”Nu gäller det.” Andades han nervöst ut och började gå mot mig. Han kramade mjukt om mig och fortsatte sedan mot dörren. Jag vände mig om och bestämde mig för att vänta på Pattie här istället för att stå ensam i havet av skrikandes tjejer, men innan jag visste ordet av det hade Justin vänt sig om och pressat sina läppar mot mina. Kyssen höll inte så länge, men det var fortfarande en kyss.

”Öh… vi ses snart.” Grumlade han och lämnade snabbt rummet med mig ståendes med mina fingertoppar glidandes över mina läppar. Vad hade nyss hänt?

Pattie log stort mot mig då vi ställde oss i mitten, mellan Moshe och Kenny. Moshe var någon ny livvakt Justin skulle ha eller något sådant… Justin kom inspringandes på scenen och alla började skrika dubbelt så högt som de redan hade gjort. Pattie räckte över ett par öronproppar som jag tacksamt tog emot. Jag mimade ett ”tack” och kollade upp på Justin som hade börjat sjunga. Hans röst lät så len, mjuk och passionerad. Hur kunde han låta så perfekt? Hans höga toner dödade mig, och påminde mig på något sett om kyssen. Mina fingrar fördes återigen mot mina läppar och jag började dra med fingertopparna på läpparna med ett leende lekandes på läpparna. Pattie puffade till mig i sidan och log retsamt. Jag harklade mig och kollade upp på Justin. Han mötte min blick och log stort. Väldigt stort. Jag la en hand på min handled som inte gjorde så ont längre och kollade ner på den. Det kunde knappast vara något mellan oss, jag älskar honom som vän och är kanske inte redo för nästa steg?

Justin kom inspringandes mot oss när konserten var slut, detsamma med dansgruppen. Emily hade varit toppen, men lite off. Jag gick fram till henne och la en hand på hennes axel.

”Vad är det?” Hon mötte min blick i en kort sekund, sneglade på Alfredo och gick sedan iväg. Vad var det nu då? Jag gick med snabba steg mot Alfredo och drog med honom in på Justin’s loge.

”Vad är det?” Utbrast han frågandes och rynkade oförstående på pannan. Jag suckade.

”Vad är det med Emily? Vad har du gjort?” Han pressade ihop sina läppar. Det var nåt, för det hade han bevisat genom att bli så stel när jag frågade.

”Öh.. ja, igår så träffade jag henne nere på resturangen, vi snackade, gick upp till mig, drack några glas.. ja, du vet och sen så hände det bara. Och nu vill hon ha en relation med mig, men det vill inte jag.” Hasplade han ur sig. Med en grymtning slog jag löst till honom på axeln, precis som jag hade gjort mot Justin och gick sedan ut ur logen bara för att krocka in i Justin. Jag slog handen för pannan och grumlade en svordom.

”Belle? Alfredo? Vad gjorde ni där inne…?” Frågade Justin förvånat, nästan ledsamt och kollade mellan mig och Alfredo, som hade kommit ut ur logen. Jag fnös till och gick snabbt därifrån. Jag orkade inte… Med snabba steg gick jag mot Emily och drog med henne, likaså in i en städskrubb och tände lampan.

”Vad?” Fräste hon och kollade surt på mig. Jag rynkade oförstående på pannan.

”Du behöver inte ta ut ilskan för Alfredo på mig…” Mumlade jag och korsade armarna över bröstet. Hon drog en trött hand genom sitt hår och blängde stelt på mig.

”Vem har sagt att det inte dig jag är sur på också?” Jag hajade till med en hand på midjan. Hon var sur på mig? Toppen, vad hade jag nu gjort? Em var väldigt duktig på att bli sur på mig för oväsentliga saker.

”Du är med Justin hela tiden, du bryr dig inte ens om mig. Jag slår vad om att du inte ens märkte att jag sov i vårat rum inatt.” Anklagade hon mig, men jag argumenterade inte emot för det var sant. Jag hade inte ägnat en tanke åt Em inatt. Jag skulle precis be om ursäkt då hon fnös till.

”Kom och be om ursäkt när du bryr dig om annat om Justin, och du. Gillar du honom, så säg det för i helvete!” Med de orden lämnade hon mig i skrubben, där jag sjönk ner på golvet och brast ut i tårar. Jag är känslig på det stället med Em. Men hur skulle jag göra med Justin…? Jag mådde verkligen inte bra av detta…

Jag drog på mig mina solglasögon och la mig ner på solstolen. Alfredo hade föreslagit att gå till stranden då det var kväll. Solglasögonen var bara till för att Papzen inte skulle se mina vackra ögon. Nej, det var ett skämt åsido. Alfredo suckade uppgivet.

”Emily och Belle hatar mig typ.” Muttrade han surt. Ett veck tog plats mellan mina ögonbryn och min blick gled från horisonten till Alfredo. Jag skakade på huvudet.

”De hatar inte dig alls! Jag lovar, Belle kanske kan… tappa humöret, men hon hatar inte dig Freddo, jag lovar.” Han skakade på huvudet.

”Hon slog till mig på axeln Justin. Hårt. För att jag hade ”dumpat” Emily. Din tjej är sjuk..” Jag kände hur jag blev arg. Kallade han Belle sjuk? Vad fan..? Vem säger så?

