Hennes ord värmdes i hjärtat och ett litet leénde spreds på mina läppar.

"Det är OK.” Viskade jag och kramade om henne. Hon bet sig nervöst i läppen och kollade in i mina ögon.

"Det är en annan sak också..” Sa hon nervöst och kollade ner på sina händer.

"Vadå?” Hon drog ett djupt andetag och log sedan mot mig.

"Jag är gravid.”

“Va?” Flämtade jag och kollade upp på hennes ansikte. Hon log stort och nickade.

“Ja, du ska bli moster.” Log hon och la en hårtest bakom örat. Jag svalde hårt och kollade ner på mina händer.

“Vem är pappan?” Slank ur min mun. Lily drog ett djupt andetag innan hon svarade.

“Dylan.” Dylan?! Va? De gjorde ju slut?

“Vilken månad är du i?” Fortsatte jag och mötte hennes varma blick.

“Fjärde.” Viskade hon lycklig och smekte den lilla bulan på hennes mage. Jag hade inte ens märkt den.

Det här var som ett bomb nedslag. Men ändå inte. Jag anade att det här någon gång skulle ske.

*Jag gick igenom skogen och ut på den stora ängen. Det var vackert och solen stod högt upp på himmeln. Sommaren hade alltid varit min favorit årstid.

“Pappa.” Det var en liten flicka som ropade på mig, men jag visste inte ifrån vart. Det lät igen, och igen. Jag rynkade oförstående på pannan och sprang bort från ängen tills jag kom ut på parkeringen och hoppade in i min bil. Jag orkade inte… Den lilla flickans rop blev svagare innan de tynade bort.

En suck slank ur min mun och jag startade motorn för att åka därifrån. Selena älskade det här stället. Eller hade gjort det en tid.

-

“Justin?” Ropade mamma från köket i det stora huset jag hade köpt till mig och Em. Istället för att svara gick jag in dit och slog mig ner vid köksön som mamma stod vid och hackade sallad.

“vart har du varit?” Frågade hon och mötte min blick. Jag stoppade in en gurkbit i munnen och vek undan blicken.

“Ängen.” Hon suckade och skakade lätt på huvudet.

“Åk inte dit Justin. Selena hemsöker dina tankar där. Du måste låta henne gå.” Mumlade hon och ställde skålen med sallad på diskbänken. Jag fnös till och ställde mig upp.

“Det har jag gjort också.. i över 8 år!” Röt jag frustrerat och blängde surt på mamma. Hon suckade uppgivet och log stort över min axel. Jag behövde inte vända mig om, för inom någon sekund la Emma sina mjuka händer runt min mage och kysste mig mjukt i nacken.

“Hej älskling,” Viskade hon mot min axel och ställde sig framför mig istället. Jag log stort mot henne och pressade mina läppar mot henne när Gabby kom inkrypandes och störde oss.

“Papa. Mama.” Sa hon hackigt fram och fnittrade sött till. Emma och jag hade varit gifta i snart 2 år och hade en 1 årig dotter tillsammans. Jag log stort mot henne och drog upp henne i min famn.

“Vem är pappas lilla flicka?” Utbrast jag med gullig röst och hon skrattade nöjt till. Hennes ansiktsdrag och skönhet hade hon helt klart fått av Em. Men enligt alla andra så var håret och ögonen av mig. Det var mamma glad över, att mina ögon inte hade gått till spillo.

“Maten är klar!” Skrattade mamma och log stort mot mig och Gabby. Em satt redan vid bordet när jag satte ner Gabby i sin lilla barnstol.

“Mm… spagetti med köttfärsås, det gillar du va Gabby?” Flinade Em och kysste Gabby mjukt på kinden. Hon tog upp sin rosa plastsked och stoppade in den i munnen för att ha något att gnaga på.

Em la upp mat åt henne och mig med ett stort leénde på läpparna.

“Jag åker dit imorgon.” Sa jag mjukt och tog en klunk vatten. Em förstod precis vad jag menade och nickade.

“Okej. Kan Gabby följa med dig? Jag har lovat Jazzy att kolla på hennes Ballett uppvisning.” Svarade hon ursäktande. Jag nickade smått och fortsatte äta.

