KAPITEL 4-. FEELS LIKE LONG

Justin's ansikte lyste upp hela rummet och ett leénde träffade mina läppar.
"Hey.." Fick jag rispigt fram och log smått tilll honom. Han gick fram och satte sig ner på stolen bredvid min säng och började trumma på sina ben med blicken på lysrören.
"Jag åkte förbi Kampuset när jag skulle på middag och såg polisbilen. Så jag hoppade ut och frågade, och fick svar att du hade varit med om något.." Mumlade han ledsamt fram och kollade djupt in i mina ögon. Jag nickade och fuktade mina läppar.
"That's life.." Svarade jag men han skakade bara på huvudet.
"Att någon försöker dränka en är inte bara "That's life" Emma." Sa han med allvarlig röst.
"Förlåt, Mr. Bieber. Men vi har känt varandra i 20 minuter. Sluta bete dig såhär." Han suckade djupt och himlade lätt med ögonen.
Hade jag varit död? Medvetslös? I koma? Ingen kunde ju förklara något för mig. Jag försökta pröva att säga något men det sved i halsen. Det kändes som om en katt hade klöst upp lungorna och att jag sedan hade svalt salt. Påverkade fluor lungorna så mycket?
"Hey.." Sa en mjuk röst från dörröppningen och min blick hamnade genast där. Varför var h*n här?
Justin's ansikte lyste upp hela rummet och ett leénde träffade mina läppar.
"Hey.." Fick jag rispigt fram och log smått tilll honom. Han gick fram och satte sig ner på stolen bredvid min säng och började trumma på sina ben med blicken på lysrören.
"Jag åkte förbi Kampuset när jag skulle på middag och såg polisbilen. Så jag hoppade ut och frågade, och fick svar att du hade varit med om något.." Mumlade han ledsamt fram och kollade djupt in i mina ögon. Jag nickade och fuktade mina läppar.
"That's life.." Svarade jag men han skakade bara på huvudet.
"Att någon försöker dränka en är inte bara "That's life" Emma." Sa han med allvarlig röst.
"Förlåt, Mr. Bieber. Men vi har känt varandra i 20 minuter. Sluta bete dig såhär." Han suckade djupt och himlade lätt med ögonen.
"Bete mig hur? Som om jag bryr mig? Ja, det gör jag!" Spottade han ur mig. Jag skulle precis säga något tillbaka men då kom en sjuksköterska in med en bricka och ett brett leénde på sina vinröda läppar.
"Mat Ms. Snow." Log hon och satte ner brickan i mitt knä. Jag nickade snabbt och sneglade på klockan. Den var redan halv 12.
"Tack." Mumlade jag och kollade ner i skålen. Tomatsoppa med brökurtonger låg och skvalpade där. Det såg inte så gott ut men jag behöver näring och tog upp skeden som jag med darrig hand lyfte mot munnen. Det brändes på tungan av värmen, men i halsen kändes det som en välsingnelse.
"Ska du ha hjälp eller?" Flinade Justin efter ett tag. Honom hade jag glömt...
"Nej." Snäste jag och tog en klunk vatten innan jag fortsatte stoppa in soppa i munnen. Justin reste sig snabbt upp och gick fram till dörren.
"Om du ska vara såghär Bitchig, visst. Jag kommer vara lika jobbig tillbaka." Muttrade han och lämnade rummet med en vindpust. Jag svalde hårt och log stort mot dörröppningen. Justin Bieber? Ingen visste om hans riktiga sida, men nu skulle jag få reda på den..
Hon var bara för mycket. Jag hoppade in i bilen igen och knäppte fast bältet. Kenny mötte min blick i backspegeln och rynkade oroligt på pannan.
"Vad hände där inne egentligen?" Frågade han och startade motorn.  Jag ruskade snabbt på huvudet och lutade pannan mot fönstret. Hon skulle få bete sig hur som helst, men jag kommer inte vara snäll mot henne om hon inte är snäll mot mig. Justin Bieber kan inte alltid hålla masken.
-
"Framme." Suckade Kenny och log stort mot mig. Jag nickade och hoppade ur bilen och fick en massa blixtar i ansiktet. Paparazzi's la verkligen aldrig av. Kenny drog med mig frammåt och började jogga. Till sist var det så att vi kom inspringandes in på resturangen där Selena och Scooter satt.
"Hey!" Utbrast Selena och vinkade lätt innan hon kom fram och kramade om mig.
Jag log stort mot hennes hår och besvarade kramen innan jag gjorde min och Scooter's handshake.
"Så, vi skulle käka?" Log jag och tog upp menyn. Selena nickade och följde mitt exempel.
