FRIGHTENED OF LOVE - 23

”Du är så jävla patetisk Justin. Du värdesätter mig som om jag vore.. eller nej, du värdesätter alla tjejer du träffar som om dem vore en påse skit! Tror du att vi inte bryr oss? Fine, en jävla tjej du hittar på krogen kanske inte visar några fucking känslor, men hon är fortfarande en människa! Vart du aldrig sårad när dina haters tryckte ned dig?! DU BOSSAR INTE ÖVER MIG. Jag är fortfarande jag och bestämmer helt och hållet över min kropp, och mig själv! Om jag tog livet av mig då!? Om jag började skära mig? Vad skulle du säga till pressen då?! ’Synd, men jag skaffar en ny’ eller? Du är den äckligaste människan jag vet på den här jorden för tillfället. Gud Justin, du är så jävla… åh! Jag sover på soffan.” skrek jag för full hals innan jag drog åt mig två kuddar och mitt täcke för att gå in i vardagsrummet. Bakom stod Justin blixtstilla med blicken in i väggen. Det sved i hjärtat över orden jag nyss sagt, men om jag inte berättar dem, vem kommer göra det då?

 

 

Det var praktiskt taget omöjligt att sova den natten. Allt jag hade sagt till Justin, orden, satt kvar på tungan. Hade jag tagit i lite för hårt? Jag reste mig upp ur soffan och kollade på klockan. 7.24. Lika bra att gå upp då om jag ändå inte kunde somna. Jag kollade in i sovrummet där Justin låg på mage. Små snarkningar lämnade hans vidöppna mun, men mer än det kom inte ifrån honom. Om han inte skulle snarkat skulle jag kunna trott att han var död. Jag drog upp mitt hår i en hästsvans på huvudet och kollade mig i spegeln. Rödsprängda ögon och lila påsar under dem. Fint… och vi som skulle på bal ikväll. Försiktigt tog jag mig igenom vardagsrummet till köket, där skafferiet och kylskåpet nu var fyllt med varor. Det tog dock ett tag innan jag bestämde mig för vad jag ville ha – som i slutändan blev pannkakor.

Jag slog mig ned på balkongen med mina brända pannkakor i knäet, på en assiett.  Barnskratt ekade nedifrån poolen, så jag kunde inte undgå att kolla ned dem tretton våningarna. Människorna där nere såg ut som små, små myror. Tanken fick mig att le. Jag tog en klunk av min mjölk för att kunna svälja ned den sista, avskyvärda pannkakan. Min hunger var i alla fall borta, som tur var. En duns hörde inifrån rummet, så jag vred på huvudet och mötte Justins trötta blick. Att klä på sig var tydligen inte något han tänkte på, men jag kunde inte säga annat som satt i en stor t-shirt med ett Rolling Stones tryck på och uppsatt hår.

”Tja.” hälsade jag uttryckslöst.

”Tjena.” muttrade han bara till svar och slog upp kylskåpet i hopp om att finna något att äta. Om jag inte hade slängt dem pannkakorna som varit mest brända skulle han kunnat äta dem, men nej. Istället tog han fram ett paket yoghurt och en skål, samt en sked. Han fyllde skålen med yoghurt till bredden innan han slog sig ned framför tv:n. Så klart att han inte hade släppt det som hade hänt igår, men det hade jag inte heller förvisso. Jag drog upp mina ben och tryckte dem hårt mot bröstkorgen. Här skulle jag kunna sitta hela livet, tänkte jag slött. Fast nej. Men ändå. Mitt tomma cigarettpaket som jag hade rökt upp under nattens lopp låg bredvid mig på bordet. Molnen tätade uppe på himlen. Regnet låg i luften. Jag vred återigen på huvudet in mot Justin.

”Det kommer nog bli storm” trodde jag tveksamt. ”Det är mulet ute.”

”Det betyder inte att det kommer bli storm.” svarade han känslokallt. En efterlängtad suck lämnade min mun och jag reste mig upp för att gå in till honom. Han bröt inte blicken från tv:n när jag gick förbi.

”Ska vi inte gå ut eller något?” frågade jag uttråkat. Justin fnös.

”Skulle vi inte stanna inne i tjugofyra timmar? Klockan är inte mycket Noelle, minst nio timmar kvar.”

”Men det är kvavt här inne” gnällde jag menandes, ”vi går ut på en promenad.”

”Nej, jag orkar inte.” muttrade Justin som en treåring. Skulle han inte ens klä på sig? Det var ju lite frestande att se honom sådär, men vi var ju trotsallt vakna. Men vad skulle jag säga för att få honom att bli på bättre humör?

