men det är ju vad man skulle kunna tro med Justin. Han hoppar ju på alla tjejer han hamnar i samma rum med. Han hade fått mig att känna mig en droppe speciell idag när han kysste mig, inte betedde sig som ett svin… men så dök Selena upp. Såklart hon tar fram det dåliga i Justin. Jag orkade bara inte.

Istället för att fundera mer på det tog jag fram min rakhyvel och började raka bort det vitta löddret på mina ben. En gång i hela mitt liv hade jag skärt mig. Men det hade gjort så ont, så jag hade slutat. Vad var det för hjälp ens? Det är inte direkt så att man måste skära sig pågrund av att man mår dåligt. Man har fått ett liv, så lev det bara. Sitt inte och må dåligt, försök bara göra något av att man mår bra. Jag sköljde av benen och reste mig sedan upp ur det varma vattnet för att sätta på mig morgonrocken. Justin hade som tur var beställt upp nya handdukar imorse innan vi gick, så då hade jag åtminstone handdukar. Klockan var inte mycket, men tillräckligt mycket för solen att börja gå ned. Tankarna virvlade runt i huvudet på mig. Brydde Justin sig ens om mig? Känslor var ju överskattat hos Justin. Sen Selena har han inte kunnat bli kär i någon sa han, men ändå ligger han med henne det första han gör.

Suckandes drog jag min stora, vita, stickade tjocktröja över min ljusblåa band eau och mina svarta hotpants. Justin fick hålla på med Selena bäst han ville, jag hade åtminstone mat och tv:n. Så det var vad jag gjorde, slog på tv:n och placerade åtta bitar sushi på en tallrik. Justin och Selena var förvånansvärt tysta, Utan att grubbla mer på det satte jag på MTV, men var tvungen att snabbt slå av det då volymen var den högsta. Jag satte sedan på tv:n igen och sänkte ljudet, snabbt. I samma stund som jag skulle stoppa in sushi biten i munnen slogs dörren upp. Selena kom utgåendes, med kläderna på, med håret perfekt liggandes på sina taniga axlar. Hennes hår kanske inte bet på knullruffs?

”Hur var han?” frågade jag nonchalant. Egentligen ville jag inte ha ett svar alls från henne. Justin damp stönandes ned bredvid mig.

”Vi hade inte sex.” svarade Selena.

”Hade ni inte sex?” ekade jag häpet. Justin stoppade in en risklump i munnen samtidigt som han skakade på huvudet. Vad hade dem gjort inne på sovrummet så länge då? Justin svarade på min fråga som om han hade läst mina tankar.

”Jag tyckte det var fel att göra det med dig i samma område. Om du förstår.” harklade han sig.

”Töntigt, men jag kan inte direkt våldta honom.” suckade Selena från sin vattenflaska.

Ett iver bubblade upp inom mig likt coca-cola som nyss blivit upphällt i ett glas. Han ville inte? På grund av mig? Det fick mig att känna mig speciell på något sätt. Justin sneglade på mig, halvt leendes.

”No biggie.” ryckte han på axlarna.

”Nä.” svarade jag lika kort.

Men för mig var det stort. Fast jag inte ville erkänna det. Att erkänna något jag kände för Justin var inte helt rätt just nu. Erkännandet – om det skulle ske – skulle ändå förstöra allt. Om han skulle känna detsamma skulle det aldrig fungera mellan oss. Liksom, kolla hur det är nu! Och vi är inte ens ihop på riktigt. Första gången vi sågs var inte heller en höjdare. Den typiska iPhone signalen började ringa inifrån sovrummet och jag skyndade mig dit för att svara.

”Hallå?” kvittrade jag i luren, ovetandes om hur glad jag lät.

”Noelle!” flämtade Dina lyckligt. Fan, varför hade jag inte kollat vem det var som ringt?

”Dina…” mumlade jag skeptiskt. Ville jag verkligen prata med henne? Regnet började smattra mot fönsterrutan och jag slog mig ned på den bäddade sängen. Dina andades regelbundet ut innan hon tog mod till sig att säga något.

”Vart är du?”

”I Los Angeles” försa jag mig. Tänk om hon skulle gå till Rosie och skvallra nu då? ”Men säg inte det till någon” inflikade jag snabbt. Jag kunde höra hur hon nickade ivrigt i andra änden.

