"Kära dagbok.

Ännu en ny dag.. Snarare näst sista dagen på den här terminen och prov dagen. Matte prov.. Jag känner mig i vilket vanligt fall som helst, väldigt taggad. Allt kommer gå bra. Det blir bra...

Det är fullt med snö här i Stratford. Oh, nu vaknade mamma.

Jag skriver mer ikväll. Det finns inte så mycket att säga. Hoppas Ryan låter mig vara ifred idag. Jaja, nu måste jag gå. Kram."

-

Jag drog upp mitt tjocka, svarta hår i en hög hästsvans och sköljde ansiktet med kallt vatten. Min blick i spegeln var kall och trött. Jag slängde på ett leénde och torkade av ansiktet innan jag gick ut till mamma i köket.

"God morgon gumman." Log hon och kollade ner i tidningen framför henne. Jag tog tag i en brödskiva och började bre smör på den.

"Idag är det matte prov." Påminde jag mamma. Hon kollade upp på mig och log stort.

"Lycka till. Vad gör du efter skolan?" Frågade hon och tog en klunk kaffe. Jag kollade på henne.

"Jag ska jobba lite. Eller ett tag." Hon nickade och reste sig upp.

"Nej nu måste jag gå, vi ses ikväll." Sa mamma mjukt och kysste mig mjukt på pannan innan hon lämnade lägeneheten. En suck slank ur min mun och jag reste mig snabbt upp och gick in på mitt rum för att klä på mig.

Jag granskade min slanka kropp i helfigurs spegeln och log stelt mot mig själv.

"Då är det dags," Suckade jag och gick ut i hallen för att dra på mig jackan och sedan gå ut i det mörka trapphuset.

Jag sprang snabbt ner för trapporna och sedan ut i den kyliga morgonen. Skolbussen svängde just in och jag började springa. Men såklart så halkade jag ju och alla såg och började fota.

"Hur gick det?" Frågade buss chaufören och kollade hysteriskt på mig. Jag grymtade till och pressade fram ett leénde mot honom.

Ryan och Chazsatt också på bussen. Båda två kollade medlidsamt på mig.

"Hur gick det?" Frågade de i mun på varandra. Jag himlade med ögonen och gick och satte mig på min plats, längst bak i bussen med musiken dunkandes i öronen.

Då och då sneglade Ryan och Chaz bak på mig och viskade sedan till varandra. Jag snörpte på munnen och klev snabbt av bussen när den stannade för att slippa få alla hånflin riktade mot mig av alla som såg incidenten.

Jag vred in kombinationen till mitt skåp och tryckte snabbt in jackan och väskan och tog matteboken. Mina steg fördes mot klassrummet, som jag gick in i. Mr. Dilair stoppade mig och log stort.

"På fredag, sista dagen alltså, är det dags för Julbalen. Skulle du kunna ordna det?" Log han. Jag svalde hårt och log sedan smått med en nickning.

"Såklart jag kan. Hjälpkommiten hjälper till va?" Han nickade och hostade till och viftade sedan mot mig.

"Så, du kan gå nu Ms. Gomez." Mullrade han och kollade ner i sin ljusblåa pärm. Jag nickade hastigt och gick bak och slog mig ner på min vanliga plats. Själv. Ryan och Nolan kom inskrattandes i klassrummet, fulla av snö.

Jag kollade upp på de, men kollade snabbt ner igen med rödsprängda kinder när jag hade mött Ryan´s blick.

"Mr. Butler! Varför är ni sena?" Ryan gnydde till och nickade mot klockan medan han borstade ur snö från sitt hår.

"Vi är vadå, 2 minuter sena?" Sa han kaxigt och log stort mot Nolan.

"Jaha, ska det vara den attityden kan vi höja det till 20 minuter?" Ryan svalde hårt och gick genast och satte sig ner på bänken bredvid min.

Jag fuktade mina läppar och sneglade på honom då och då. Rätt söt var han väll ändå? Nej. Usch. Jag skakade lätt på huvudet och kollade upp på tavlan där Mr. Dilair hade börjat skriva upp en massa tal.

Min blick hamnade sedan på Ryan igen, och då såg jag att han satt och stirrade på mig.

Varför? En suck slank ur min mun och Mr. Dilair kollade strängt på mig.

"Är det något problem Ms. Gomez?" Alla blickar hamnade på mig och jag skakade snabbt på huvudet.

"Nej då." Sa jag kort. Han nickade till och vände sig sedan om mot tavlan igen.

Ryan skrattade till bredvid mig och skakade på huvudet. Jag pressade ihop läpparna och log mot Daisy som kom med proven.

-

"Du kan gå nu Melody, jag tar över." Sa Sandra mjukt och föste undan mig från kassan. Jag log tacksamt mot henne och tog en take-away kopp med kaffe innan jag drog på mig jackan och gick.

Det var inte världens roligaste jobbb på det lilla cafet, men jag fick bra betalt. Så någonting var det ju. Jag drog jackan tätare kring min kropp då det tutade till bakom mig. Jag vände mig om och möttes av Chaz´s stora leénde.

"Vill du ha skjuts?" Frågade han när han hade dragit ner rutan. Åka med Chaz? Aldrig. Men hellre det än att gå 20 minuter till i det här vädret. Jag slog mig ner bredvid honom och log tacksamt.

"Tack." Han nickade och svängde in bredvid köpcentret och hem mot mig. När vi stannade utanför mitt hus så mötte jag hans ljusgröna ögon.

"Hej då." Sa han lent och kramade lätt om mig, Jaga besvarade knappt kramen och hoppade sedan ut och gick med snabba steg in i porten och sjönk sedan ner på golvet. Chaz Somers skjutsade mig hem? Han var... snäll?