”Förlåt, okej? Jag vart bara så arg…” utbrast jag i ren frustration. Justin kollade upp på mig.

”Ansträng dig inte babe, jag kanske får ett utbrott och låser in dig.” retades han sårat. Hans ögon var sorgsna. Det här var ju bevis på att tillochmed Justin Bieber kan bli sårad ibland…

”Förlåt. Jag menade verkligen inte att såra dig på det sättet Justin. Asså bara sättet du beter dig på. Fine, du är bad, det har alla fattat för länge sedan. Men vart försvann respekten i det hela? Säg att jag är mjuk nu om du vill, men att umgås med dig får en att se på respekt på olika sätt. Allt brast bara. Jag var sårad över att du behandlade mig så där. Faktiskt, så har jag skuldkänslor. Tänka sig…” Justin satt bara där tyst en stund och kollade rakt in i tv skärmen. Han klickade på off knappen för att besvara mig.

”Jag förstår varför du sa så. Det är ju sant. Jag beter mig som ett svin med tjejer. Men det är den person jag blivit. Jag försöker ju förändras. Det är ju inte så att det tar en sekund att gå från idiot till ängel, men vad tror du jag gör? Hela natten har jag försökt tänka ut ett sätt att bättra mig. Nu när jag har en anledning till det…” mumlade han och sneglade mot mig. Chock sköljdes över mig.

”Jag?” flämtade jag oförstående.

”Nej, Ghandi.” svarade han leendes. Jag himlade med ögonen och drog en slinga bakom örat.

”Du får gärna dricka, knulla, röka – men bete dig inte som ett svin mot mig fan.” varnade jag honom.

”Din vilja är min lag.” retades han återigen.

 

Tumblr_mc0db9uugv1r6hvyt_large

"Your wil is my law."

 

”Fine. Vi går ut och går, dealen kan lättas lite bara. Jag behöver röra på mig.” gnydde jag otåligt.

”Okej.”

Jag gick in på vårat sovrum och drog av mig min sov t-shirt. Justin valde tydligen att vänta på att jag skulle bli klar, men det gjorde inte mig något. Lite tid kunde vara skönt att få ha för sig själv. Mina händer travade efter ett par jeans i min reseväska. När jag fått på mig dem drog jag upp ett vitt och rött randigt linne. Det fick väll duga, det var ju bara en promenad. Jag borstade igenom mitt hår och drog upp det i en hästsvans. Eftersom att vi nog inte skulle vistas ute så länge så antog jag att mascara räckte.

”Hur lång tid tar det?” ropade Justin otåligt inifrån vardagsrummet. Jag drog på mig min andra sko innan jag gick ut genom dörren.

”Du kunde ha gått in när jag gick in. Då skulle vi varit klara nu.” mumlade jag trött. Han ryckte på axlarna och gick sedan in på rummet. Jag slängde ett ögonkast på klockan, halv nio. Jag tog upp ett äpple, men i samma stund som jag skulle ta en tugga av det så öppnades dörren till sovrummet.

”Jag är klar.” log Justin, iförd i ett par militär shorts, en svart t-shirt och en svart/röd keps.

”Du var snabb.”

”Tänk på att jag var känd förut,”  påminde han mig. Det förklarade ju en del. Han började gå mot hallen, med mig i släptåg men vände sig sedan om så att jag gick rakt in i honom.

”Vad gör du?” muttrade jag surt. Han pressade sina varma läppar mot mina i en mjuk kyss – en magisk kyss. Förvånat kysste jag tillbaka, men den höll inte alltför länge.

”Dealen är ju ändå bruten.” Ett leende tog plats på mina läppar och vi lämnade därefter rummet.

 

Regnet hängde i luften medan vi vandrade igenom parken. Justins hand fattade taget om min.

”Vad ska vi göra sen då?” suckade jag ofrivilligt. Helst av allt skulle jag vilja lägga mig ned under det tjocka duntäcket på Justins och mitt rum och bara falla in i djup sömn. Men självklart så skulle vi ju på balen. Just idag hade jag inget sug på att göra något. Jag ville bara sova. Men det var nog bara för att jag förvisso knappt fått en blund under hela natten.

”Jag vet inte… käka?” föreslog Justin med en enkel axelryckning. Jag suckade irriterat.

”Sushi.” bad jag honom snabbt.

”Va? Nej. Usch.”

”Jo, man ska äta mycket sushi om man inte vill röka. Så sushi.”

”Men sushi är äckligt. Rå fisk… och den där jätteräkan ska man tydligen inte äta!”

”Sen när bryr du dig om naturen?”