”Vad gör du i Los Angeles? Är du där med Justin?” frågade hon nyfiket.

”Nej, jag är här med Barack Obama och King Kong. Vad tror du Dina?” fräste jag, alltför irriterat.

”Förlåt.” kved hon osäkert. Nu gav hon mig dåligt samvete också. Fuck. Strunt samma, Dina är stark, hon tål väll lite höjda röster då och då med tanke på skolan hon går i.

”Har ni flyttat än?” började jag för att starta ett nytt samtalsämne som inte handlade om mig.

”Ja!” utbrast hon glatt, ”Jag har fått nya kläder, eget rum. Mamma har också ett eget rum, du också! Vi har målat det vitt och beigt. Du har en svart säng, ett svart skrivbord, en brun matta, en träfärgad byrålåda och en vit lampa. Resten sa mamma att du skulle få köpa själv, för det var ditt rum liksom.”

”Ja, du får tacka henne” mumlade jag och sneglade in på Justin och Selena, som satt på samma platser som när jag hade lämnat dem. Justin satt och proppade i sig Sushi medan Selena bet sig själv på lillfingret. Jag log.

”Vi har mycket mat i kylskåpet också! Och jag brukar ta hem kompisar!” Dina lät nöjd.

”Det är väll bra” antog jag. När jag var liten hade jag inte brytt mig så mycket om att ta hem kompisar. Cas var den enda jag brukade hänga med, det var i senare åldrar som Amy och alla dem andra dök in i mitt liv. Då var det väll mest hemmafester hos mig när mamma, pappa och Liam inte var hemma.

”Vad säger Rosie då?” ville jag veta, i hopp om att Dina skulle svara att hon inte sade något alls.

”Hon muttrar mest saker för sig själv. Hon har tillochmed ringt Ella…” nästan viskade Dina.

”Ella?” utbrast jag med gråten i halsen.

"Ella?"

”Ja…” svarade Dina ledsamt. Om Ella visste om det hela kunde det inte vara bra. Hon skulle säkert skicka mig till första bästa internatskola som låg långt borta. Väldigt långt borta… från Justin.

”Säg till Rosie att hon inte behöver ringa Ella. Säg att jag mår bra.” bad jag Dina snabbt.

”Okej. Hej då Noe..”

Samtalet avslutades på bara någon sekund därefter. Min blick fastnade på en vattnedroppe som långsamt rann ned för fönstret. Himlen var täckt med nästintill svarta, tjocka moln. Något blött bildades på min kind. Först anade jag att det regnade in, men kom sedan på mig själv med att sitta och böla. Varför ska jag alltid bli så känslosam? Sorgen tog över ilskan, men den fanns fortfarande där. Tänk om Ella verkligen skickade iväg mig till någon internatskola i Spanien typ, vad skulle hända med mig och Justin då?  

”Noelle?” Justins raspiga röst från dörröppningen skrämde mig.

”Vad?” viskade jag med tjock röst till svar medan jag försökte gömma tårarna bakom mitt hår.

”Vad har hänt?” frågade han oroligt och slog sig ned på sängen bredvid mig. Jag kravlade upp till kuddarna där jag slog armarna runt min kropp.

”Rosie har ringt Ella, som kanske kommer skicka mig till internatskola. Hon har väll fått nog.”

”Hur vet du det?” fortsatte Justin chockat utan att möta min blick.

”Äh, jag vet det bara. Ella är sån…” fnös jag till svar. Justin hade inte gjort något fel, varför var jag så sur då? Han kröp sakta upp till mig där jag satt vid kuddarna. Ett tag, satt vi bara där tysta, lyssnandes till regnet som smattrade på rutorna. Men till sist, brast jag. På ett sätt hatade jag det här. Att visa mig så bräcklig, svag framför Justin. Två varma armar omgav min skakandes kropp, och det var först när jag förstod att det var Justins som jag slutade skaka. Han lutade sin haka mot mitt huvud och lät mig gråta mot hans hals. Just vid det tillfället kändes det som att han faktiskt brydde sig.

