Jag gick tillbaka till Em och fick en frågande blick.
”Vem i hela friden var den där killen? Även fast han hade halva ansiktet täkt, så var han snygg! Och du! Du såg helt paralyserad ut!” Flinade hon. Jag nickade smått och kollade mig över axeln för att se om det fanns något spår av killen. Men han var helt borta… jag pressade besviket ihop läpparna och kollade på Em.
”Kom nu… vi beställer.” Sa jag med ett nedstämt tonfall. Hela min kropp kändes fortfarande svajig, och doften fanns kvar på mina kläder. Vem var han?

Jag drog en hand genom mitt hår och kollade på Kenny som satt och höll på med min mobil. En frustrerad suck lämnade hans mun då den började ringa. Ett retsamt skratt forsade ur min hals och jag greppade snabbt tag om mobilen för att svara och gå ut på balkongen med utsikt över hela London. Vi var bara här i en vecka, innan vi skulle till Frankrike. Jag lutade mig över räcket och tryckte mobilen mot örat.

”Hallå?” Andades jag trött till, tillochmed en gäspning följde med mitt hallå.

”Hej gubben, hur har du det?” Mamma, såklart. Hon följer inte med på mina tourer längre. Jag är 17 år och har lärt mig hur jag ska handskas med allt. Jag behöver ingen mamma som följer med mig överallt.

”Jag har det väll bra. Kenny och jag ska beställa lite roomservice om några minuter.” Mumlade jag mjukt med blicken på Big ben. Mamma hummade till.

”Jaså? Gott för er. Vad har du hittat på idag då?” Mammor och deras oändliga frågor.

”Jag har väll gått runt lite, fikat, käkat och andra saker. Skrev lite autografer.” Mamma hostade till, mormors röst hördes lågt i bakgrunden och mamma svarade henne något ohörbart för mig. Jag log smått för mig själv när jag hörde mormors röst, även fast jag knappt hörde den.

”Jaha… Men jag kommer komma till Paris, bara så du vet! Det är 1 och en halv vecka där va? Med den där dansgruppen? Det är den bästa i London va?” Frågade mamma snabbt. Jag skrattade lågt till och kliade mig i hårbotten med en nick för mig själv.

”Ja mamma, det är den bästa. Och ja, en vecka.” Förklarade jag lent. Hon suckade.

”Jag är bara lite nojig, mamma noja du vet.” Skrattade hon till med ett nervöst tonfall. Min blick föll på två tjejer som gick under balkongen på trottoaren. Den ena hade blonda lockar och den andra mörkt hår… var det den tjejen från Starbucks? Ja, det var det minsann! Mamma fortsatte babbla på medan jag betraktade tjejerna från mitt ställe på balkongen tills de hade försvunnit inom synhåll. Ett hål spreds inom mig kändes det som. Hon var så vacker… hon doftade vanilj, den doften kände jag fortfarande. Hon hade mörkbruna ögon, och världens vackraste leénde. Jag svalde hårt och kom på mig själv med att stå och hån le som en dummer.

”Okej Justin, men nu måste vi avsluta. Jag är rätt trött.” Gäspade mamma. Jag gick in i vardagsrummet igen och sneglade på klockan. Halv 10. Kenny kom in med två brickor mat, så han hade redan beställt? Jag log tacksamt mot honom.

”Okej mamma, älskar dig. Hej då.” Med de orden avslutade jag och la på. Kenny höjde retsamt på ett ögonbryn mot mig och rättade till sin röda t-shirt när han hade ställt ner brickorna.

”Vem var det du betraktade ifrån balkongen?” Jag skakade på huvudet och försökte spela ovetande. Är man Justin Bieber och har varit med i CSI så kan man skådespela, men inte för Kenny. Han gick inte på några av mina skådespelerier eller lögner. Han flinade stort mot mig för att göra mig förbannad, men på ett sätt så blev jag inte det. Utan istället, så praktisk min kropp ska vara, så började jag rodna.

”Ojoj, Justin Bieber har hittat en tjej!” Utbrast Kenny och petade på min. Jag log stort och skakade på huvudet, men han fortsatte bara. Kenny var så envis…

”Justin Bieber är käääär!” Skrockade han med tillgjord röst och blinkade med ögonen. Jag fnös till och drog åt mig en pommes frites från min tallrik och sneglade på Kenny som fortfarande satt med sitt jobbiga flin. Min hand föll mot kontrollen och jag klickade på tv:n. Bättre än att sitta och kolla på Kenny’s flin. MTV fick det bli, men till min otur så dök Jasmine upp på skärmen. Det var inte ofta… jag svalde hårt och kollade ner på mina fingrar.

