ONCE UPON A TIME - EPILOG

“Nu åker jag!” Ropade jag 20 minuter därpå. Ken nickade glatt och kramade om mig.
“Den där är till Justin.” Jag himlade med ögonen och gick ut ur lägenheten och åkte sedan ner till min bil Justin hade köpt mig när jag fyllt 19.
Jag startade motorn och började köra mot flyplatsen med väldig fart. Jag kunde inte fatta att jag skulle träffa Justin inom några minuter. Jag hade saknat honom under denna lilla vecka.
Helt plötsligt hörde jag en hög tutning och kollade åt sidan då jag såg en bil komma körandes mot mig med väldig fart. Jag hann inte uppfatta något mer innan allt blev svart.

“Den där är till Justin.” Jag himlade med ögonen och gick ut ur lägenheten och åkte sedan ner till min bil Justin hade köpt mig när jag fyllt 19.

Jag startade motorn och började köra mot flyplatsen med väldig fart. Jag kunde inte fatta att jag skulle träffa Justin inom några minuter. Jag hade saknat honom under denna lilla vecka.

Helt plötsligt hörde jag en hög tutning och kollade åt sidan då jag såg en bil komma körandes mot mig med väldig fart. Jag hann inte uppfatta något mer innan allt blev svart.


Jag sökte med blicken över flygplatsen över hela flyplatsen. Ingen Emma alls? Jag drog upp mobilen och ringde Ken.

Det gick fram många signaler innan hon andfått svarade.

Hallå?” Jag log stort för mig själv och slog mig ner på bänken med blicken på Kenny.

Hej Ken. Hmm… har du Emma hos dig?” Mumlade jag lågt.

Va? Nej, Emma åkte för över en halvtimme sen till LAX. Har hon inte kommit än?” Jag suckade.

Nej..” Hon drog ett djupt andetag och skulle precis säga något då jag hörde att dörr klockan ringde.

Vänta lite Justin, ska bara kolla vem det är.” Sa hon snabbt och det blev tyst.

Jag satt och trummade på mina ben tills jag hörde att Ken hade kommit tillbaka i andra änden.

Justin.. det har hänt en sak.” Sa hon kort. Jag svalde hårt.

Vadå? Ken, prata med mig!” Nästintill skrek jag och hoppade upp på fötter. Alla glodde på mig, men jag brydde mig inte.

Justin… Emma.. hon var med i en bilolycka. Hon ligger på sjukhuset.. Ja..-” Jag la på i örat på henne och gick snabbt fram till Kenny.

Vi ska till Sjukhuset. Nu.” Sa jag snabbt och sprang ut ur flygplatsen och in i bilen. Kenny hoppade in i bilen när han hade slängt in alla väskor.

Hur mådde hon? Oron spreds och ett hål uppstod i mitt hjärta. Måtte hon må bra…

-

Jag sprang upp för alla trappor och mot Emma’s rum. Där låg hon. Mörbultad, gipsad och med en massa nålar och slangar upptryckta någonstans.

En massa doktorer stod samlade runt omkring henne. Jag började banka på glasfönstret och tårarna började snabbt rinna ner för mina kinder, vilket fick de att kolla upp på mig.

Kenny drog mig tillbaka och tryckte ner mig på stolen. Jag flaxade med armarna medans jag skrek och grät.

Nej! LÅT MIG VARA! Hon behöver MIG! Inte de! Hon behöver mig!” Skrek jag förtvivlat.

Kenny hyschade mig och skakade på huvudet. Men jag fortsatte i alla fall skaka. Hela min kropp darrade och tårarna blev fler och fler. Hon låg där inne.. Med Gabby… helt hjälplös…

Ken kom upp vid min sida och slog sig ner, med tårar likaså på sina kinder. Hon kollade rakt ut i tomma intet och kramade om min hand.

Säg att hon kommer klara sig Justin. Säg det…” Snyftade hon och kramade hårdar om min hand.

 

 

Jag darrade till och lät munnen ligga vidöppen medans tårarna föll. En efter en.

