Jag hade roffat åt mig lite pengar, så jag kunde lika gärna käka frukost på Starbucks eller något sånt ställe. Mina ben tog mig till Starbucks, där jag andfått drog bort hårslingorna som hade klibbat fast sig i mitt ansikte av regnet. Jag gick fram till kassan och beställde en sandwich och en smoothie. Det var propfullt med folk här, men då mötte jag en blick. En speciell. Vad gjorde h*n här?

Jag tog tag om min mat och gick fram till bordet med en harkling. Killen från igår kollade upp på mig och log stort, fortfarande med keps, huvtröja och solglasögon.

”Får jag slå mig ner eller väntar du besök?” Frågade jag mjukt. Han skrattade till och skakade lätt på huvudet med en nick mot soffan framför honom.

”Sitt du.” På något sätt kändes hans röst igenkännande… men jag visste inte varför. Jag började hugga in på min sandwich och sneglade då och då upp på killen.

”Vart kommer du ifrån?” Frågade jag helt plötsligt, han hade ju ingen brittisk accent.

”Eh… USA.” Svarade han med ett snett leénde. Jag skrattade till och tog en klunk av min smoothie. Killen lutade sin haka mot sina handflator och suckade.

”Vad heter du?” Han flinade mystiskt mot mig och putade med läpparna. De läpparna… Jag slet blicken ifrån de och kollade in i hans ögon, eller snarare glasögon.

”Jag heter inget, och du?” Jag fnös och höjde frågandes på en ögonbrynet.

”Inget? Heter du inget?” Mumlade jag torrt och rättade till min hästsvans. Han nickade, men mest för sig själv tror jag medans han kollade runt på Starbucks.

”Jag vill lära känna dig innan du får veta mitt namn. Och vad heter du?” Med en suck avslöjade jag mitt patetiska namn.

”Belle, men jag hatar det.” Han nickade kort och mumlade mitt namn, så som om han smakade på orden och log sedan ett bländande leénde, som smittade av sig.

”Belle! Jag gillar det, trevligt att träffas Belle.” Log han och räckte fram sin hand. Jag kramade om den och kände hur vibrationer spreds i hela min hand, jag ville inte släppa. Killen släppte taget till sist och en rodnad dök upp på mina kinder.

”Så… Belle, bor du här?” Frågade han lent. Jag sköt min tomma tallrik åt sidan och nickade.

”Japp, har bott här i hela mitt liv. Fast det är rätt tråkigt här.” Muttrade jag och putade med underläppen, men skrattade sedan –precis som killen- åt det hela.

”Kul. Jag har varit här förut, men har aldrig riktigt hunnit med alla sevärdigheter. Skulle du vilja göra den äran att vara min guide idag?” Jag bet mig tveksamt i läppen. Emily då? Nej just det, hon skulle på middag. Jag nickade glatt.

”Det ska bli en ära ”Inget” att få visa dig runt i vackra London. Men du måste göra allt jag ber dig om, förstått?” Varnade jag allvarligt, men det sprack. Han hummade och nickade sedan.

”Visst, bara det inte är något farligt.” Jag log nöjt och reste mig sedan upp.

”Du får följa med mig hem och byta om, såhär kan jag inte gå runt.” Han skrockade till.

”Det skulle inte göra mig något.” Jag suckade och vickade retsamt på rumpan i de svarta tightsen när jag gick mot dörren för att sedan kliva ur Starbucks och gå mot killens bil, en Range Rover. Precis som min.

”Jag har en likadan bil.” Han kollade snopet på mig och höll sedan upp handen i tecken på att jag skulle göra en hög femma med honom, vilket jag gjorde. Men regnet öste som sagt ner så jag hoppade snabbt in i bilen och lutade mig tillbaka medan jag förklarade vägen till mitt hem där pappa säkerligen inte skulle vara kvar.

-

Jag skakade lätt om Emily så att hon skulle vakna, vilket hon gjorde. Hon blinkade sömndrucket mot mig och drog en hand genom håret medans hon stödde sig i sängen på armbågen.