”Jag är faktiskt mån om jorden!”

”Ja, det vet jag. Då beställer vi utan det.”

Jag gav helt enkelt inte upp. Jag ville ha sushi. Justin nickade uppgivet, ”Okej då.” Ett triumferade leende tog plats på mina läppar. Paparazzis gömde sig bakom olika träd och buskar runt omkring oss, men det gjorde inte mig eller Justin något – tvärt om. Han gjorde en snabb snurr så att han hamnade framför mig och lade en hand på min bak. ”Smile babe.”

Det var som en dröm när hans mjuka, varma, perfektformade läppar mötte mina. Men allt var ju bara show-off. Inget av det som hände just nu var verkligt. Om sju månader skulle allt vara över. Han avslutade kyssen genom att förflytta sina läppar upp mot min panna. Jag kollade genant ned på mina vita converse. Vad hade hänt? Hade mitt deep talk  verkligen ändrat honom under en natt? Wow.

”Ser du något sushi ställe då?” mumlade Justin trött och kliade sig på näsryggen.

”Där.” svarade jag pekandes. Justin följde mitt finger tvärs över gatan där den stora räckskylten slog honom. Vi gick snabbt tvärs över gatan – eller det var snarare Justin som gick snabbt, jag försökte bara hinna med hans tempo – och sedan in på restaurangen som chockerandes nog var tom.

”Är det någon här?” ropade Justin. Jag tryckte ned den lilla knappen på plingan, vilket fick en tjock gammal dam att komma utspringandes från köket. Hon log så pass stort att hennes knubbiga kinder täckte för hennes ögon.

”Åh, hej hej! Vad vill ni ha?” flåsade hon glatt. Vi verkade vara deras första kunder på länge.

”Sushi?” svarade Justin dumt. Inombords gapskrattade jag. Var han dum eller?

”Jag vill ha en åtta bitars, han kan ta en elva bitars, utan jätteräkan.” flinade jag retsamt. Han petade mig i revbenen, vilket faktiskt gjorde ont.

”Okej okej” andades hon ut medan hon knappade in på sin apparat. Betalningssiffran sken upp på den lilla skärmen och Justin betalade. Mig gjorde det inget att han betalade, han var trotsallt rik.

”Okej okej, sitta sitta.”

Damen, som inte verkade kunna så bra engelska, pekade på ett bord längre bort vid en tv. Att hon upprepade alla ord hon sade störde mig lite, men jag kunde inte hacka på henne för det. Asiater har svårt för att lära sig vissa språk har jag hört, för det är sån stor skillnad på Kinesiska och alla andra språk i världen. Justin hoppade in i den vinröda skinnsoffan och gjorde plats för mig bredvid honom. Jag slog mig ned och fick hans hand runt mina axlar, vilket faktiskt för en gångs skull inte var obekvämt. Tv:n slogs på av den tjocka damen borta vid kassan. När jag kollade mot henne skakade hon på huvudet och pekade på tv:n. Med nyfikna ögon blickade jag nyheterna som var igång.

”Stormen Angie är påväg utöver Los Angeles centrum. Den har inte hunnit lägga sig än, men vi varnar er som är ute – gå in, stäng av alla ström, stäng alla fönster och stäng av alla element. Angie kommer uppkommandes hit ifrån Nordvästra Texas, och beräknas att träffa Los Angeles om en timme. Hur länge den kommer hållas vet ingen ännu. Välgörenhets balen som skulle hållits senare idag har nu ställts in och kommer ske när stormen är över. Nu över till…” berättade nyhetsankaret.

”Storm? Justin, vi borde nog gå hemåt.” Justin satt förstummad och kollade ut genom fönstret. Hans blick var fastspänd på något, men vad visste jag inte, utan kollade själv för att ta reda på det. Hela himlen var mörkbelagd av gråa, stora moln. Här och var blixtrade det till. Det var bara ett fåtal människor ute nu och dem som befann sig i bilar eller gåendes på trottoaren skyndade sig hem.

”Justin!” morrade jag barskt. Han bröt blicken från ovädret som försiggick där utanför och kollade på mig.

”Vad?”

”Vill du spendera timmar, kanske dagar här, på ett sushi ställe, eller kan vi gå tillbaka?”

”Vi köper med oss lite nudlar och sushi bara, så har vi lite mat.” Damen som hade uppfattat vad Justin sade ropade in till sin medarbetare. Justin räckte över en hundradollars sedel och log.

”Behåll växeln.” tyckte han. Damen lade nöjt ned den i apparaten för att sedan vagga in i köket. Justin drog upp sin iPhone och ringde Scooter, nu med högtalare på för en gångs skulle så att jag fick vara en del i samtalet.

