”Den där blicken känner jag igen, vad är det?” Skrockade jag och lutade mig, mätt och belåten tillbaka i soffan.

”Jeanny skickade en bild. På lillgrabben.” Han log stort och räckte över mobilen till mig. Det var en bild på Kenny’s son när han satt och ritade en bild på mig och Kenny. Jag log stort och gav tillbaka mobilen när det knackade på dörren.

”Jag tar det.” Sa jag snabbt och gick mot dörren, för att sekunden därpå öppna den. Jag kunde inte fatta vem som stod där…

”Mamma?” Andades jag förvånat ut. Hon log stort och drog in mig i sin omfamning. Jag kramade hårt om henne och drog in hennes ljuva doft.

”Åh, jag har saknat dig så lilla gubben!” Snyftade hon och kysste mig mjukt i pannan. Jag nickade och kramade om henne igen. Kenny log stort mot mig bakom mamma. Jag mimade ett  ”Tack.” och fick en nick till svar.

”Hur har du haft det då, gubben?” Frågade mamma och gick in till soffan. Jag slog mig ner bredvid henne och ryckte på axlarna.

”Bra… eller, rörigt.” Svarade jag och hon nickade förstående.

”Tjejer?”Jag himlade med ögonen som ett ”ja”. Hon fattade det och fuktade sina läppar.

”Ta det lugnt med de.. men förklara nu. Vad är det?” Jag berättade hela historien om Selena, Jenny och Emma. Emma…

”Justin, såhär kan du ju inte hålla på. Jag trodde jag hade uppfostrat dig bättre än att utnyttja tjejer. Du kommer antingen bryta deras hjärtan eller så kommer de gå till närmsta tidning och skvallra.” Varnade hon och kollade djupt in i mina ögon. Jag svalde hårt.

”Mhm… Men hur ska jag göra då? Hon hatar mig redan och jag hatar henne…” Mamma suckade högt

”Justin, hata är ett starkt ord. Har du frågat hur hon känner om det här?” Mumlade hon.

”Nej. Men jag vet det. Vi hatar varandra.” Hon frustade till och reste sig upp.

”Du kan fixa det här själv. Jag har gjort det bästa jag kunde, och du är 18 nu.” Sa hon mjukt och gick in i sovrummet. Kenny kollade medlidsamt på mig och nickade sedan mot klockan som redan var tjugo i 4.  Jag suckade djupt och reste mig upp för att lämna hotellrummet och mamma bakom mig.

-

Carin drog in mig i en lång kram när vi var klara i Vita Huset. Det var en gala om WWF och soldaterna i Afghanistan som jag skulle vara med på.

”Hur känner du dig?” Frågade hon och log mjukt mot mig. Jag ryckte på axlarna och tog en klunk vatten av flaskan som Mama Jan hade gett mig.

”Okej Justin, vi ska göra lite sång övningar och sen ska du upp på scen.” Sa Mama Jan snabbt och log stöttande mot mig. Jag suckade trött och nickade. Vi började och höll på i kanske en halvtimme innan jag kunde kliva upp på scen. Tjejerna blev galna och det var kanske 800+ inne i den stora gallerian. Jag började sjunga och log stort mot alla tjejer. De skrek och grät. Det  var en som svimmade också… Jag förstör tjejer. De tar livet av sig för att jag inte märker de, svimmar, svälter sig för att bli smala. En tår lämnade mitt öga och jag drog snabbt bort den och fortsatte sjunga tills låten var slut.

Då var det dags för signering. Kunde inte dagen ta slut snart? En liten flicka i 7-års åldern kom fram till mig och gav mig en lång kram. Jag log tacksamt mot henne och skrev på hennes skiva. Hon kysste mig ömt på kinden och gick sedan tillbaka till sin mamma som kramade om flickans hand och lämnade gallerian.

Jag satt där i kanske 1 timme tills alla var nöja med de de hade fått. Mamma kramade lätt om mig och drog med mig in på en resturang.

”Så, har du ringt tjejen?” Frågade hon snabbt när jag hade fått in min mat. Jag svalde hårt och skakade på huvudet.

”Justin… du måste göra det innan det blir försent! Hon kanske hittar någon annan..” Sa hon milt och rynkade lätt pannan. Jag fuktade mina läppar och tänkte på Emma. Kände hon samma sak som mig? Hade mamma kanske rätt? Det var defenetivt något jag behövde ta reda på..

”Vänta.” Ursäktade jag mig och gick ut ur resturangen och fiskade upp min mobil ur fickan och slog snabbt Emma’s nummer. Sekunden senare svarade hon.

Kendra kollade upp på mig med svullna ögon när jag kom in i rummet. Hon såg helt förstört ut.

”Hur mår du Ken?” Frågade jag lent och fick en grymtning till svar. Dåligt antagligen.

