"Stick." Fräste jag surt men hon skakade  bara på huvudet.

"Nej Tara, jag har väntat i över 4 månader över att ta modet att prata med dig."

"Har du spionerat på mig?" Fortsatte jag, lika kaxigt.

Hon kollade skamset ner på sina fötter och sedan upp på mig med röda ögon.

"Snälla älskling.." Viskade hon och la en hand på min kind.

"Stick!!!!" Skrek jag men sprang själv upp på mitt rum. Jag hatar henne! Varför kommer hon just nu? Mamma kan väll inte tro att jag fortfarande bryr mig. Nej.. Hon är inte värd att bli kallad mamma av mig. Hon får bli Summer igen.

Dörren öppnades och pappa kom in med en ledsen min på ansiktet.

"Tara, hon vill bara prata." Jag skakade hastigt på huvudet.

"Hon får fan sticka. NU!" Röt jag och pappa backade undan innan han drog upp sin mobil och gick ut.

10 minuter senare öppnades dörren igen, men nu var det Justin som kom in.

"Tara, älskling.. Du måste prata med henne! Det är din mamma." Uppmuntrade han vagt.

"Du vet hur det här kommer sluta Justin.." Svarade jag. Han svalde hårt och kollade sedan in i mina ögon.

"Bara prata. Jag står bredvid dig. Right next to you.." Sjöng han lite och log smått mot mig. Jag kramade om hans kalla hand och gick ut ur sovrummet. Nästan alla hade åkt hem vid det här laget, med tanke på att klockan började närma sig tolv. Men mamma satt kvar med en glöggkopp runt händerna. När hon hörde knarret i trappan kollade hon upp på oss med röda ögon. En glimt av hopp dök upp i de men försvann snabbt när jag viftade bort henne.

-

När vi stod nere i vardagsrummet kramade Justin om mig bakifrån och stod kvar så. Jag kände mig så trygg i hans närvaro..

"Tara ja-.." Började Summer men jag avbröt henne.

"Du är inte ledsen. Du har inte saknat mig. Och du har inte ångrat att du lämnade mig!! Du ska inte komma hit och förstöra min jul bara för att ditt liv är piss utan mig.Hur tror du jag kände mig? Varje natt tänkte jag att du skulle komma tillbaka, men nej då. Nu kommer du istället! 11 år senare!! Jag förstår inte hur du tänker egentligen.. Hur du tror att jag ska fölåta dig efter allt. Mitt liv förstördes pågrundav dig! Jag hade ingen som följde med mig och shoppade till balen, ingen som pratade killar med mig, ingen som stöttade mig när jag var hjärtekrossad! Det är sånt mammor är till för! Och du lämnade mig med en massa städerskor och kockerskor istället för att du skulle vara här för att hjälpa oss! Men nej, du gick vidare och skaffade nya barn, och jag tycker du ska åka hem till de nu. God fucking jul!" Röt jag och var tvungen att samla mig innan jag sprang upp för trappan igen med Justin i släptåg.

JUSTIN

Jag skulle aldrig våga säga så där till min mamma.. Men jag förstår Tara. Hon har bott själv med sin 24 timmars jobbande pappa i flera år. Ingen som har förstått henne som mammor gör.

Hon slängde sig på sängen när vi kom upp på hennes rum. Tårarna började spruta ner för hennes vackra ögon.

"Tara...Nej älskling, gråt inte.." Viskade jag mot hennes hår och stryckte bort några tårar med min handrygg.

Hon la sig på mitt bröst och gjorde cirklar med fingret över tröjan innan hennes andetag blev djupare och hon somnade.

-

När jahg vaknade var det ljust ute. Klockan på hennes nattduksbord visade 08.14. Åhnej! Jag tog upp min mobil och pep till av va som stod på skärmen.

'36 Missade Samtal, 70 Oöppnade sms.' Nej,nej,nej!

Jag klickade upp mammas nummer och tryckte mobilen försiktigt mot örat för att inte väcka Tara.