Jag vet inte..” Viskade jag med svag röst och kollade in i rummet. En doktor kom ut och satte sig ner på huk framför oss.

Mr. Bieber… Ms. Banks… Ms. Snow har blivit illa tilltygad, och inte bara med det. Barnet också.”

En köld spreds inom mig när han sa det. Gabby? Sårad? Jag kunde inte smälta det…

Men de kommer klara sig?” Doktorn suckade lätt och pressade ihop sina läppar.

Ms. Snow ligger för tillfället i Koma. Barnet mår bra, men det kan bli värre. Det var en kraftig smäll.” Svarade han mjukt och så medlidsamt som han kunde. Jag nickade och svalde hårt.

Kommer… kommer vårat barn bli normalt om det klarar sig..?” Jag ville inte ens säga orden.

Ken kramade hårdare om min hand och jag kände hur hennes naglar trängde in genom min hud. Smärtan spreds snabbt, men det var inget gentemot smärtan inom mig.

Det är en stor möjlighet ja, att det kommer bli normalt. Men risken att det inte kommer klara det är minimala… Jag är ledsen över att behöva säga detta.” Mumlade han ledsamt. Där var det!

Ledsen?! Vad fan är DU ledsen för?! Känner du Emma? Nej! Känner du kärleken jag har till mitt barn?! NEJ! Så säg inte att du är ledsen för i helvete!” Skrek jag och sprang snabbt därifrån och ut på bakgården till sjukhuset.

Hon skulle dö. Men han var för feg för att säga något. Han kunde inte säga orden till mig, utan gav mig falska förhoppningar.

Jag tog upp en sten och kastade den mot stenväggen. Ilskan spreds inom mig, men den vann inte över smärtan och sorgen.

Justin?” Sa en ljus, klingande röst bakom mig helt plötsligt. Jag vände mig om och mötte Selena’s ledsamma ansikte.

Vad vill du Selena?” Spottade jag ur mig och blängde surt på henne. Men tårarna gjorde min syn suddig, så jag såg inte så värst mycket.

Jag kanske vill trösta dig?” Mumlade hon och slog sig ner bredvid mig på bänken. Jag höjde på ögonbrynen.

Jaha? Men det finns inget att trösta! Hon kommer DÖ! Ingen fattar det! Jag vill inte tro det själv, men det är sanningen!” Selena röt till och slog till mig på armen.

Justin! Älskar du Emma?” Skrek hon, även fast hon satt bredvid mig.

Ja!” Svarade jag surt. Hon ställde sig upp framför mig och nickade menandes, men jag fattade noll.

Om du älskar henne så mycket så säger du inte att hon ska DÖ! Du bara kniper igen din käft och ber på det bästa! ATT HON SKA ÖVERLEVA! Så, håll käften nu och be med mig!” Röt hon. Jag kollade förskräckt på henne men knäppte i vilket fall mina händer och lutade mig fram.

Snälla Gud, rädda Emma. Rädda ett av dina barn. Det är inte mening för henne och Gabby att dö än väll? Snälla, gör allt i din makt för att rädda henne. Hon finns i våra hjärtan och ingen skulle orka med om hon dog… Amen.” Viskade Selena med hes röst.

Jag mumlade ett Amen och reste mig sedan upp.

Jag går och kollar till… hm.. ja.” Sa jag snabbt och gick in på sjukhuset igen för att gå upp till Emma’s rum, men Ken satt fortfarande och grät i stolen.

Hon kollade upp på mig och gick fram till mig och kramade om mig .

Hon vill inte… Hon vill verkligen inte komma tillbaka till oss…” Mumlade hon med tjock röst mot min axel. Jag nickade och drog med handen upp och ner över hennes rygg.

Men Emma är stark.. Hon kommer tillbaka..” Tröstade jag, men orden var nog mest till mig.

Helt plötsligt började alla doktorer springa omkring med en massa apparater in i Emma’s rum.

