“Emma! Kan du öppna?” Jag suckade och vände mig om.

“Ja!” Ropade jag tillbaka och gick till dörren för att öppna. När jag slog upp dörren stod det en kille, i min och Ken’s ålder där med ett stort leénde på läpparna. Men leéndet försvann när han såg att det inte var Ken som stod där.

“Vem är du?” Frågade jag allvarligt och la en hand på midjan. Han svalde hårt och sneglade över min axel.

“Ehumm… En kompis till Kendra. Mike. Vem är du?” Han mötte min blick men bröt snabbt ögonkontakten.

“Ken’s kompis. Hon sover, så kom tillbaka imorgon igen.” Mumlade jag snabbt till svar men blev snabbt knuffad åt sidan av Ken som hade vaknat. Hon slog armarna runt killen och log stort.

“Åh! Mike!” Utbrast hon och lutade sig tillbaka för att granska killens ansikte. Jag kan inte ljuga, han såg rätt snygg ut.

“Wow! Du har förändrats rätt mycket på bara ett par månader!” Skrattade, den såkallade, Mike.

Ken’s kinder ändrade snabbt färg till en ljuröd nyans. De verkade ha glömt bort mig så jag harklade mig högt.

“Å, det här är min kompis Emma! Och det här är Mike!” Sa Ken och log stort mot oss båda.

“Du var också inte så tokig! Haha, se upp för mig!” Skämtade han och jag fnös till.

“Jag har pojkvän.” Med de orden vände jag på klacken och försvann in i huset igen.

Jag virade en handduk kring min midja och lämnade badrummet. Chaz satt på min säng och fipplade mer min Rubiks kub, medans Ryan var nere i köket och beställde pizza. Jag kramade om ett par rena underkläder, ett par mjukisbyxor och en t-shirt innan jag försvann in i badrummet igen för att byta om.

“Maten!” Ropade Ryan högt när jag hade kommit ut ur badrummet igen. Chaz log stort mot mig.

“Ska bara ringa Em, ät ni.” Förklarade jag och greppade tag om min mobil. Han nickade och försvann snabbt ner till köket. Jag skrattade till och slog Em’s nummer. Hon svarade efter några få signaler.

“Hej!” Det värmdes i hjärtat av att höra hennes fantastiska röst. Jag log stort för mig själv.

“Hey Babe. Jag skulle ju ringa ikväll, så ja… Hur är det?” Jag hörde en mansröst skrocka till i bakgrunden.

“Bra, Ken har tagit hit en kompis. Mike… Usch, jag stör mig på killen..” Hennes röst avspeglade sig avsmak. Jag flinade stort för mig själv.

“Håll ut. Om två bar åker ni tillbaka till LA. Sen kommer jag om 3 dagar..” Mumlade jag och hon suckade djupt.

“Tre LÅNGA dagar. Du kan inte fatta vad Ken har planerat. Imorgon ska vi till Badhuset med Sophie. Sen efter badhuset ska vi åka och käka någonstans. Och efter det ska vi åka till någon lekpark! Och i övermorgon ska vi gå på Bio och käka Pizza. Standard.” Hon skrattade glatt till.

“Men det blir väll kul!” Samtalet höll på i 15 minuter till tills Ryan och Chaz blev galna på mig. Jag staplade ner för trappan och in i vardagsrummet där de satt i soffan och kollade på “Hancock”

Ryan suckade högt och mötte min blick med ett flin.

“Så du och Emma kan inte få nog av varandra? Hur gjorde ni, tryckte in tungan i telefonen?” Sa han retsamt och Chaz skrattade till. Jag himlade med ögonen och upp en Pizza slize.

-

“Nolan hade fest ikväll. Visste ni det?” Frågade jag när vi hade suttit tysta ett tag. Ryan svalde hårt och sneglade på Chaz, som sneglade tillbaka.

“Säg.” Muttrade jag och kollade allvarligt på de båda. Chaz tog ett djupt andetag innan han öppnade munnen för att berätta.

“Nolan hade en fest, och han bjöd oss. Men inte dig. För det här är liksom ett stort ögonblick för honom. Första FF festen och han vill liksom inte att…” Hans röst vek sig och Ryan hoppade in.

“Han ville inte att Justin Bieber skulle förstöra den. Jag är ledsen Justin…” Det sista lät som en viskning. En klump hamnade i halsen och min blick hamnade på mina händer som darrade.

“Vi var inte med på det.” Förklarade Chaz. Jag nickade trött och vände blicken mot tv:n. Ryan och Chaz kollade på varandra men lutade sig sedan tillbaka. Hur kunde Nolan göra så mot mig? Bara för att jag är Justin Bieber? Just nu vill jag inte vara mig själv…

“Ska vi poppa popcorn?” Föreslog Ryan. Jag pressade fram ett leénde och gick ut till köket. I samma sekund som mikron plingade till, så knackade det på dörren. Jag gick med trötta steg dit och öppnade. En överraskning var det jag fick.

“Alyssa? Mia? Polly? Vad gör ni här?” Alyssa fnittrade till och log stort mot mig.

“Du kunde inte komma till oss, så vi kom till dig!” Svarade hon med len röst. Jag svalde hårt och hörde Ryan och Chaz’s steg närma sig oss.