(Kursiva Pattie, Tjocka Justin)

"Justin?!?!"

"Ja.. Förlåt! Jag somnade!"

"Vart är du?!"

"Hemma hos Tara." Jag hörde hur hon lungt andades ut.

"Du kunde ha ringt eller sms:at. Vi höll på att dö härborta."

"Heh.. Men vad gjorde ni igår efter att jag hade åkt?" Jag hade lämnat de, på julafton!

"Jeremy och ungarna kom. De åkte nyss hem till Winipeg igen. Jazzy var förkrossad över att du inte var här. Men hon blev glad över presenten."

"Åhnej.. Jag hade glömt att de skulle komma!"

"Ja, sånt är livet Justin. Men när kommer du hem?"

"När Tara har vaknat."

"Okej. Ses snart. PUSS!"

"Puss."

Jag la ner mobilen på golvet och möttes av Tara's trötta ögon.

"Hur mycket är klockan?" Frågade hon sömndrucket.

"Åtta. Somna om, jag kommer tillbaka lite senare." Hon nickade trött och kröp ner under täckte och sekunden senare sov hon igen.

TARA

En varm hand ströck mig över håret.

"Justin.." Mumlade jag utan att öppna ögonen. Men nej? Justin åkte ju imorse. Jag slog förskräckt upp ögonen och möttes av mammas mjuka leénde.

"God morgon." Viskade hon och räckte över en bricka med varm choklad och en toast.

Jag tog lungt imot den och började äta. När jag var färdig kollade jag på henne.

"Bara för att jag åt upp betyder det inte att jag vill att du ska stanna. Åk nu." Snäste jag mot henne och kollade ner på mina flagnande nagelacksfärgande naglar.

Hon suckade lätt och reste sig sedan upp.

"Du får leva med mig..." Mumlade hon och gick ut med brickan igen.

Yey..Tänkte jag sarkastiskt och la mig ner i sängen igen.

-

"Stick." Fräste jag surt men hon skakade  bara på huvudet.

"Nej Tara, jag har väntat i över 4 månader över att ta modet att prata med dig."

"Har du spionerat på mig?" Fortsatte jag, lika kaxigt.

Hon kollade skamset ner på sina fötter och sedan upp på mig med röda ögon.

"Snälla älskling.." Viskade hon och la en hand på min kind.

"Stick!!!!" Skrek jag men sprang själv upp på mitt rum. Jag hatar henne! Varför kommer hon just nu? Mamma kan väll inte tro att jag fortfarande bryr mig. Nej.. Hon är inte värd att bli kallad mamma av mig. Hon får bli Summer igen.

Dörren öppnades och pappa kom in med en ledsen min på ansiktet.

"Tara, hon vill bara prata." Jag skakade hastigt på huvudet.

"Hon får fan sticka. NU!" Röt jag och pappa backade undan innan han drog upp sin mobil och gick ut.

10 minuter senare öppnades dörren igen, men nu var det Justin som kom in.

"Tara, älskling.. Du måste prata med henne! Det är din mamma." Uppmuntrade han vagt.

"Du vet hur det här kommer sluta Justin.." Svarade jag. Han svalde hårt och kollade sedan in i mina ögon.

"Bara prata. Jag står bredvid dig. Right next to you.." Sjöng han lite och log smått mot mig. Jag kramade om hans kalla hand och gick ut ur sovrummet. Nästan alla hade åkt hem vid det här laget, med tanke på att klockan började närma sig tolv. Men mamma satt kvar med en glöggkopp runt händerna. När hon hörde knarret i trappan kollade hon upp på oss med röda ögon. En glimt av hopp dök upp i de men försvann snabbt när jag viftade bort henne.

-

När vi stod nere i vardagsrummet kramade Justin om mig bakifrån och stod kvar så. Jag kände mig så trygg i hans närvaro..

"Tara ja-.." Började Summer men jag avbröt henne.

