Kapitel 29-. Mistery Women

JUSTIN
Jag fick in i vardagsrummet med händerna på nacken. Där satt Lucas med besviken min.
"Jag trodde du hade förändrats..." Viskade han lidsamt och reste sig upp. Jag tog tag i hans hand men han ryckte den mot sig och blängde riktigt surt på mig.
"Ring mig inte. Eller kontakta inte mig eller Tara. Nånsin!" Röt han och lämnade mig i mitt stora hus. Hur kan du vara så dum att du lät de tre personerna som betydde mest glida genom dina fingrar Justin. Duktigt, riktigt duktigt!
TARA
Hjärtat bultade hårt mot mitt bröst. Var kan hon vara? Jag fortsatte springa tills jag såg henne springa åt centrum. Jag tog sats och sprang det fortaste jag kunde tills jag hade hunnit ikapp.
"Joy! Sluta!" Pustade jag ut och hon stannade och kollade på mig med stora ögon.
"Jag hatar honom! Jag som trodde Justin Bieber hade ett hjärta!" Grät hon ut. Jag drog in henne i min famn och lät henne bara gråta. Det behöver man ibland.
-
"Vart ska jag nu sova?" Frågade hon med hickan i halsen. Jag fnittrade till och la en arm runt hennes axlar.
"Hos mig!" Hon log stort och kramade om mig mjukt.
"Tack." Viskade hon mot min axel. Jag nickade och stannade när vi hade kommit fram till Justin's hus.
"Jag kan inte gå in.." Mumlade hon tyst. Jag kollade upp mot det stora huset och sedan på henne.
"Jag går in." Innan hon hann invända hade jag redan gått in. Jag ropade ett lätt 'Hallå' och fick en snyftning till svars. Jag gick in i vardagsrummet där Justin satt med ansiktet i sina händer. Jag la en hand på min midja och harklade mig ordentligt. Han kollade upp med röda svullna ögon.
"Snälla Tara-.." Jag avbröt honom.
"Vart är Joy's saker?" Frågade jag bestämt och kollade ner på mina naglar som var ljusrosa färgade.
"Vart är hon?" Frågade han oroligt och hoppade upp från golvet. Jag la två händer mot hans bröst och tryckte honom tillbaka.
"Hon vill inte träffa dig just nu. Jag tar hennes saker och går!" Han kollade rakt in i mina ögon, men jag avbröt ögonkontakten och tog hennes väska oc gick ut mot dörren igen. När jag skulle gå ut hörde jag Justin ropa på mig.
"Säg att jag är ledsen?" Det lät som en fråga, så jag skakade bara på huvudet.
"Du borde säga det själv, men det kommer inte hjälpa." Jag smällde igen dörren och gick ut till Joy igen.
-
När jag vaknade låg Joy fortfarande och sov, och jag hörde röster från nedre planet. Det var pappas och en kvinnas. Hon grät. Var det Pattie? Nej.. Jag smög ut genom dörren och kollade ner till köket där pappa och en mörkhårig kvinna satt. Kvinnan grät.
"Jag är hemskt..-" Började pappa men avbröt sig när han såg mig.
"Tara, kom!" Sa han med ledsen röst. Något hade hänt. Något riktigt, riktigt dåligt. Pappas röst lät bara såhär när det hade hänt något.
"Vad har hänt?" Frågade jag när jag hade kommit ner till bordet. Kvinnan kollade på mig med utkletad maskara under ögonen.
"Jo, det är så att Lucas. Han var med om en bilolycka. Han kundes tyvärr inte räddas älskling." Viskade pappa och damen brast ut i gråt igen. Nej, inte Lucas! Jag kollade rakt ut och sedan på pappa innan jag skrek högt.
"NEEEEEEEEEJ!" Tårarna började rinna och allt blev svart.
INGET KOLLAGE

