JUSTIN

Tänk om hon fortfarande hatade mig? Jag tog en klunk av det varma teét och började gå mot hissen. Sjukhus gjorde mig alldeles knäpp..

Jag hade vrikat till handleden när jag bärde ut Tara, så jag hade fått ett litet bandage runt den.

När jag var utanför hennes rum hörde jag att doktorn nämnde mitt namn. Han kanske berättade vem som hade kommit hit med henne.

Jag gick och ställde mig i dörrkarmen, helt omärkbar. Tara kollade bara ner på sina fingrar och var helt tyst.

"Vad tänker du på?" Kastade jag ur mig. Hon kollade förvånat upp på mig och ett litet leénde smög sig fram, men hon stoppade det. Hennes blick fastnade på mitt bandage och hennes min förvreds av skam.

Doktorn reste sig upp och gick mot mig med ett leénde på läpparna.

"Jag lämnar er själva." Sa han. Jag log tacksamt mot honom och kramade om papperskoppen med det varma innehållet hårdare när jag satte mig ner på stolen doktorn nyss hade lämnat.

"Så du är min mystiska räddare?" Frågade hon med en gnutta ironi i rösten. Jag log smått och ryckte på axlarna.

"Jag gör bara min plikt, ma'm." Hon kollade ogillande på mig och skakade lätt på huvudet.

"Ma'm får mig att låta så gammal. Säg Tara." Skrattade hon. Jag nickade och snörpte till på munnen.

"Snälla Tara.. Jag älskar dig som bara den och är ledsen för att jag la mig i. Snälla, ge mig en andra chans!" Tårar började växa sig fram i mina ögon. En liten boll av en tår rann ner för min kind och hon stryckte utan den med sin tumme, men höll sedan kvar handen på min kind.

"Okej.. Men vänner. Jag kan inte glömma Lucas bara.." Viskade hon fram och log lite mot mig.  Jag nickade och kollade upp på henne.

"Bästa vänner." Rättade jag henne. Hon nickade långsamt och böjde sig fram och gav mig en lätt kyss på kinden.

TARA

Jag älskadce fortfarande Justin också, men jag kan bara inte. Min pojkvän har nyss dött, då kan jag inte hoppa över till en annan kille på stuts. För det första är det inte rätt och jag kan bara inte göra så mot Lucas. Och för det andra skulle jag framstå som Hora. Från Gabriel, till Justin, från Justin till Lucas, från en död Lucas till Justin.

Nej, det går inte. Jag skakade på huvudet för mig själv, men vaknade upp från mitt dagdrömmande när Justin kom in i rummet igen.

"En brownie till prinsessan!" Utbrast han glatt och räckte över papptallriken med en brownie på till mig. Jag log tacksamt mot honom innan jag tog en tugga av kakan.

"Mmm." Mumnlade jag och blundade lätt. Den smakade himmelsk.

"Var inte sjukhusmat äckligt?" Frågade Justin retsamt.

"Ha-Ha!" Jag slog till honom löst på armen och tog en klunk av vattnet som stod på bordet bredvid sängen.

-

3 DAGAR SENARE!

"Tara!" Ropade Nicole när hon fick syn på mig i skolkorridoren. Jag log stort mot henne och hon började med snabba steg springa mot mig.

"Jag har saknat dig!!!" Skrek hon i mitt öra, vilket naturligtvis gjorde väldigt ont.

"Aktaaa mitt öra!" Skrattade jag. Hon kollade snopet på mig och log stort innan hon gjorde armkrok med mig och började gå mot skåpen.

"Jag och Seth har gjort slut." Muttrade hon. Jag stannade och la huvudet lite på sné.

"Vem!?" Utbrast jag. Hon snörpte surt på munnen och kollade över axeln på mig. Jag vände mig om och där stod Seth med skolans Bitch, Miranada.

"Åh gumman. Han är inte värd dig om han tar henne över dig!"

Hon log uppskattat mot mina ord och fortsatte sedan gå.

"Vi ska till aulan, för att ha en tyst minut åt Lucas. Vi väntade tills du skulle komma tillbaka innan vi hade den." Viskade hon ledsamt. Jag svalde hårt och nickade.

"Kom då."

-

Några hade tillochmed stått och gråtit under den tysta minuten. De kände inte ens Lucas, det var det som gjorde mig mest sur..

Alla elever hade fått gå tillbaka till sina klassrum nu för att ha lektioner. Jag satte mig ner på min plats och tog upp bökerna men blev stoppad av rektorn som kom in.

"Tara, kom jag vill prata med dig." Vad var det nu då?

