“Va? Peter? Nej.. varför skulle en lärare…?” Sa jag oförståndligt till Em och Ken som bådas leénde hade blivit vita, smala, streck.

“Justin, jag skulle aldrig ljuga om något sånt här! Det vet du!” Utbrast Emma och kramade hårdare om min hand. Jag nickade till och fuktade mina läppar.

“Men det här… det är stort Em. Har ni några bevismaterial?” Frågade jag bekymrat. Emma kollade på Ken som nickade mot mig.

“Ja, vi har hittat visit kort i skogen där Fred hittades och kängor med barr och gegga under. Samt en  pistol.” Jag bet mig löst i läppen och kollade sedan på Emma.

“Hur hittade ni pistolen och kängorna? Ni kan också få fängelse då, för inbrott.” Em suckade djupt.

“Men vi letade efter bevis, då gills det inte?” Mumlade hon och höjde lätt på ögonbrynen. Jag ryckte på axlarna och lämnade de ensamma. Polisen ville prata med mig.

-

“Så, vart har du varit Mr.Bieber?” Frågade polismannen lugnt och kollade på mig.

“Tror du att jag skulle köra på min egna flickvän?” Fräste jag och tog ett steg närmre honom. Han spände käkarna.

“Rutin frågor. Nå?” Jag suckade och tryckte ner händerna i byxfikorna.

“Jag har varit i New York. Och ja, jag har alibi.” Sa jag snabbt innan han hann avbryta och fråga det. Han antecknade och log sedan stelt mot mig.

“Tack, vill du vara med nä-..” Jag nickade och gick med honom in till Em. Ken kollade stelt på oss och spände knytnävarna så hårt att knogarna blev vita. Jag slog mig ner på platsen jag för ett tag sen hade lämnat och kramade om Em’s hand igen.

“Så, ni såg inte vem som körde?” Både Em och Ken ruskade på huvudet. Polisen frågade inte Em så mycket, vilket fick henne att sitta tyst rätt mycket.

“Peter är mördaren. Han körde på mig.” Spottade hon till slut ut. Polismannen kollade förvånat mot henne men antecknade sedan.

“Och du vet det här för?” Em rabblade upp hela berättelsen och polisen nickade och lyssnade intensivt. När han hade fått allt förklarat tog han upp sin  “walkie talkie” och anropade stationen.

Alla började leta efter Peter, tydligen, men han var borta.

“De har sett honom på LAX, men han har dock lämnat landet. Nu är han inte vårat problem längre, vi kan inte göra något!” Förklarade polisen, fortfarande lika lugnt några timma därpå.

Em suckade djupt och nickade trött.

“Okej.” Mumlade hon bara till svar och la sig till rätta i den stora sängen. Jag kröp ner bredvid henne när han hade gått.

“Nej Justin, du borde åka hem…” Muttrade hon och kollade in i mina ögon. Jag skakade på huvudet och smekte hennes kind.

“Jag tänker inte åka någonstans. Jag ska aldrig lämna dig igen.” Viskade jag mot hennes hår och kysste henne mjukt på pannan. Aldrig, aldrig, aldrig… ekade i mina öron.

1 VECKA SENARE;

“Frukost!” Utbrast Justin glatt och räckte över en kopp kaffe och två mackor på en tallrik till mig. Ett leénde spreds på mina läppar och jag kollade djupt in i hans ögon.

“Åh, tack Justin. Älskar dig.” Viskade jag hest och tog en klunk av det varma kaffet. Det värmdes i hela kroppen och Justin flätade samman våra fingrar.

“Du vet att du får jullov, idag.” Jag log större och nickade till när jag kom på det.

“Åh, jag ska till mamma så fort jag blir utskriven.” Sa jag ledsamt och kollade ner i den svarta vätskan.

“Oh…” Flämtade Justin och släppte taget om min hand. Han svalde hårt och sneglade på mig.

“Men du kan väll följa med?” Fick jag snabbt ur mig och log uppmanande mot honom. Hans leénde växte sig fram på hans läppar igen.

“Ja!” Utbrast han och lutade sig över mig för att sekunden därpå pressa sina läppar mot mina.

“Då säger vi det.” Viskade jag mot hans mjuka läppar.

-

Jag virade en handduk kring min kropp och håret innan jag gick ut till Justin som satt på min säng.