“Vad gör ni här?” Spottade Chaz ur sig och Aly låtsades inte höra honom utan kollade bara på mig.

“Oj då Justin… du har blivit såååå snygg!” Kvittrade hon och smekte min kind, men jag slog undan hennes hand.

“Aly, jag har en flickvän. Ursäkta mig men jag kommer inte vara otrogen.” Hennes leénde försvann och blev istället en sur min.

“Nähä! Men om du ska vara så otrevlig så går vi!” Snäste hon och la en hand på sin midja.

“Ja snälla…” Mumlade Ryan tyst, men Aly hörde det och vände snabbt på klacken för att lämna oss. Polly log stort mot Chaz som log tillbaka när jag stängde dörren.

“Så du och Polly More eller?” Retades jag och boxade löst till honom på armen. Han rodnade till och snörpte på munnen.

“Nej.. Det är inget imellan oss.” Sa han med allvarlig röst. Ryan skrockade till.

“Än.”  La Ry till och vi gick ut i vardagsrummet igen med popcornen. Ryan tog en klunk av sin Cola och tog en näve med popcorn.

“Så, vad menade Aly med att du inte kunde komma till de?” Frågade Chaz förvånat.

“Hon bjöd mig till Nolan’s fest. Men jag tackade nej.” Mumlade jag och smuttade på min Cola. Ryan höjde förvånat på ögonbrynen och nickade sedan förstående.

“Ja, är det Aly vi pratar om så säger man väll självklart nej.” Min mobil plingade till och jag flinade stort.

“När man talar om trollen.” Skrattade jag och klickade upp hennes sms.

“Justin, du kan inte tro att jag bara kommer glömma det som hände… Det kommer alltid sitta kvar i min hjärna även fast du inte tänker på det. Wow, 15 år var vi bara. Innan du blev så här snygg. Damn! Aja jag ville bara berätta att jag inte hade glömt. XX Aly ;)”

Jag svalde hårt åt sms:et. Hon hade inte glömt, och inte jag heller. Fan! Jag vill inte ens tänka tanken på det som hände. Hon fick mig att göra det… Jag tog snabbt bort sms:et och log ursäktande mot Ryan och Chaz.

“Äh, hon gnällde bara om att jag var elak och dissade henne helt!” Flinade jag. Men klumpen i halsen var fortfarande kvar. Både från Nolan och Aly… Minnen kommer tillbaka när man minst anar de. Det är det värsta… Tänkte jag bittert och drack upp det sista av min cola.

“Vakna! Upp!” Ropade Sophie högt i rummet. Jag slog trött upp ögonen och kollade med suddig blick på henne och Ken som stod i dörröppningen.

“Jag har packat, det är bara för dig att äta frukost och så åker vi!” Sa hon milt och pekade på en väska som låg på golvet i mitt rum. Jag sneglade på klockan som bara var halv 9. Åh gud!

Jag nickade trött och de gick ut ur rummet för att jag skulle kunna klä på mig. När jag kom ner i köket satt alla runt bordet och åt plättar. Mrs. Brooks la upp några åt mig och hällde upp kaffe i min kopp. Jag log tacksamt om sockrade plättarna innan jag började äta. Sophie hoppade snabbt av sin stol när hon hade ätit upp och sprang runt på vaklande steg i vardagsrummet. Man kunde knappt tro att hon bara var 3!

“Klar?” Frågade Ken peppat när jag hade svalt sista koppen kaffe. Jag log trött mot henne.

“Snälla, kan vi bara chilla ett slag? Jag är så trött…” Mumlade jag. Hon bet sig löst i läppen och nickade sedan.

“Bara i 15!” Varnade hon och gick in i vardagsrummet med mig i släptåg. Sophie hoppade upp i Ken’s famn och log smått mot mig. Eftersom att det just var Sophie som var här hos oss fick det bli Playhouse Disney. Det var inte direkt så att jag tjöt av lycka, men jag höll ut. Hon var trotsallt 15 år yngre än oss. Hon hoppade upp på sina små fötter och härmade dansen som Mimmi gjorde på Musses klubbhus. Ken log stort och tog upp sin mobil för att Instagrama Sophie när hon dansade. Jag fnittrade till och följde hennes exempel.

-

“Vi ska åka nu!” Utbrast Ken trött och drog upp mig ur soffan. Jag suckade djupt och gick ut i hallen för att dra på mig jackan. Sophie klappade på mina ben i tecken på att jag skulle lyfta upp henne. Hon började genast leka med mitt hår när Ken kom och öppnade dörren åt oss.

Vi gick ut till hummern igen och bara för att jag höll i Sophie fick jag sätta ner henne i sin krångliga barnstol. Jag fipplade länge med bältet innan jag fick fast den och satte mig tillrätta i passagerarsätet.

“Redo?” Log Ken till Sophie som nickade glatt. Jag log stort mot Ken som startade motorn och började köra. Men vi åkte inte till Centrumet. Nej, vi stannade vid ett villa område.

“Vad gör vi här?” Frågade jag osäkert och letade med blicken över alla hus innan jag såg vad vi gjorde där. Mike skulle med…