”Det är middag snart, ta en dusch och klä på dig rena kläder så…-” Jag blev avbruten av Fred som kom in i rummet med en Forever 21 påse.

”Här Ken.” Flinade han och räckte över den. Jag suckade högt och blängde på honom.

”Kläder är inte rätt sak nu!” Han skakade på huvudet och nickade mot Ken som tog ut innehållet ur påsen.

”En laptop?” Utbrast hon och log stort. Det var en vanlig, vit Macbook.

”Ja, inte så stort. Men du kan i alla fall chatta och Skype’a med Sophie på den!” Hon log stort och hoppade upp på benen för att stunden därpå slå armarna kring Fred’s hals.

”Tack!” Mumlade hon mot hans axel. Han klappade henne på ryggen och sneglade på mig. Jag undvek hans blick och kollade bara på Kendra som såg överlycklig ut.

”Hoppa in i duschen så tar jag fram kläder till dig.” Sa jag lugnt och log smått mot henne. Hon gjorde som jag sa och gick in i badrummet. Ett litet tag därefter så hörde jag vattnet slås på och gick fram till hennes byrolåda. Fred bäddade hennes säng och la sedan händerna på min midja vilket fick mig att hoppa till.

”Vad fan gör du?!” Väste jag och kollade på honom med uppspärrade ögon. Han kollade ledsamt på mig.

”Va? Du kysste mig, remember?” Jag suckade och slog till honom.

”Du kysste mig!” Kommenterade jag och fortsatte ta fram kläder till Ken och snurrade sedan runt. Han stod fortfarande kvar.

”Ja, men du godkände den.” Mumlade han till sitt försvar och korsade armarna.

”Jag älskar dig Fred.. Men…-” En flämtning hördes bakom Fred. Oh nej! Kendra… Hon kollade besviket på mig. Hur mycket hade hon hört? Jag skulle säga att jag älskade honom.. som bror!

”Så ni är ihop eller?” Sa hon sammanbitet.

”Nej, jag skulle säga att jag älskade honom. Som bror!” Försvarade jag mig. Fred svalde hårt och vände sig om från mig.

”Ursäkta.” Han sprang ut ur rummet med en smäll. Kendra kollade förvånat på mig och tog tag i kläderna för att försvinna in på toaletten igen. Toppen Anna, du är så smart.

-

Kendra och jag slog oss ner vid första, bästa bord i cafeterian med vår mat. Det var korvstroganoff till middag. Halva cafeterian var full medans alla andra åt ute eller hämtmat.

”Så Fred kysste dig? Och han är kär… i dig?” Jag hörde att Ken inte var så förtjust i ideén med mig och Fred. Om jag ska vara ärlig var jag inte det heller. Jag nickade smått.

”Men jag gillar inte Fred.. Jag gillar..-” Kendra avbröt mig.

”Justin.” Sa hon snabbt och mötte min blick. Jag kollade ner i grytan och högg en korvbit med gaffeln.

”Men han gillar inte mig… Han hatar mig och jag hatar honom.” Kendra rynkade lätt på näsan.

”Säg ogilla, ingen människa är hatad.” Muttrade hon ogillandes. Jag nickade och skrattade till.

”Okey, Justin ogillar mig. Och vi skulle ändå aldrig passa som ett par.” Hon suckade och nickade.

”Joho! Ni skulle passa jätte bra!” Flinade hon och svalde ner innehållet i sin mun med en klunk mjölk. Jag ruskade snabbt på huvudet.

”Jag och Bieber? Snälla!” Fnös jag och tog en till tugga Korvstroganoff. Hon nickade och stelnade sedan till. Jag vände mig om och såg Fred komma in i matsalen med rödsprängda ögon. Han hade gråtit…

”Har han gråtit?” Frågade Ken ledsamt och släppte inte Fred med blicken.

”Nej du vet, han har fått något i ögat..” Sa jag sarkastiskt och fick en allvarlig min av Ken. ”Såklart att han har gråtit!” Fortsatte jag snabbt och kollade på honom i ögonvrån. Han satte sig ensam längst bort i cafeterian. Jag hatade att se folk ledsna. Han mötte min blick, men bröt snabbt våran ögonkontakt. Han hatade mig… Great!

”Ska vi inte gå dit?” Jag skakade på huvudet och tog en klunk mjölk.

”Han måste få vara ensam ett tag.” Svarade jag och log snett mot Ken. Hon suckade lätt och putade med underläppen. Helt plötsligt vibrerade min mobil till. Jag kramade snabbt upp den och kollade ner på skärmen. Mitt hjärta tog ett skutt. ”JUSTIN RINGER DIG”

KOMMENTERA FÖR MER, I LOVE YOUYOUYOU!! :D