Jag skakade av mig tankarna och fortsatte upp till oss och låste upp dörren. Ingen var hemma, men det lös i vardagsrummet. Jag gick snabbt dit och möttes av en chock.

“Kära dagbok.

Jag skriver mer ikväll. Det finns inte så mycket att säga. Hoppas Ryan låter mig vara ifred idag. Jaja, nu måste jag gå. Kram.”

-

Jag drog upp mitt tjocka, svarta hår i en hög hästsvans och sköljde ansiktet med kallt vatten. Min blick i spegeln var kall och trött. Jag slängde på ett leénde och torkade av ansiktet innan jag gick ut till mamma i köket.

“God morgon gumman.” Log hon och kollade ner i tidningen framför henne. Jag tog tag i en brödskiva och började bre smör på den.

“Idag är det matte prov.” Påminde jag mamma. Hon kollade upp på mig och log stort.

“Lycka till. Vad gör du efter skolan?” Frågade hon och tog en klunk kaffe. Jag kollade på henne.

“Jag ska jobba lite. Eller ett tag.” Hon nickade och reste sig upp.

“Nej nu måste jag gå, vi ses ikväll.” Sa mamma mjukt och kysste mig mjukt på pannan innan hon lämnade lägeneheten. En suck slank ur min mun och jag reste mig snabbt upp och gick in på mitt rum för att klä på mig.

Jag granskade min slanka kropp i helfigurs spegeln och log stelt mot mig själv.

“Då är det dags,” Suckade jag och gick ut i hallen för att dra på mig jackan och sedan gå ut i det mörka trapphuset.

Jag sprang snabbt ner för trapporna och sedan ut i den kyliga morgonen. Skolbussen svängde just in och jag började springa. Men såklart så halkade jag ju och alla såg och började fota.

“Hur gick det?” Frågade buss chaufören och kollade hysteriskt på mig. Jag grymtade till och pressade fram ett leénde mot honom.

Ryan och Chazsatt också på bussen. Båda två kollade medlidsamt på mig.

“Hur gick det?”  Frågade de i mun på varandra. Jag himlade med ögonen och gick och satte mig på min plats, längst bak i bussen med musiken dunkandes i öronen.

Då och då sneglade Ryan och Chaz bak på mig och viskade sedan till varandra. Jag snörpte på munnen och klev snabbt av bussen när den stannade för att slippa få alla hånflin riktade mot mig av alla som såg incidenten.

Jag vred in kombinationen till mitt skåp och tryckte snabbt in jackan och väskan och tog matteboken. Mina steg fördes mot klassrummet, som jag gick in i. Mr. Dilair stoppade mig och log stort.

“På fredag, sista dagen alltså, är det dags för Julbalen. Skulle du kunna ordna det?” Log han. Jag svalde hårt och log sedan smått med en nickning.

“Såklart jag kan. Hjälpkommiten hjälper till va?” Han nickade och hostade till och viftade sedan mot mig.

“Så, du kan gå nu Ms. Gomez.” Mullrade han och kollade ner i sin ljusblåa pärm. Jag nickade hastigt och gick bak och slog mig ner på min vanliga plats. Själv. Ryan och Nolan kom inskrattandes i klassrummet, fulla av snö.

Jag kollade upp på de, men kollade snabbt ner igen med rödsprängda kinder när jag hade mött Ryan´s blick.

“Mr. Butler! Varför är ni sena?" Ryan gnydde till och nickade mot klockan medan han borstade ur snö från sitt hår.

“Vi är vadå, 2 minuter sena?” Sa han kaxigt och log stort mot Nolan.

“Jaha, ska det vara den attityden kan vi höja det till 20 minuter?” Ryan svalde hårt och gick genast och satte sig ner på bänken bredvid min.

Jag fuktade mina läppar och sneglade på honom då och då. Rätt söt var han väll ändå? Nej. Usch. Jag skakade lätt på huvudet och kollade upp på tavlan där Mr. Dilair hade börjat skriva upp en massa tal.

Min blick hamnade sedan på Ryan igen, och då såg jag att han satt och stirrade på mig.

Varför? En suck slank ur min mun och Mr. Dilair kollade strängt på mig.

“Är det något problem Ms. Gomez?” Alla blickar hamnade på mig och jag skakade snabbt på huvudet.

“Nej då.” Sa jag kort. Han nickade till och vände sig sedan om mot tavlan igen.

Ryan skrattade till bredvid mig och skakade på huvudet. Jag pressade ihop läpparna och log mot Daisy som kom med proven.

-

“Du kan gå nu Melody, jag tar över.” Sa Sandra mjukt och föste undan mig från kassan. Jag log tacksamt mot henne och tog en take-away kopp med kaffe innan jag drog på mig jackan och gick.

Det var inte världens roligaste jobbb på det lilla cafet, men jag fick bra betalt. Så någonting var det ju. Jag drog jackan tätare kring min kropp då det tutade till bakom mig. Jag vände mig om och möttes av Chaz´s stora leénde.

.

.

“Vill du ha skjuts?” Frågade han när han hade dragit ner rutan. Åka med Chaz? Aldrig. Men hellre det än att gå 20 minuter till i det här vädret. Jag slog mig ner bredvid honom och log tacksamt.

“Tack.” Han nickade och svängde in bredvid köpcentret och hem mot mig. När vi stannade utanför mitt hus så mötte jag hans ljusgröna ögon.

“Hej då.” Sa han lent och kramade lätt om mig, Jaga besvarade knappt kramen och hoppade sedan ut och gick med snabba steg in i porten och sjönk sedan ner på golvet. Chaz Somers skjutsade mig hem? Han var... snäll?

Jag skakade av mig tankarna och fortsatte upp till oss och låste upp dörren. Ingen var hemma.