"Du är inte ledsen. Du har inte saknat mig. Och du har inte ångrat att du lämnade mig!! Du ska inte komma hit och förstöra min jul bara för att ditt liv är piss utan mig.Hur tror du jag kände mig? Varje natt tänkte jag att du skulle komma tillbaka, men nej då. Nu kommer du istället! 11 år senare!! Jag förstår inte hur du tänker egentligen.. Hur du tror att jag ska fölåta dig efter allt. Mitt liv förstördes pågrundav dig! Jag hade ingen som följde med mig och shoppade till balen, ingen som pratade killar med mig, ingen som stöttade mig när jag var hjärtekrossad! Det är sånt mammor är till för! Och du lämnade mig med en massa städerskor och kockerskor istället för att du skulle vara här för att hjälpa oss! Men nej, du gick vidare och skaffade nya barn, och jag tycker du ska åka hem till de nu. God fucking jul!" Röt jag och var tvungen att samla mig innan jag sprang upp för trappan igen med Justin i släptåg.

Jag skulle aldrig våga säga så där till min mamma.. Men jag förstår Tara. Hon har bott själv med sin 24 timmars jobbande pappa i flera år. Ingen som har förstått henne som mammor gör.

Hon slängde sig på sängen när vi kom upp på hennes rum. Tårarna började spruta ner för hennes vackra ögon.

"Tara...Nej älskling, gråt inte.." Viskade jag mot hennes hår och stryckte bort några tårar med min handrygg.

Hon la sig på mitt bröst och gjorde cirklar med fingret över tröjan innan hennes andetag blev djupare och hon somnade.

-

När jahg vaknade var det ljust ute. Klockan på hennes nattduksbord visade 08.14. Åhnej! Jag tog upp min mobil och pep till av va som stod på skärmen.

'36 Missade Samtal, 70 Oöppnade sms.' Nej,nej,nej!

Jag klickade upp mammas nummer och tryckte mobilen försiktigt mot örat för att inte väcka Tara.

(Kursiva Pattie, Tjocka Justin)

"Justin?!?!"

"Ja.. Förlåt! Jag somnade!"

"Vart är du?!"

"Hemma hos Tara." Jag hörde hur hon lungt andades ut.

"Du kunde ha ringt eller sms:at. Vi höll på att dö härborta."

"Heh.. Men vad gjorde ni igår efter att jag hade åkt?" Jag hade lämnat de, på julafton!

"Jeremy och ungarna kom. De åkte nyss hem till Winipeg igen. Jazzy var förkrossad över att du inte var här. Men hon blev glad över presenten."

"Åhnej.. Jag hade glömt att de skulle komma!"

"Ja, sånt är livet Justin. Men när kommer du hem?"

"När Tara har vaknat."

"Okej. Ses snart. PUSS!"

"Puss."

Jag la ner mobilen på golvet och möttes av Tara's trötta ögon.

"Hur mycket är klockan?" Frågade hon sömndrucket.

"Åtta. Somna om, jag kommer tillbaka lite senare." Hon nickade trött och kröp ner under täckte och sekunden senare sov hon igen.

En varm hand ströck mig över håret.

"Justin.." Mumlade jag utan att öppna ögonen. Men nej? Justin åkte ju imorse. Jag slog förskräckt upp ögonen och möttes av mammas mjuka leénde.

"God morgon." Viskade hon och räckte över en bricka med varm choklad och en toast.

Jag tog lungt imot den och började äta. När jag var färdig kollade jag på henne.

"Bara för att jag åt upp betyder det inte att jag vill att du ska stanna. Åk nu." Snäste jag mot henne och kollade ner på mina flagnande nagelacksfärgande naglar.

Hon suckade lätt och reste sig sedan upp.

"Du får leva med mig..." Mumlade hon och gick ut med brickan igen.

Yey..Tänkte jag sarkastiskt och la mig ner i sängen igen.

---

MINST 12 KOMMENTARER INNAN NÄSTA SÖTISAR! ;D