"Och prata." Fyllde Scooter i och log menandes mot mig och Selena. Vi nickade smått och beställde mat. Den kom in någon minut senare och vi högg snabbt in.
"Så, vad skulle vi snacka om?" Frågade Selena snabbt efter en stund. Kenny och Scooter kollade på varandra innnan de kollade på oss och svarade.
"Jo, det har egentligen inget med.. äh! Folket saknar "Jelena". Ni får se till att bli det igen!" Sa han med allvarlig röst. Jag svalde hårt. Va? Nej?!
"Jag dumpade Selena eftersom att mina känslor var fel! Jag gillade inte henne! Då kan ni inte tvinga ihop oss!"
"Nej, men ni kan ju försöka!" Svarade Kenny lungt och kramade om min axel. Jag kollade ner och mötte sedan Selena's blick.
"Ursäkta..." Mumlade hon och lämnade bordet med snabba steg. Hon sprang ut från resturangen med tårar rinnandes ner för sina kinder. Jag vände mig om och blängde surt på Scooter som verkade oberörd.
"Grattis." Muttrade jag och reste mig upp för att gå efter henne. Jag gick ett bra tag tills jag såg henne sitta lutad mot ett stort trä i det daggiga gräset. Hon hade benen tryckta mot bröstet och hakan vilandes på de. Det var så svårt att se i det här mörkret, men jag såg hennes konturer.
"Selena.." Viskade jag mjukt fram och satte mig ner bredvid henne. Hon ryckte till och drog bort några tårar med handryggen.
"Jag orkar inte... De begär för mycket. Att du dumpade mig var mycket nog! Sen det här, en månad efter!" Snyftade hon och kollade ner på gräset. Jag svalde hårt och nickade.
"Men... Vi skiter i det. Vi är bara som förut. Vä..-" Hon avbröt mig med ett finger och sneglade på mig.
"Vänner? Justin, det pallar jag inte. Jag älskar dig fortfaranade. Men du älskar tydligen inte mig." Jag suckade djupt och skakade på huvudet.
"Jag älskade dig! Men det tog slut.. Jag kan inte styra mina känslor Sel." Hon mötte min blick och drog bort några tårar till.
"Mhm, jag fattade det. Annars skulle du väll inte ha dumpat mig." Snäste hon och flätade samman sina fingrar.
"Men Selena. Kom igen! Bete dig inte som en treåring nu babe." Andades jag till sist ur mig. Hon hoppade upp på darriga ben och kollade surt på mig.
"Jag? 3? Fine, är du så jävla känslokall Justin tycker jag att du borde gå och dö." Med de orden lämnade hon mig i gräset. Borde jag det? Gå och dö...
-
Kenny kom upp mot mig i mörkret och jag kände hur min rumpa hade hunnit bli blöt och kall.
"Kom nu Justin. Vi ska hem." Mumlade han trött och drog upp mig från gräset. Jag nickade och gick med stora steg mot bilen.
Hem... Hem till Kanada? Nej, men det var just det jag ville. Till mormor och morfar. Chaz, Ryan, Nolan och Mitch. Jazzy, pappa och Jaxon. Mamma...
Jag virade handduken kring min blöta kropp och drog på mig en grå, pösig t-shirt med ett par svarta mjukisbyxor. Klockan var redan halv 2 på natten och jag skulle inte få komma hem förräns om 4 dagar. Det var en lång, lång tid. För mig.
"God natt." Jag hoppade till och la en hand på bröstet när jag kollade på gestalten i mörkret. Det var bara en svart Hoodie jag såg. Inget mer.
"Vem är det?" Frågade jag med darrig röst men personen svarade inte. Den bara vände sig om och började springa. Springa mot trapporna och försvann i mörktret.
Vem är hoodien? Och vem är personen i den? Allt var helt rörigt i mitt huvud men här ville jag inte vara ensam.

SELENA ÄR MED! ;D Hihi, kom lite senare, men aya. Skit i deet ;)
Kommentera söntosaar! Because.... i loooooove loveee love love lovee you!!! :*


Kommentarer

Ebba skriver:

Jätte bra! Mer<3

Datum: 2012-05-02 - Tid: 11:51:37 -


Jssmn! skriver:

Whooooohooo MER ! :D

Datum: 2012-05-02 - Tid: 13:35:23 - URL: http://jssmn.blogg.se/


Nora ♥ skriver:

grymt, mer! ♥

Datum: 2012-05-02 - Tid: 14:26:40 -


Emma snow skriver:

ååååå vad bra kapitel <3

Datum: 2012-05-02 - Tid: 15:56:08 -


Josse skriver:

Mer! :)<3

Datum: 2012-05-02 - Tid: 18:32:21 - URL: http://foreverbbieber.blogg.se/


Ditt namn:

E-post: (privat)

URL:

Din kommentar:




Trackback