”Belle?” Jag nickade och hyschade henne lugnt med pekfingret mot munnen.

”Jag ska gå ut med den där killen från igår, ingen dejt, men han ville att jag skulle visa honom runt i London och han verkar schyst! OK? När du vaknar kan du käka lite frukost och sen åka, nyckeln finns över spisen. Lägg nyckeln i brevlådan. Somna om nu.” Men en lätt nick la hon sig sedan ner igen och somnade om. Min blick föll på klockan på nattduksbordet som med röda siffror signalerade att klockan var 08.45 AM. Med en axelryckning slängde jag av mig skorna och gick in på badrummet. Killen satt ju i sin bil och väntade! Jag kunde inte direkt bjuda in honom, han kanske var en tjuv? Eller mördare? Nej… med snabba tag drog jag av mig kläderna och klev in i duschen och vred på vattnet då en iskall kaskad med vattnet sköljde ner min kropp. Jag skrek till och värmde upp vattnet. Snabbt som attan rakade jag benen och smörjde in min kropp i min Jordgubbs-Body lotion innan jag virade en handduk runt kroppen och gick in i min WIC. Jag drog på mig ett par underkläder och rotade sedan för att hitta något att ha på mig. Varför hittade jag ingenting?! Frustrerat masserade jag tinningen och drog ett djupt andetag. Snabbt drog jag fram ett par jeans och en vit blus som jag drog på mig på nolltid innan jag tog på mig mina converse. Mina steg förde mig till badrummet där jag rättade till mitt smink och kammade håret med ett leénde på läpparna. Wow, hur den här killen fick mig att känna var bara helt…helt… makalöst. Jag gick ut ur badrummet och greppade tag om min jeans jacka som jag sedan drog på över blusen, samt min väska där jag la plånbok, läppglans, busskort och mobil i, innan jag lämnade rummet och gick ner till hallen och lämnade huset. Regnet hade upphört, men molnen var kvar då jag slog mig ner i bilen.

”Du klarade dig på en halvtimme.” Flinade killen. Jag suckade och drog med handen över pannan.

”Och du klarar dig bättre eller?” Han ryckte på axlarna och hånlog mot mig innan han startade motorn och började köra mot stan. Det här skulle bli kul…

Det var skönt… att hon inte visste att jag var jag. Justin Bieber. Hon hade inte trevligt med mig för att jag var känd eller något sånt, utan för att hon gillade mig. Det enda jobbiga var att gå runt i solglasögon och keps hela dagen, fast det skulle jag ju i vilket fall göra om jag var ute. Men nu var jag tvungen att ha luva på mig också… men det regnade ute. Och ingen kände igen mig, vilket var toppen.

”Lyssnar du eller, ”inget”?” Frågade Belle stelt och höjde på ögonbrynen medans hon gjorde en gest med händerna. Jag log smått och nickade.

”Jag är fullt medveten om att du pratar om mat.” Hon suckade och skrattade till. Vi hade gått runt i mer än 2 timmar kanske, man blev hungrig av London faktiskt.

”McDonalds?” Föreslog hon och gav till ett av sina vackra, flickaktiga leénden. Jag nickade glatt och började gå ditåt med Belle vid min sida. Jag hade fått en riktig tjej vän, som gillade mig personligen. Jag hade aldrig känt mig lyckligare…

-

Belle kom gåendes mot mig med två brickor och ett brett leénde lekandes på läpparna när hon ställde ner maten, precis vad jag önskade mig. En stor hamburgare med pommes frites och en cola, kunde det bli bättre? Ett tacksamt leénde växte sig fram på mina läppar då jag började äta. Belle slog sig ner framför mig och tog upp locket till sin hamburgare. De ligger ju i kartonger. Hon pressade ogillandes ihop läpparna.

”Jag har inte käkat hamburgare på mer än 5 år… det här kommer vara konstigt..” Muttrade hon bekymrat och rynkade pannan i djupa vek. Jag la en tröstande hand på hennes, vilket fick henne att rycka till och kolla på mig istället för burgaren.