“Här.” Mumlade han och nickade mot en hög kläder. Jag log tacksamt mot honom och drog snabbt på mig de.

“Men vill inte din familj ha dig hos de på Jul?” Frågade jag förvånat och höjde lätt på ögonbrynen mot honom medans jag flätade mitt fuktiga hår.

“Jo.. Men vi åker dit på juldagen.” Jag log som ett ”Ok” och drog sedan på mina skor och kappa.

“Vi kan gå.” Suckade jag och gick ut ur rummet till Kenny som stod utanför.

“Väskorna ligger i bilen, det är bara att åka.” Sa han kort och räckte över ett tuggummi paket till mig. Jag stoppade in ett i munnen och räckte sedan tillbaka den till honom.

Justin kramade om min hand och kollade ner på min baby bula, som hade växt sig lite större.

“8 Månader kvar.” Log han och kysste mig ömt på hjässan.

Mitt hjärta tog ett extra skutt. Justin skrattade mjukt till och hoppade in i bilen innan mig. Jag fnös till på skämt och hoppade in efter honom.

Som vanligt var det fullt med folk på LAX, men vem kan klandra de? Poliserna i Venezuela hade hittat Peter, som nu satt fängslad för livstid.

“Emma, kommer du eller?” Ropade Justin som stod 10 meter framför mig. Jag nickade och gick fram till honom.

“Jag kan inte fatta direkt att dina Beliebers tog det så pass bra när du kom fram med oss förra veckan.” Han skrattade högt och log stort mot mig.

“De var inte så värst förvånade så..” Flinade han och gick in på flygplanet. Jag nickade glatt.

Det här kommer bli en lång resa.

Emma sov sött  bredvid mig i bilen. Det var varmt här i Portugisien.

När vi parkerade utanför slottet vaknade Em till liv och hoppade ur bilen. Hennes mamma liknade henne.

“Åh min älskling!” Utbrast drottningen och kramade hårt om Emma. Jag log smått mot Lily och fuktade mina läppar.

“Och du måste vara Justin?” Log Drottningen därpå. Jag nickade och skakade om hennes hand.

“Det är ett nöje. Ms…?” Jag kunde ju inte Emma’s riktiga efternamn.

“Laura Solivante, säg bara Laura.” Jag skrattade till och nickade innan jag gick med alla in.

“Är ni hungriga?” Frågade Laura glatt och kollade på oss. Emma nickade och då kunde inte jag något annat än att instämma.

Matsalen var stor, och maten var utsökt. Jag hade nog aldrig ätit något såhär gott i alla länder jag någonsin varit i.

“Så Justin, hur gammal är du?” Frågade Laura efter ett tag. Jag pressade fram ett leénde.

“Arton!” Utbrast jag som svar och hon nickade.

“Okej.” Em puffade mig i sidan, som tecken på att hon nu ville berätta. Jag nickade och kollade på Lily’s baby bula.

“Mamma.. Jag är gravid.” Viskade Em nervöst fram och kollade ner på sina händer. Laura flämtade till och såg nästan förolämpad ut.

“Och du är pappa?” Frågade hon och snörpte på munnen åt mig, som nickade. Hon suckade och lämnade snabbt rummet med en vindpust.

Jag svalde hårt och kollade på Em som hade börjat gråta.

“Ta det lugnt.” Viskade jag mot hennes hår och kramade om henne. Hon tryckte sina läppar mot mina i en kyss som snabbt blev intensivare och intensivare. Hennes tunga fann snabbt min och började leka. Ett pirr slank igenom min kropp och jag kände hur jag rös av välbehag.

Hon la en hand på min nacke och tryckte våra läppar hårdare mot varande. Jag drog en hand genom hennes hår och stönade till.

Hon flinade stort mot mina läppar och drog med henne upp på sitt rum där hon började klä av sig, samt mig.

Jag fnittrade till, något jag aldrig gör, och la mig ner på sängen medans hon låste. Hon satte sig gränsle över mig och började kyssa mig på nacken, och sedan bröstet. Jag drog min hand från hennes nacke till hennes rumpa.

“Vill du?” Jag stönade till som ett ja. Hon log större och trädde på kondomen innan jag kom in i henne.

hAHA, lite pinsamheter i slutet! Hur kommer det gå med Laura. Kommer hon någonsin acceptera barnet?

KOMMENTERA MYCKET FÖR MER IKVÄLL!