”Jävla idioter..” Muttrade jag och stängde igen dörren. För varje litet steg jag tog så droppade det mer och mer vatten ner på golvet.

Jag gick in i badrummet och drog av mig mina blöta kläder och drog på mig min one piece. Jag orkade inte bry mig om att torka håret, så det droppade ner vatten på dräkten och golvet.

”Hallå?” Mumlade jag trött fram.

”Hej älskling. Har du ätit något?” Bara pappa.. Jag suckade högt och satte mig upp i sängen och kliade mig långsamt i hårbotten.

”Ja pappa.. Jag har ätit både soppa och jordgubbar.” Svarade jag. Jag kunde höra hur han lungt andades ut.

”Bra. Men jag måste tillbaka till arbetet nu Älskar dig!”

”Älskar dig också pappa. Bye.” Han la på och jag la mig ner igen. Åhh, vad ska jag nu göra? 100 Tills det är kväll typ..

-

Jag drog upp datorn från golvet upp i mitt knä och satte på mig mina hörlurar.

‘Put your hearts up’ dunkade i mina öron så jag hörde inte när det knackade på dörren. Jag koncentrerade mig på musiken och stängde av när jag kände en törst  sprida sig i min mun. måste dricka... Tänkte jag lungt och gick ut genom dörren.

”Hej Tara!” Sa en läskig röst och allt blev svart.

”Ska vi skate’a?” Föreslog Caitilin. Jag nickade gillande och reste mig upp från soffan. De slog följe av mig till hallen där vi tog tre skateboard’s och lämnade det stora huset.

”Kom.” Sa jag och började åka i riktning mot Tara’s hus. Men det visste ju inte de om. Vinden ven i mitt hår och det kändes som om det gick snabbare och snabbare. Världens skönaste känsla.

”Justin sakta ner!” Ropade Chris bakom mig. Jag stannade och vände mig om. De var minst tio meter bakom mig, vilket fick mig att skratta till.

”Komigen nu latmaskar!” Ropade jag och vinkade lätt med armen vilket fick de att frusta till.

-

När vi var ett kvarter bort från Tara’s hus såg jag rök slingor.

”Vad är det där?” Frågade jag och stannade.

”Det ser ut som om det brinner.” Svarade caitilin chokat. Det var Tara’s hus..  Jag tryckte undan skate-boarden och började springa istället utan att bry mig om Caitilin och Chris röster bakom mig.

Tara var allt som gällde nu.. mitt livs kärlek var i fara. Det kunde inte vara det. När jag kom dit såg jag Tara’s hus stå i brand.

Åhnej! Jag sprang och sprang, snabbare och snabbare för varje sekund som gick. När jag var framme slet jag upp dörren och sprang in bland röken.  På övervåningen såg jag Tara ligga, helt medvetslös. Jag drog upp min t-shirt över munnen och näsan när jag sprang upp.

”Tara!” Skrek jag och försökte skaka liv i henne, men det var omöjligt. Jag lyfte upp henne i min famn och sprang snabbt ut där Chris och Caitilin stod omedvetna om vad som hade hänt.

”RING 911!” Röt jag och la ner Tara i det kalla gräset.

”Nu!” Fortsatte jag när ingen gjorde något. Chris fiskade upp sin mobil ur fickan och slog in ett nummer och tryckte den sedan mot örat och började babbla med tanten som hade svarat.

”komigen nu Tara.. Vakna!” Skrek jag och började pumpa på hennes bröst utan resultat. Tårarna brände i ögonvrån men jag drog bara bort de. Gråt inte Justin! Tänkte jag för mig själv, men det gick inte. Det kom fler och fler tårar som droppade ner på Tara’s svarta kind.

Ambulans och brandbils syrener lät högt över området och det kom fram tre Ambulans-män och drog upp Tara på en bår.

”Neej!” Grät jag men de drog bara bort mig från henne. Men tillsist så tog en mig i handen och sa att jag fick följa med.

Jag satte mig ner i ambulansen och kramade om Tara’s orörliga hand.

”Lämna mig inte baby..” Viskade jag tyst för mig själv. Ambulans killen var fullt upptagen med att få igång hennes hjärta för att bry sig om mig.

*Jag var på en äng. Lucas stod framför mig med en vit skjorta. Jag log stort mot honom och började springa mot honom.

Men precis när jag skulle slänga armarna runt honom försvann han och jag hamnade i en öken. Va? Vad var det som hände egentligen..?

När jag vände mig om stod mamma där.

Min mamma... som hade lämnat mig helt ensam med alla städerskor och kockerskor. Och med pappa.

”Mamma!” Utbrast jag och kollade misstroget på henne. Var det verkligen min mamma?

”Tara, varför bryr du dig?! Sluta bry dig om allt, kan du bara glömma mig och ha det bra med din pappa? Han gör det bästa med allt och jag har det bra som jag har det med Lucy och Sebastian. Vakna upp nu!” Röt hon och började springa mot mig i en form av en demon. Ett gällt skri flög ur min mun och allt blev svart.*

-

När jag slog upp ögonen möttes jag av en doktor.

”Hej där.” Viskade han och log stort mot mig. ”Jag gissade på att du skulle vakna nu.”

”Vart är jag?” Frågade jag och kollade mig runt omkring. Det var sladdar intryckta i mina armar och en apparat som mätte mina hjärtslag bredvid sängen.

”Du är på sjukhuset.. Du var med om en brand och fick ett hårt slag i bakhuvudet. Det är ett under att du lever egentligen. God bless.”

Jag kollade fortfarande bekymrande på honom.

”Hur kom jag hit?” Frågade jag igen. Han la en pärm under armen och satte sig ner på en stol vid sängens ände.

”En pojke, Justin, kom hit med dig. Det var tur att han hittade dig.”

Justin? Var det han som hade räddat mig från samma öde som Lucas? Och den underliga drömmen.. Lucas och mamma.

”Vad tänker du på?” Frågade en röst. Det var inte doktorns. Jag kollade upp mot dörrkarmen där Justin stod med ett bandage runt armen.