Kapitel 45-. Problem PART 2
"Det ska du säga om 9 månader du."
Han skrattade till och gick ut på toaletten. Programmet var tråkigt, så jag hoppade upp i soffan för att byta kanal.
Helt plötsligt började min mage värka. Jag höll mig på den men det fortsatte.
Min hand blev alldeles blöt så jag tog upp den och kollade vad det var. Den var alldeles blodig.
"JUSTIN!!!!!"
Jag gick in till badrummet med ett stort leénde på läpparna och tog upp den lilla nallen som jag hade köpt till Summer att ha när hon blir äldre. Såklart visste inte Sony om att jag hade köpt en nalle till vårt barn, men det var väll det som var hela grejen med att överaska någon.
"JUSTIN!!!!!" Skrek Sony helt plötsligt utifrån vardagsrummet. Jag sprang snabbt dit, och när jag var framme blev jag helt paff.
Sony's hand var alldeles blodig, detsamma med hennes byxor och det strömmade tårar ner från hennes ögon. Hon såg helt panikslagen så jag tog bara telefonen och ringde 911.
-
"Mr. Bieber? Vi måste prata med dig och din flickvän." Sa en doktor vänligt till mig.
Jag log stelt och gick in till Sony's rum. Hon hade på sig en såndär vit sjukhusrock och såg väldigt blek ut. Jag sprang fram till stolen bredvid hennes säng och satte mig ner med hennes hand i min.
"Det har inte hänt något med min lilla Summer va?" Sa Sony gråtfärdigt och kollade med stora ögon mot doktorn, som kollade skamset på henne tillbaka.
"Du har fått ett missfall. Erat barn klarade sig inte eftersom att ni bara var i första månaden. Jag beklagar sorgen."
Det kändes som om en sten dunsade ner i min mage, Inget barn? Ingen... Summer?
Sony började gråta och slutade in förräns efter ett bra tag.
Jag kunde inte fatta det. Det vackra som nyss hade levt inom mig, hade varit en del av mig, fanns inte längre? Död,. Det var ett ord som jag hatade, sen länge.
"Hur mår du?" Frågade Justin med tjock röst. Jag kollade ner på hans rödsprängda ögon och kramade förisktigt om honom när en sjuksköterska kom in i rummet med mina kläder och sa att vi fick åka hem.
-
"Jaa.. Jag kan inte fatta det!" Stammade jag fram mot Justin's bröst.
Han skakade bara på huvudet och klappade mig långsamt, om och om igen på huvudet.
"Inte jag heller." Viskade han tillbaka med blicken långt ut i tomma intet.
-
Jag slickade av skeden innan jag gröpte ur lite mer glass ur bunken och kollade tillbaka mot filmen vi kollade på. Breaking Dawn. Inte den perfekta filmen att kolla på när man mist sitt första barn men jag gillade filmen. Allt med den var så... Man kan inte hitta det rätta ordet.
"Hur är det?" Frågade Justin. Igen.
"Justin ,du måste sluta fråga mig det. Jag mår bra!" Sa jag med ett stort leénde på läpparna.
Hans oroliga min släppte lite men var fortfarande kvar.
Jag lutade mig fram och kysste honom länge på läpparna. Hans tunga smakade Cookie Dough.
"Vi måste fortsätta leva normalt." Viskade jag mot hans läppar.
Han nickade och log smått mot mig innan han kollade tillbaka på filmen där Bella står och glor på sin lilla baby bula i spegeln.
Mitt i allt knackade det på dörren. Jag reste mig upp och gick med snabba steg mot den.
När jag öppnade sprudlade ilskan över.
"Vad gör du här?" Sa jag drygt och kollade surt på personen.
Kommentera!!!
Kommentera!!!
Kommentarer
Anonym skriver:
As bra!!!!!!!
någon. skriver:
SKIT BRA.<3
Trackback