"Vad synd, jag älskar inte dig!" Skrek jag och lämnade badrummet. När jag öppnade dörren stod Joy där, med rödsprängda ögon.
"Hejdå." Pep hon till och sprang snabbt ut genom dörren. Jag vände mig om mot Justin och kollade anklagande mot honom.
"Lyckat!" Väste jag innan jag sprang efter Joy.
Jag fick in i vardagsrummet med händerna på nacken. Där satt Lucas med besviken min.
"Jag trodde du hade förändrats..." Viskade han lidsamt och reste sig upp. Jag tog tag i hans hand men han ryckte den mot sig och blängde riktigt surt på mig.
"Ring mig inte. Eller kontakta inte mig eller Tara. Nånsin!" Röt han och lämnade mig i mitt stora hus. Hur kan du vara så dum att du lät de tre personerna som betydde mest glida genom dina fingrar Justin. Duktigt, riktigt duktigt!
3075644435_1_3_mloggpuq_large
Hjärtat bultade hårt mot mitt bröst. Var kan hon vara? Jag fortsatte springa tills jag såg henne springa åt centrum. Jag tog sats och sprang det fortaste jag kunde tills jag hade hunnit ikapp.
"Joy! Sluta!" Pustade jag ut och hon stannade och kollade på mig med stora ögon.
"Jag hatar honom! Jag som trodde Justin Bieber hade ett hjärta!" Grät hon ut. Jag drog in henne i min famn och lät henne bara gråta. Det behöver man ibland.
-
"Vart ska jag nu sova?" Frågade hon med hickan i halsen. Jag fnittrade till och la en arm runt hennes axlar.
"Hos mig!" Hon log stort och kramade om mig mjukt.
"Tack." Viskade hon mot min axel. Jag nickade och stannade när vi hade kommit fram till Justin's hus.
"Jag kan inte gå in.." Mumlade hon tyst. Jag kollade upp mot det stora huset och sedan på henne.
"Jag går in." Innan hon hann invända hade jag redan gått in. Jag ropade ett lätt 'Hallå' och fick en snyftning till svars. Jag gick in i vardagsrummet där Justin satt med ansiktet i sina händer. Jag la en hand på min midja och harklade mig ordentligt. Han kollade upp med röda svullna ögon.
"Snälla Tara-.." Jag avbröt honom.
"Vart är Joy's saker?" Frågade jag bestämt och kollade ner på mina naglar som var ljusrosa färgade.
"Vart är hon?" Frågade han oroligt och hoppade upp från golvet. Jag la två händer mot hans bröst och tryckte honom tillbaka.
"Hon vill inte träffa dig just nu. Jag tar hennes saker och går!" Han kollade rakt in i mina ögon, men jag avbröt ögonkontakten och tog hennes väska oc gick ut mot dörren igen. När jag skulle gå ut hörde jag Justin ropa på mig.
"Säg att jag är ledsen?" Det lät som en fråga, så jag skakade bara på huvudet.
"Du borde säga det själv, men det kommer inte hjälpa." Jag smällde igen dörren och gick ut till Joy igen.
-
När jag vaknade låg Joy fortfarande och sov, och jag hörde röster från nedre planet. Det var pappas och en kvinnas. Hon grät. Var det Pattie? Nej.. Jag smög ut genom dörren och kollade ner till köket där pappa och en mörkhårig kvinna satt. Kvinnan grät.
"Jag är hemskt..-" Började pappa men avbröt sig när han såg mig.
"Tara, kom!" Sa han med ledsen röst. Något hade hänt. Något riktigt, riktigt dåligt. Pappas röst lät bara såhär när det hade hänt något.
"Vad har hänt?" Frågade jag när jag hade kommit ner till bordet. Kvinnan kollade på mig med utkletad maskara under ögonen.
"Jo, det är så att Lucas. Han var med om en bilolycka. Han kundes tyvärr inte räddas älskling." Viskade pappa och damen brast ut i gråt igen. Nej, inte Lucas! Jag kollade rakt ut och sedan på pappa innan jag skrek högt.
"NEEEEEEEEEJ!" Tårarna började rinna och allt blev svart.
Tumblr_lzuvkgsvga1r0uzw8o1_500_large

Neej! Han är dööd! ;(


Kommentarer

Anonym skriver:

noo :(

Jättebra :D

Datum: 2012-03-16 - Tid: 20:26:30 -


Ilma skriver:

NEEEEEEEEJ, mera snälla!!<33333

Datum: 2012-03-16 - Tid: 20:32:43 - URL: http://1d4e.blogspot.com


Anonym skriver:

ooohhh noooooooo :( Mer <3

Datum: 2012-03-16 - Tid: 20:38:59 - URL: http://jssmn.blogg.se/


Anonym skriver:

Nej! Inte död? Dem passade jätte bra tillsammans, men hon passar bäst med Justin. :p

Skit bra och jätte spännande! Älskar dina noveller!:) keep it!:)))))

Datum: 2012-03-16 - Tid: 22:03:17 -


Anonym skriver:

Omfg då jävla bra snälla ett till kapitel i kväll!!!!!!!!!!!!!!

Datum: 2012-03-16 - Tid: 22:15:28 -


Hanna skriver:

OMG!!

Datum: 2012-03-16 - Tid: 22:52:51 -


alex skriver:

Neeeej !!! Varför?! Sååååååååhäääääääääär vrå så skriv meeeeeeeeeeeeeer

Datum: 2012-03-17 - Tid: 08:48:11 - URL: http://itsonlyonedirectiontomyheart.bligg.se


Ebba skriver:

Jätte bra! Mer<3

Datum: 2012-03-17 - Tid: 10:46:35 -


A-King<3 skriver:

NEEEEEEEEEEEJ! omfg! :(

nu MÅSTE du skriva mer alltså, fyfan va grymt/sorgligt kapitel!

Datum: 2012-03-17 - Tid: 12:58:33 -


Ditt namn:

E-post: (privat)

URL:

Din kommentar:




Trackback