”Justin? Jag hörde på nyheterna. Du och Noelle måste ta er tillbaka till hotellet nu!” väste han allvarligt. Man hörde oroligt mummel i bakgrunden hos Scooter, han var förmodligen redan på hotellet, där vi inte var.

”Vi ska bara plocka på oss lite mat. Ta’t lugnt, vi har tid på oss.” lugnade Justin Scooter. Damen kom gåendes med en vit påse som hade ett rött kinatecken på sig. Hon log när hon räckte över den till mig, innan hon sprang mot en grå dörr, som förmodligen gick upp till hennes lägenhet.

”Ta en taxi tillbaka nu.” morrade Scooter oroligt. Han brydde sig verkligen om Justin, eller så brydde han sig om Justins pengar. Vilket som, så lyssnade Justin lydigt, hand i hand med mig. Som turen vi hade åkte en taxi bil förbi just i den sekunden. Jag räckte ut en hand och den stannade, men chauffören hoppade ut.

”Ta den! Gör vad ni vill! Jag ska hem!” skrek han nervöst och kastade bilnycklarna på mig. Justin lade ned sin mobil i fickan och tog upp nycklarna från marken. Eftersom att jag inte hade ett körkort, så fick Justin köra oss tillbaka till hotellet som inte låg alltför långt borta. En palm här och där trillade ned medan vi körde. Radio sändningen hade brutits. Allt kändes som i filmen 2012, att Jorden skulle gå under. Men Angie var bara en storm, inte jordens undergång. Tankarna for genom min hjärna som en orkan. Justin satt bredvid mig, tuggandes på ett tuggummi. Perfekt tajming Justin! Planerade jag på att säga, men kom på mig själv med att det inte var rätt tajming för det heller. Om det inte vore för stormen skulle vi ha hela Los Angeles Polis departement efter oss så fort som Justin körde. Fast sen när brydde jag mig om lagen? Och Justin om naturen? Vi kan inte lura oss själva med att vi egentligen bryr oss om sådana saker, för det gör vi inte.

”Framme madmouiselle.” flinade Justin när vi stod parkerade vid den stora marmortrappan som ledde upp till hotellets glasdörrar. Jag hoppade ut ur bilen med påsen i ena handen och Justin i andra. En portvakt låste upp dörren åt oss när vi kom upp för trappan, för att låta oss komma in. Scooter kom småjoggandes mot oss i samma sekund som dörren slogs igen bakom oss.

”Äntligen är ni här. Jag trodde något hade hänt!”

”Justin är en suverän chaufför, vad skulle kunna hänt?” log jag sarkastiskt. Scooter kollade på Justin med stora ögon.

”Körde du?!”

”Ja? Jag är arton, har en fisker karma, en Range Rover… jag kan hålla på länge.”

”Men i det här vädret?! Och i vilken bil?” Justin räckte över taxibilens nycklar till Scooter.

”Du kan få den.” sa han med barnslig röst. Scooter kollade skeptiskt ut på den gula taxibilen innan han skickade upp oss på rummet. Justin slängde inte ens en blick på mig under hela hissfärden, så jag fick nog.

”Du kan få den.” härmade jag honom. Han vred på huvudet mot mig och log stort.

”Vad skulle jag säga? Han är ju en jävla PMS kärring, lika bra att han behandlas som en…” tyckte Justin ärligt. Jag funderade i bråkdelen av en sekund innan jag nickade instämmande. Scooter kan vara lite för mycket ibland. För ofta. Hela tiden, rättade jag mig själv. När hissdörrarna slogs upp stod den där fotbollskillen Evan där med sina två polare. Justins arm slank snabbt runt min midja.

”Hej Evan.” log jag mot honom. Han kollade förvånat upp på mig.

”Du kommer ihåg mig?” flämtade han chockat, hans kompisar såg lika chockade ut som han själv.

”Såklart. Hej då Evan.” fnittrade jag sockersött. Justin nöp mig hårt i sidan men jag reagerade först när hissdörrarna stängdes.

”Vad fan håller du på med?” röt jag medan jag masserade sidan av min mage. Han log stort.

”Jag äger dig. Kom ihåg det. Du är min och kommer vara det ett tag framöver.”

Han stoppade ned kortnyckeln i handtaget, det klickade till och dörren var öppen. Båda två gick utmattade in i vardagsrummet, men stannade upp när det redan satt någon i soffan.