”Vad sa du? För det första, Belle är inte min tjej. Än. Och för det andra så är hon inte sjuk!” Röt jag och satte mig upp i stolen. Alfredo ryckte på axlarna med en nick.

”Jo, lite. Hon är typ döds kär i dig. Emily sa det, och hon blev det första veckan. Hon kände inte ens dig då.” Flinade han och la en hand under nacken. Jag reste mig upp och roffade åt mig min jacka.

”Jag går tillbaka, jag är trött.” Muttrade jag och gick snabbt tillbaka till hotellet. Alfredo fick klara sig själv nu, jag orkade inte gå med honom till klubben… Han kommer säkert hamna i slagsmål i alla fall, med sin stora käft. Pladdrar på som en papegoja är vad han gör.

”Justin? Är det du?” Ropade mamma från vardagsrummet. Jag grymtade till och klampade in i det, där hon och Belle satt och åt pizza. Min blick fastnade på Belle och fjärilarna bubblade upp i magen på mig. Wow… så vacker. Hon drog bak en hårslinga bakom örat och log prövandes mot mig. Ett leende sken snabbt upp på mina läppar.

”Hej tjejer. Så vad gör ni då?” Frågade jag milt och slog mig ner i fåtöljen med en pizzabit i handen. Mamma log snett mot Belle och ryckte på axlarna mot mig.

”Inte så mycket. Snackade.” Belle skrattade till och sneglade på mig. Jag bet mig löst i läppen med en nick.

”Okej. Så, Belle… ska du sova här i natt eller?” Belle kollade upp på mig och la huvudet på sned medan hon studerade mig med stora ögon. Hennes chokladbruna ögon tog kål på mig!

”Om jag får det? Em hatar mig…” Mumlade hon ledsamt. Mamma nickade snabbt.

”Självklart får du det! Vi kan ta in ett täcke till Justin så kan du sova där istället för på soffan.” Försäkrade mamma henne. Belle log tacksamt mot henne och kollade kort på mig, men vek snabbt undan blicken.

”Ska ni två ungdomar kanske ta en promenad?” Flinade mamma med en hand under hakan. Jag blickade Belle frågandes innan jag nickade. Belle reste sig upp och kramade lätt om mamma.

”Tack för allt Pattie.” Sa hon mjukt och viskade sedan något i mammas öra, vilket fick henne att skratta till och nicka. Vi lämnade hotellrummet och klev kort därpå ut på Paris svala gator. Bilarna stod prydligt parkerade framför de färgglada husen och bara några få människor vandrade på trottoaren. Belle huttrade till och jag kollade på vad hon hade på sig. En tunn, blå skjorta. Snabbt la jag min jacka över hennes axlar.

”Tack…” Viskade hon milt och började stratsera ner för Paris gator. Jag fuktade mina läppar och skulle precis säga något om kyssen då hon avbröt mig och nickade mot Eiffel tornet.

”Sak vi åka upp i det? Det är folktomt.” Konstaterade hon. Jag nickade och började gå ditåt istället med tungan mellan tänderna. Skulle jag trampa fel nu skulle de borra sig in i köttet.

När vi kom upp i toppen så var det, som Belle hade sagt, helt folktomt. Jag log stort åt utsikten, men blev snabbt avbruten av Belle, igen.

”Vad var den där kyssen förut?” Jag ryckte på axlarna och kollade henne djupt in i ögonen.

”Belle, jag har gillat dig ett bra tag nu. Men jag har inte vågat göra något åt det… ville inte riskera att du inte kände detsamma, för det skulle förstöra alltihop. Jag kunde inte förlora en sån vän som du. Jag behöver dig, som vän eller mer än vän. Ända sen dagen i Canterbury har mina känslor starkt växt för dig. Rejält liksom… ingen har någonsin fått mig att känna mig såhär. Verkligen kär. Jag var kär i Jasmine, men aldrig såhär kär såhär snabbt. Ja..-” Hon pressade sina läppar mot mina i en passionerad, känslofylld kyss. Jag la en hand på hennes korsrygg. Mitt hjärta bultade hårt och fjärilarna bubblade runt i magen. Mina ben blev svaga och hela jag kände mig helt borta. Hennes läppar kändes helt perfekta mot mina, som om de var byggda för varandra. Min tunga fann hennes och smekte den snabbt. Hon la sina händer runt min nacke och lät de dras igenom mitt hår, något som ingen fick röra, men Belle fick. Kyssen varade ett långt tag, men det kändes inte som det då en vakt kom upp och sjasade iväg oss och meddelade att de skulle stänga. Vi gick mot hissen och åkte ner, med läpparna pressade mot varandra.

Jag hade aldrig känt mig såhär lycklig, någonsin. Vi gick tillbaka till hotellet, dock inte hand i hand eller kyssandes. Paparazzis kunde finnas överallt. När vi åkte upp till mitt rum så kysstes vi mycket. I hissen. Den plingade till och Belle fnittrade till och lämnade den med vingliga steg, men stannade stelt till. Jag klev ut och kollade på stället när hennes blick hade fastnat och flämtade till. Hur kunde det ha hänt?!

VAD SÅG DE? VAD KUNDEW INTE HA HÄNT? SENT, JAG VET. MY BAD. KOMMENTERA!