Vad händer?” Frågade Ken en sköterska, men hon sprang bara förbi. Jag greppade tag om en annan och kollade stint på honom.

Vad händer?!” Röt jag och skakade på honom. Han bet sig löst i läppen och sneglade på Ken.

Vi förlorar henne.” Svarade han snabbt och sprang in i hennes rum. Där föll jag ihop. Hon skulle lämna mig på riktigt.

Hon hade gett upp. Selena kom springandes mot mig och tryckte min kropp mot hennes.

Hon kommer lämna mig!” Skrek jag medans tårarna forsade ner för mina kinder.

Nej… schhyy.. Justin.. Hon kommer INTE lämna dig, OK? Lyssna på mig!” Sa hon allvarligt och drog med handen över min panna.

Jag skakade mer och mer och kände hur kölden kom närmare inpå mitt hjärta…

-

Jag slog upp ögonen och märkte att jag låg i ett sjukhusrum. Med Selena vid min sida på sängen.

Min kropp började återigen skaka som den hade gjort hela natten. Jag kommer inte ihåg något sen de fick igång Emma’s hjärta igen.

Sen kan vad som helst ha hänt. Jag kollade runt i rummet och möttes av mammas ledsamma min.

 

 

Justin… jag är ledsen..” Viskade hon och kramade om mig när jag hade rest mig upp. Jag besvarade kramen och kollade rakt in i Emma’s rum.

Där låg hon bara. Helt livlös nästintill. Det kändes bara helt hemskt..

Kom, vi åker hem. Du ska få duscha och byta kläder. Det är ett måste.”  Sa hon snabbt när jag tänkte invända.

Jag suckade och gick med henne ut ur rummet och sedan ner i garaget. Resan hem gick snabbt. Detsamma med duschen och ombytet. Mamma satt stel hela vägen tillbaka till sjukhuset.

Vad är det?” Frågade jag tillslut när vi stod uppe vid Emma’s rum. Hon skulle precis öppna munnen för att säga något då Selena kom upp bredvid mig.

Justin… det är för sent. Hon är död.”

OMFG... HON DOG :( Hur kommer Justin ta det då? Haha, det får ni inte veta!



Kommentarer

Me+You 'Imma tell you one time. <3 skriver:

Omb, jättebra! Det får inte sluta såhär! Snälla, mera.

Datum: 2012-06-11 - Tid: 23:40:13 -


Ewweh skriver:

OMFG!! :o BLÖÖÖH måste ha mer.. LALAL ... FLUMMIG NU JÖÖÖH.. vad kommer hända seeen? :'(( GRYMT BRA BTW!

Datum: 2012-06-11 - Tid: 23:45:58 - URL: http://justbiebzz.blogg.se/


ellen skriver:

OMFG,HON FÅR INTE VARA DÖD! DU VET VAD AG SA! NEEEEEEJ ;((( BUUUHUUU

Datum: 2012-06-12 - Tid: 07:27:33 -


Nora skriver:

omfg, en till epilog?! ♥

Datum: 2012-06-12 - Tid: 08:41:37 -


elin skriver:

åhh hon får inte dö :(

Datum: 2012-06-12 - Tid: 22:45:03 - URL: http://elinohrn.devote.se


Celine skriver:

Bäst juh <3

Fan hon e död !:( Men e gabby också död då :'(

Datum: 2012-06-13 - Tid: 14:39:59 -


Anonym skriver:

De kan ju förfan inte sluta så?De fattaru vell att alla vill ha en fortsättning? Om typ hur Justin reagerade o sånt???miffo. c:

Datum: 2012-06-13 - Tid: 14:59:57 -


nathalie skriver:

Riktigt grymt bra! <3

Datum: 2012-06-13 - Tid: 15:55:35 - URL: http://onedirectionnovellen.webblogg.se/


Justis's GIrlfriend skriver:

OMG blöar som fan här , nej det får inte sluta sååå här :(((((

Datum: 2012-06-13 - Tid: 16:36:09 -


Ditt namn:

E-post: (privat)

URL:

Din kommentar:




Trackback