-

Jag lyfte upp Gabby i min famn och kramade mjukt om henne. Hon log ett tandlöst leénde mot mig.

“Papa.” Sa hon milt och stängde sina ögon. Jag kände hur det blev ensamt när hennes hasselnötsbruna ögon inte kollade på mig. Jag fick en sorts närvaro av de. Em log stort mot mig och slog sig ner bredvid mig i soffan och lutade sitt huvud mot min axel.

“Jag älskar dig så mycket Justin… vi må ha gått igenom mycket, men vi är starka. Jag kan inte fatta att mamma tog det så bra att jag gav upp tronen.” Mumlade hon trött och kysste mig ömt på halsen. Jag stönade till och log stort mot henne.

“Och nu har vi en dotter.” Hon nickade och kollade ner på Gabby som hade somnat i min famn.

“Hon är så vacker..” Flämtade hon milt och släppte inte blicken ifrån Gabby’s vackra ansikte.

“Ja..” Instämde jag och lutade mig tillbaka i soffan. Vacker är hon minsann…

Mamma kom in i vardagsrummet och slog sig trött ner i fotöljen framför oss.

“Hur mår hon?” Frågade hon lågt.

“Bara bra.” Svarade Em och log mjukt mot henne. Em hade fått spendera hela dagen med mamma och Gabby på baby simmet och sedan hade de gjort något annat. Men Scooter tog hårt på att jag skulle jobba, fortfarande.

“Köper du med något till Sel imorgon?” Fortsatte mamma och log smått mot mig. Jag suckade och nickade.

“4 Röda rosor, det kanske gör henne glad.” Em stelnade till när vi pratade om Sel. Det gjorde hon alltid. Det var liksom en hake för henne.

“Men ska du köpa något till Jazzy?” Em log stort mot mig och nickade lätt.

“Fast jag vet inte vad än… Hon är så.. ja, hon har allt!” Fnissade Em och reste sig upp. Jag förstod vad hon tänkte göra och räckte över Gabby till henne. Hon gick upp för trapporna och in i vårt sovrum för att natta henne. Mamma log milt mot mig och suckade djupt.

“Jag tror jag åker hemmåt nu.” Mumlade hon och gick fram till mig för att krama om mig. Jag nickade och besvarade kramen innan hon lämnade huset med en dov smäll. Dörren smäller alltid till när man stänger den, det var ett problem när man hade Gabby.

-

Jag drack upp det sista av kaffet och slängd pappersmuggen i papperskorgen innan jag började gå mot Selena med ett stadigt grepp om rosorna. Gabby låg och sov i bilen.

Jag la ner de i gräset och drog med handen över de inristade bokstäverna och siffrorna.

“Selena Marie Gomez, 1992 – 2012. Älskad syster, dotter och vän” En tår rann ner för min kind, men jag drog snabbt bort den med tummen.

8 år hade det gått sen dagen då Selena försvann. Lämnade mig. Jag kommer ihåg den så väl. Jag och Kenny hade kommit tillbaka till sjukhuset från min lägenhet då doktorn kom fram till oss med beskedet. Hon hade dött. Avlidit. Somnat in eller vad man än säger. Hon hade helt enkelt lämnat oss.

Mamma tog det hårdast eftersom att det var hon som körde bilen. Hon hade gått på antidepressiva och gått till en psykiatrier för att prata varje dag. Annars låg hon bara och sov. Men somsagt så läker ju tiden alla sår.

Selena hade det bättre nu enligt alla. Men jag saknade henne. Jag saknade min vän…*

-

“Justin?” Kenny ruskade om mig så att jag vaknade. Min syn var suddig men återgick snabbt till normal.

“Vad är det?” Mumlade jag surt och gäspade högt. Han log stort och klappade mig hårt på axeln.

“Selena har vaknat.” Jag hoppade upp från stolen och gick med snabba steg mot hennes rum. Tänk om drömmen hade varit sann? Nej Justin.. hon lever. När jag kom in i rummet möttes jag av Selena’s strålande leénde.

KOMMENTERA FÖR MER IKVÄLL! BTW, VAD TYCKER NI OM DEN NYA DESIGNEN?!