Justins Perspektiv:

Ibland kanske man behövde gråta ut, vilket Noelle behövde just nu. Ärligt talat, blev jag faktiskt också orolig när hon sa att Ella skulle skicka henne till internatskola. Det skulle ju betyda att hon skulle åka. Allt det roliga skulle lämna mig. Selena hade för länge sedan stängt dörren in till mig och Noelle, då hon tröttnat på att höra Noelles gråtande. Känslokalla människa, tänkte jag bittert. Jag kanske inte brydde mig hela tiden, men det var inte direkt så att jag slog igen en dörr så fort någon började gråta.

”Är det okej nu?”

Noelle kollade upp på mig med rödsprängda ögon. Hon var vacker, det var ingen tveka om. ”Ja.”

”Hon kommer inte göra något, okej? Det ska jag se till. Om du åker, måste jag skaffa en ny, tråkig flickvän!” muntrade jag upp henne. Hon sken genast upp i ett litet leende, som inte nådde ögonen dock, men det gjorde inget. Hon log i alla fall.

”Får jag röka?” bad hon bittert.

”Nej, det var din idé att inte röka eller dricka. Då får du väll hålla dig till det också.”

”Men…” stönade hon surt. Själv hade mitt sug försvunnit. Men jag visste att efter man hade gråtit i sisådär tjugo minuter så ville man röka.

”Vi har Sushi, och chips, och Ben and Jerry. Vi kan kolla på film eller något.” föreslog jag manandes.

”Vill Justin Bieber kolla på film?” flämtade hon dramatiskt.

Jag vickade på ögonbrynen, ”Kanske.” 

”Fine. Jackass?” prövade hon och drog undan en hårslinga som hade klibbat fast sig på sin kind.

”Nej.. jag tänkte mer på The Notebook.” retades jag.

Hon log, ”Haha. Sjukt kul Justin. Men den som sa det…”

”Nej!” utbrast jag snabbt. Trodde hon själv på att jag ville kolla på the Notebook med henne och Selena? Hellre dog jag.

”Vi struntar i det bara, vi skulle ju inte ha på elen ändå” suckade jag. Hon nickade och reste sig upp i samma stund som hela hotellrummet slocknade. Selena tjöt till inifrån vardagsrummet.

”Har ni dragit ut en plopp eller något?!” skrek hon förtvivlat. Varför vart hon så sur? Det var inte direkt kolsvart.

Jag reste mig upp och kollade ut i dimman. Alla byggnader över hela L.A, så långt jag kunde se åtminstone, var mörkbelagda. På något sätt vart jag lite glad över det. Slapp att höra på en massa tv tjat. Allt var bara… tyst. Noelle suckade trött.

”Jaja, jag lägger mig en stund. Vill du spoona med mig?” flinade hon mot mig. Jag ryckte på axlarna, varför inte? Vi lade oss ned under det tjocka duntäcket tillsammans, jag med en hand på hennes midja. Selena ställde sig i dörröppningen.

”Wow, vad romantiskt. Men jag då?” morrade hon sammanbitet.

”Tänd ett ljus. Gå och dö. Inte vet jag.” mumlade Noelle till svar utan att slita blicken från Temple Run – klassiskt.  Selena stampade med foten i golvet, hårdare än menat innan hon slängde igen dörren. Vi låg där ett tag, båda med blickarna in i Noelles telefon medan hon sprang ifrån aporna in i stenväggar eller ned i vattnet.

”Kan han inte simma eller?” muttrade hon surt och lade ned telefonen på nattduksbordet.

”Tydligen inte.” skrattade jag.

Hon vred på sig så att hon låg med ansiktet mot mitt. Våra blickar möttes, och ingen vek undan den.

”Bryr du dig ens? Om folk? Om mig?”

Jag låg där en stund och bara funderade. Vad skulle jag svara? Ja, jag bryr mig om dig. Du är den jag bryr mig om mest på denna jord! En positiv reaktion var inget jag kunde vänta mig då. Hon skulle säkert få spel, hoppa några steg ifrån mig, aldrig ge mig en blick igen, så jag svarade helt enkelt inte. Lika bra att hålla sånt för mig själv. Hon rullade runt i sängen ännu en gång så att hon låg med ryggen mot mig. Hennes andning blev tyngre och mer regelbunden, och till sist sov hon faktiskt. Då böjde jag mig ned mot hennes ansikte för att kyssa hennes panna.

”God natt.” viskade jag innan jag följde hennes exempel och somnade.

Världens tråkigaste och senaste kapitel. Blä. Aja, kommentera!