”Ska jag byta?” Frågade Kenny medlidsamt. Jag skakade på huvudet och försökte stänga mig ute från omvärlden då mina tankar svävade fritt mot den dagen för ett halvår sen. Ja, jag hade inte glömt det…

-

*Jag log stort mot Jasmine som sprang på stranden mot mig, förbi alla ”snygga” killar. Hon sneglade på de och log ännu större då hon hade förstått att hon hade hamnat i deras centrum. De glodde, hojtade till och pekade på henne vilket gjorde mig väldigt illa till mods. Jag tryckte upp solglasögonen längre upp på näsryggen och drog in henne i en mjuk kram.

”Hej Bieber.” Log hon och kysste mig mjukt på kinden. Fjärilarna bubblade upp i min mage och jag blev alldeles till mig. Mina ben höll nästan på och vika sig, medan ett stort leénde tog plats på mina läppar. Jasmine hade väckt mig från mina grubblerier om mitt kändisskap. Jag var trotsallt bara 16 år… mamma trodde jag inte kunde handskas med det, men oh ja. Det kunde jag. Jasmine flätade samman våra fingrar, utan att bry sig om paparazzina runt omkring oss, och började gå på stranden.

”Så, vad vill du göra?” Jag ryckte lätt på axlarna och log snett mot henne. Hon fnissade till och la ett hårtest bakom örat. Jag tryckte till på hennes hand, bara för att känna att hon var här på riktigt. Hon hade varit i Puerto Rico i en månad, men nu var hon tillbaka i L.A till min lättnad. Ända sen hon hade varit med i Baby videon hade det gått bra för henne.

”Cola?” Frågade hon och nickade mot den lilla uteservicen på strandkanten. Jag nickade gillandes och förde mina steg ditåt med en leéndes Jasmine bakom mig. Men då och då dök rynkor upp i hennes panna, var hon bekymrad över något? Jag gick fram till disken och beställde två color med is, samt lite pommes frites. Jasmine hade tagit ett bord utanför, med utsikten mot vattnet och horisonten. Mina andetag blev tyngre då hennes knä snuddade vid mitt.

”Hur var det i Puerto Rico? Gick det bra att spela in filmen?” Hon pressade nervöst ihop läpparna i ett smalt leénde och nickade stelt. Vad var det hon inte berättade? Bara tanken över att hon höll något borta från mig eller var ledsen –kanske bekymrad- gjorde mig illamående. Jasmine tog upp en pommes frites mellan tummen och pekfingret och förde det mot munnen. Jag följde hennes exempel och skulle precis pressa mina läppar mot hennes då hon tryckte undan mig. En suck lämnade min mun. Vi hade inte kysst på 1 månad och hon ville inte?

”Justin…” Påbörjade hon det hon skulle säga. Jag nickade och smuttade på min cola.

”Jag har varit otrogen mot dig… i Puerto Rico.” Jag höll nästan på att sätta colan i halsen. Hon hade vad? Jag ställde mig hastigt upp och började gå därifrån, även fast hon ropade på mig. Mina steg gick mot parkeringen, där jag snabbt hoppade in i min Range Rover och körde mot hotellet.*

-

Em drog ett djupt andetag och snörvlade till när filmen hade tagit slut.

”Det där var rörande…” Förklarade hon när jag frågandes snörpte på munnen mot henne. Jag nickade sarkastiskt och stoppade en Jelly Bean i munnen. Emily tog en klunk av sin caramel latte och drog en djupt andetag innan hon satte sig till rätta i soffan.

”Vad ska vi göra nu? Bada i poolen?!” Skrattade hon och drog undan hårslingor som hade lagt sig i ansiktet på henne. Jag skrattade till och skakade på huvudet med blicken på klockan.

”Den är snart 1 Em.” Hon suckade frustrerat och räckte över min mobil då den plingade till. Jag klickade upp sms:et jag nyss hade fått av pappa, innehållet gjorde mig besviken. Som vanligt.

”Hej gumman. Jag är ledsen, men jag måste verkligen stanna på jobbet lite senare, men vi ses imorgon. Sover över hos Ben! Kramar, papsen.”

”Som vanligt…” Mumlade jag ledsamt och slängde mobilen på min säng. Pappa prioriterade olika än vad andra människor gjorde. De flesta prioriterade familjen före jobbet, men pappa gjorde tvärtom. När jag växte upp hade vi det inte så rikt, men vi hade det bra. Jag var lycklig med min pappa som då jobbade som lärare. Sedan pluggade han igen när jag var kanske 7. När jag var runt 9, då fick han ett jobb på kontor. Ända sen dess har han varit rent utsagt en arbetsnarkoman.