Tänk om hon fortfarande hatade mig? Jag tog en klunk av det varma teét och började gå mot hissen. Sjukhus gjorde mig alldeles knäpp..

Jag hade vrikat till handleden när jag bärde ut Tara, så jag hade fått ett litet bandage runt den.

När jag var utanför hennes rum hörde jag att doktorn nämnde mitt namn. Han kanske berättade vem som hade kommit hit med henne.

Jag gick och ställde mig i dörrkarmen, helt omärkbar. Tara kollade bara ner på sina fingrar och var helt tyst.

"Vad tänker du på?" Kastade jag ur mig. Hon kollade förvånat upp på mig och ett litet leénde smög sig fram, men hon stoppade det. Hennes blick fastnade på mitt bandage och hennes min förvreds av skam.

Doktorn reste sig upp och gick mot mig med ett leénde på läpparna.

"Jag lämnar er själva." Sa han. Jag log tacksamt mot honom och kramade om papperskoppen med det varma innehållet hårdare när jag satte mig ner på stolen doktorn nyss hade lämnat.

"Så du är min mystiska räddare?" Frågade hon med en gnutta ironi i rösten. Jag log smått och ryckte på axlarna.

"Jag gör bara min plikt, ma'm." Hon kollade ogillande på mig och skakade lätt på huvudet.

"Ma'm får mig att låta så gammal. Säg Tara." Skrattade hon. Jag nickade och snörpte till på munnen.

"Snälla Tara.. Jag älskar dig som bara den och är ledsen för att jag la mig i. Snälla, ge mig en andra chans!" Tårar började växa sig fram i mina ögon. En liten boll av en tår rann ner för min kind och hon stryckte utan den med sin tumme, men höll sedan kvar handen på min kind.

"Okej.. Men vänner. Jag kan inte glömma Lucas bara.." Viskade hon fram och log lite mot mig.  Jag nickade och kollade upp på henne.

"Bästa vänner." Rättade jag henne. Hon nickade långsamt och böjde sig fram och gav mig en lätt kyss på kinden.

Jag älskadce fortfarande Justin också, men jag kan bara inte. Min pojkvän har nyss dött, då kan jag inte hoppa över till en annan kille på stuts. För det första är det inte rätt och jag kan bara inte göra så mot Lucas. Och för det andra skulle jag framstå som Hora. Från Gabriel, till Justin, från Justin till Lucas, från en död Lucas till Justin.

Nej, det går inte. Jag skakade på huvudet för mig själv, men vaknade upp från mitt dagdrömmande när Justin kom in i rummet igen.

"En brownie till prinsessan!" Utbrast han glatt och räckte över papptallriken med en brownie på till mig. Jag log tacksamt mot honom innan jag tog en tugga av kakan.

"Mmm." Mumnlade jag och blundade lätt. Den smakade himmelsk.

"Var inte sjukhusmat äckligt?" Frågade Justin retsamt.

"Ha-Ha!" Jag slog till honom löst på armen och tog en klunk av vattnet som stod på bordet bredvid sängen.

-

"Tara!" Ropade Nicole när hon fick syn på mig i skolkorridoren. Jag log stort mot henne och hon började med snabba steg springa mot mig.

"Jag har saknat dig!!!" Skrek hon i mitt öra, vilket naturligtvis gjorde väldigt ont.

"Aktaaa mitt öra!" Skrattade jag. Hon kollade snopet på mig och log stort innan hon gjorde armkrok med mig och började gå mot skåpen.

"Jag och Seth har gjort slut." Muttrade hon. Jag stannade och la huvudet lite på sné.

"Vem!?" Utbrast jag. Hon snörpte surt på munnen och kollade över axeln på mig. Jag vände mig om och där stod Seth med skolans Bitch, Miranada.

"Åh gumman. Han är inte värd dig om han tar henne över dig!"

Hon log uppskattat mot mina ord och fortsatte sedan gå.

"Vi ska till aulan, för att ha en tyst minut åt Lucas. Vi väntade tills du skulle komma tillbaka innan vi hade den." Viskade hon ledsamt. Jag svalde hårt och nickade.

"Kom då."

-

Några hade tillochmed stått och gråtit under den tysta minuten. De kände inte ens Lucas, det var det som gjorde mig mest sur.. Tårar rann ner för mina kinder medans alla satt där tysta.

Alla elever hade fått gå tillbaka till sina klassrum nu för att ha lektioner. Jag satte mig ner på min plats och tog upp bökerna men blev stoppad av rektorn som kom in.

"Tara, kom jag vill prata med dig." Vad var det nu då?

---

Muhuhuhhu!