Kommentarer

Linn<33 skriver:

OMG AS BRA KAPITEL MEEEEEEEEEER.<3

Datum: 2012-11-19 - Tid: 15:29:42 -


Ema skriver:

OMG SÅÅÅÅ BRAAA!!! Så söta dem är tillsammans!!!! Snälla merrr snart!!!!!!

Datum: 2012-11-19 - Tid: 15:34:00 -


Mathilda skriver:

Jättebra skrivet!!! Längtar till nästa kapitel och få veta vem som sitter i soffan!!!

Hoppas du mår bättre! xx

Datum: 2012-11-19 - Tid: 15:45:09 -


justinbieberonedirectionnovell.blogg.se skriver:

Sjukt bra! Justin och Noelle är så söta!
Du skriver så grymt bra!

Krya på dig!!
xoxo

Datum: 2012-11-19 - Tid: 16:39:51 - URL: http://justinbieberonedirectionnovell.blogg.se


Lovisa123 skriver:

OMG sååååååååå Braaaa !! Älskar Noelle och Justin så SÖÖÖTA !! Mer , mår du bättre ? Puss;)<3333

Datum: 2012-11-19 - Tid: 16:43:39 -


Becka skriver:

Grymt bra!

Datum: 2012-11-19 - Tid: 17:06:01 -


Julia skriver:

Så sjuuuuuukt bra, jag älskade ”Du var snabb.”

”Tänk på att jag var känd förut,”, HAHA SÅ KLOCKRENT!

Förresten, min mobil är trasig igen så jag vet inte ifall du försökt nå mig eller något men ifall du har det så är det därför jag inte har svarat. Puss!

Datum: 2012-11-19 - Tid: 17:15:21 - URL: http://bieb.blogg.se/


Ebba skriver:

Grymt bra!!! Justin och Noelle är så söta haha :)<33

Datum: 2012-11-19 - Tid: 17:26:25 - URL: http://twitter.com/feverthebiebz


Evelina skriver:

Super bra!

Datum: 2012-11-19 - Tid: 17:30:20 -


anastasia skriver:

sjukt bra! selena som sitter i soffan? ;)

Datum: 2012-11-19 - Tid: 17:43:48 -


Romina skriver:

Åh jag undrar vem det är... =/
Suverän kapitel!!!

Datum: 2012-11-19 - Tid: 17:56:03 -


Hanna skriver:

Länkbyte? :)

Datum: 2012-11-19 - Tid: 18:36:39 - URL: http://iwnfy.blogg.se


Emelie skriver:

As bra!! <3
Krya på dig ! :)

Datum: 2012-11-19 - Tid: 19:11:15 - URL: http://bieberrstorys.blogg.se


Sofiaaa <3 skriver:

Grymt bra! :D

Datum: 2012-11-19 - Tid: 19:24:07 -


Josefine skriver:

Super!! :)

Datum: 2012-11-19 - Tid: 19:37:15 - URL: http://biieberstoryys.blogg.se


Stina skriver:

svin bra mer <3

Datum: 2012-11-19 - Tid: 19:46:25 -


Lovisa skriver:

Så himla bra!!!! OMG! Älsk!

Datum: 2012-11-19 - Tid: 20:27:04 - URL: http://mynailtip.blogg.se


Anonym skriver:

Så sjuukt bra vem sitter i soffan ? Äre pattie ? Selena ? Jonathan (elr vad han heter kmr nt ihåg(;) puss:)<3333

Datum: 2012-11-19 - Tid: 20:31:23 -


eeelit.blogg.se skriver:

Mer! :)

Datum: 2012-11-19 - Tid: 20:32:25 - URL: http://eeelit.blogg.se/


Sara Mähler skriver:

HELT klart bästa novellen :D

Datum: 2012-11-19 - Tid: 21:10:09 -


Liv skriver:

Awesome kapitel!!

Datum: 2012-11-19 - Tid: 21:45:53 -


mmathilda skriver:

Bästa novellen på länge! AS BRAAAAAAA :)

Datum: 2012-11-19 - Tid: 22:21:15 -


Mandiiish<3 skriver:

Sjuuuuuktbra<3 de är otroligt söta tsm, ser mig de framför mig<3 undrar vem som sitter i soffan :O hans mamma eller kanske pappa? Måste veta xD kram<3

Datum: 2012-11-19 - Tid: 23:24:24 - URL: http://Novellonedirection.Devote.Se


Hanna skriver:

Grym novell! Jag vill inte sluta läsa :)

Datum: 2012-11-20 - Tid: 08:35:00 - URL: http://hanzenpanzen.blogg.se


Ditt namn:

E-post: (privat)

URL:

Din kommentar:




Trackback