”Är du Okej?” Emily kollade ledsamt på mig. Jag ryckte på axlarna som om det här inte berörde mig alls.

”Kom så badar vi.” Ett leénde spreds på hennes läppar och hon hoppade snabbt upp ur soffan bakom mig och följde mig ner för trappan och mot badrummet där våra, nu torra, bikinis hängde. Om pappa inte brydde sig om mig, så kunde jag lika gärna tämja lite på gränserna…

-

Jag simmade runt i den upplysta poolen och lät blicken glida över stjärnorna på himmeln. Klockan var mycket och solen var på väg upp igen. Emily simmade mot mig med en trött blick.

”Belle, ska vi inte gå upp? Det börjar bli kallt och jag vill liksom… kolla på film?” Hackade Em fram. Jag kollade på henne med en lätt axelryckning.

”Visst, vi går väll in och kollar på film.” Grumlade jag och simmade mot kanten och hoppade upp för att dra på mig min badrock. Em kramade tacksamt om mig när hon hade dragit på sig sin badrock. Vi gick snabbt in i huset och låste dörren, vem vet vad som kan hända?

”Så, te och film?” Emily nickade och roffade åt sig sin pyjamas och gick in i badrummet. Jag bet mig löst i läppen och drog en trött hand genom håret medan jag gick ut i köket då min mobil plingade till. Vem sms:ar nu? Okänt nummer, självklart.

”Du gjorde nyss slut med skolans snyggaste kille och är redan efter en annan? Jag såg dig minsann med den okända killen på Starbucks, slampa. Xoxo.”

Jag himlade med ögonen och kollade på Em som kom in i köket med ett brett leénde på läpparna. Hennes blick föll mot mobilen och jag räckte över den med en fnysning, igen.

”Bara töntar som inte har något bättre för sig.” Mumlade hon och slog sig ner på barstolen runt köksön. Jag hummade instämmande och gick upp för trappan och in på mitt rum för att byta om. När jag kom ner hade Em redan fixar teet. Ett litet leénde växte sig fram på mina läppar. Klockan var tjugo över 1 på natten och vi drack te? Snacka om vrickat… jag gick upp till mitt rum igen och drog ut två olika filmer från hyllan.

”American Pie eller The Bounty hunter?” Frågade jag kort. Em pekade på American Pie och smuttade sedan lätt på teet. Det ryckte ur båda kopparna, men hon smuttade vilket som på det. Jag tryckte in filmen och gick till soffan och slog mig ner bredvid henne och playade filmen.

-

Jag slog trött upp ögonen. Det regnade ute, toppen… en suck lämnade min mun då jag reste mig upp. Em låg och snarkade smått, vilket fick mig att le stort. Jag reste mig försiktigt upp, la en filt över hennes sovandes kropp och gick sedan ut ur rummet och ner till köket där pappa stod och stekte bacon och ägg. Wow, han brydde sig… jag drog upp mitt hår i en hästsvans och harklade mig för att få hans uppmärksamhet. Han vände sig om och log stort, men nervöst.

”Åh, du är uppe? Men klockan är ju knapp 8 Belle. Gå och lägg dig igen, jag har åkt innan du vet ordet av det.” Själklart, hur kunde jag tro att han skulle stanna här? Med en fnysning gick jag upp på mitt rum, mot WIC och drog på mig mina joggingskor och ett par tights, samt en t-shirt innan jag sprang ner för trappan igen och ut genom huset. Det blåste hårt här i London idag… jag huttrade till och började sedan springa mot stan. Jag hade roffat åt mig lite pengar, så jag kunde lika gärna käka frukost på Starbucks eller något sånt ställe. Mina ben tog mig till Starbucks, där jag andfått drog bort hårslingorna som hade klibbat fast sig i mitt ansikte av regnet. Jag gick fram till kassan och beställde en sandwich och en smoothie. Det var propfullt med folk här, men då mötte jag en blick. En speciell. Vad gjorde h*n här?

Gosh, jag skrev 5 sidor utan att märka det! :O O-M-G säger jag bara! Haha, ett litet längre kapitel! :D 

Skrev detta igår natt, men det var inte så många kommentarer på kapitel 2, så det läggs upp nu! ;D MER IDAG? KOMMENTERA DÅ, ÄLSKAR ERA KOMMENTARER! <3