”Det är gott Belle, du kommer inte ångra dig.” Log jag och nickade mot hennes burgare. Hon tog upp den och mumlade något i sort med ”kletigt…” och tog sedan en tugga av hamburgaren. Först tuggade hon bara, men när hon hade sväljt så log hon stort och gillandes.

”Hamburgare rockar.” Skämtade hon med ett skratt innan hon tog en tugga till. Jag nickade instämmande och tog upp en pommes frites och stoppade in den i munnen.

”Vi är väll praktiskt taget vänner nu…?” Utbrast hon helt plötsligt när vi hade käkat upp burgarna. Jag kollade förvånat på henne.

”Är vi?” Jag smakade på ordet ”vänner” och fuktade mina läppar med en lät nick.

”Ja, det är vi väll.” Hon log stort och skrattade till, precis som Jasmine brukade. Äh, sluta tänka på henne. Du har Belle nu. Eller, har och har, men Jasmine ska inte behöva finnas i dina tankar. Bort med henne!

Killen var vacker, det lilla jag såg. Hans käkben syntes perfekt vid halsen, och läpparna… ljusrosa och perfektformade under hans perfekt formade näsa.

”Vart ska vi nu?” Frågade jag lugnt och tryckte ner händerna i fickan för att hindra mig själv av att röra på hans änglalika, halva ansikte. Ett leénde kröktes på hans läppar och det smittade minsann av sig.

”Bio?” Jag nickade gillandes och gjorde tummen upp. Min blick snurrade runt och jag vände hastigt på klacken. Killen kollade oförstående på mig, men gjorde detsamma.

”Biografen är hitåt.” Förklarade jag, så att han inte skulle tro att jag var spritt språngande galen. Han nickade och bet sig löst i läppen, som om han försökte hålla något inne. Kanske en ord spya? Vad vet jag… jag log snett åt mina tankar och fortsatte med rask takt mot biografen.

-

”Vad vill du se?” Han ryckte på axlarna och nickade mot Shrek 3. Jag skrattade.

”Shrek? Vill du se på Shrek?” Han nickade oförstående och la huvudet på sned.

”Jag är gäst i detta land, och vad jag har hört så ska man göra vad gästerna vill.” Jag ryckte uppgivet på axlarna och gick med korta steg mot kassan för att beställa två biljetter. Killen hade försvunnit mot popcorn och snacks kassan. Kassörskan framför mig sneglade på honom medan hon räckte över biljetterna.

”Din kille?” En rodnad brändes vid på mina kinder samtidigt som jag ruskade på huvudet.

”Synd, även om han bara visar halva fejset så skulle, oss tjejer emellan, du och han passa.” Jag bet mig nervöst i kinden och log smått mot henne innan jag gick iväg mot killen.

”Så, biljetter och snacks? Check. Ska vi gå in?” Han nickade rastlöst och gick snabbt in i salongen med min kort därpå. Vi gick upp till våra platser och slog oss ner. Filmen började inte långt senare, och det var inte många i salongen ska jag säga.

Innan jag visste ordet av det, så hade han kramat om min hand. Inget romantiskt, utan mer en vänskaplig omkramning. Men även fast, så kände jag hur fjärilarna bubblade upp i magen på mig. Men jag skulle aldrig kunna förstöra våran endags vänskap… aldrig. Vi ska förbli vänner, även fast han inte bor här… med ens så skakade jag av mig tankarna och kollade på filmen. Killen släppte min hand efter ett tag och kylan spreds i min kropp, men ersattes sedan av ilska när jag såg vilka som satt lite längre framför oss…

Vilka satt framför de? Nawe, Justin kramade om hennes hand! :3 Kommer Belle och Bieber förbli vänner? När kommer hon få reda på hans riktiga namn? Hur kommer detta gå?... 

Skrev detta också inatt, men kommentera ändå! KOMMENTERA, KOMMENTERA, KOMMENTERA!