Hon hickade till och kollade upp på mig med stora ögon. Hennes ögon hade en speciell glimt i de och såg ännu mer chokladbruna nu än vad de brukade…
”Belle, allt kommer lösa sig… jag lovar.” Sa jag lent och la en hårslinga bakom örat på henne. Hon log smått och kysste mig mjukt på kinden innan hon återigen kramade om mig. Jag drog in hennes ljuvliga doft och kollade upp på himmeln som hade börjat bli mörk… Skulle allt lösa sig? Hur kunde jag lova en sån sak?

Justin hade åkt för någon timme sedan, och jag var ensam igen. Helt… tom. Jag kurade ihop mig själv i soffan med min laptop i knäet. Jag klickade runt på några sidor innan jag bestämde mig för att lägga ner. Det var hopplöst att försöka underhålla mig själv när jag var i det här tillståndet. Helt ihop sjunken och deprimerad… Jag suckade frustrerat och drog upp min mobil för att kolla om jag hade något missat samtal eller om någon hade sms: at mig. Nej, självklart inte. Med en suck klampade jag upp på mitt rum och drog av mig kläderna och fortsatte sedan mot badrummet och in i duschen. Då jag ändå inte hade något bättre för mig passade jag på att raka benen och ha hårinpackning. När jag klev ut så lät det som om någon gick utanför mitt rum.

”Hallå?” Ropade jag stelt och kollade på dörren. Inget svar, jag måste ha inbillat mig. Jag gick in i min WIC och drog på mig min mysdress och ett par underkläder innan jag drog upp mitt hår i en turban och hoppade i mina UGGS. Mina steg förde sig mot köket, jag hade hunnit blir hungrig. Jag hade trotsallt bara ätit ett kycklinglår och frukost idag, så varför inte äta? Jag drog upp kylskåpet som var fullt med mat, men inget för mig att äta. Jag suckade och drog upp hemtelefonen för att beställa Sushi.

”Hallå det är Lings Sushi?” Sa en kvinnoröst i andra änden. Jag slog mig ner på en barstol vid köksön och började trumma med fingrarna på kaklet medan jag beställde min mat. När jag var klar la jag ner telefonen på laddning igen och gick tillbaka mot vardagsrummet för att ta min mobil då jag tycktes höra något igen.

”Hallå?” Ropade jag ännu en gång, men fortfarande utan svar. Jag suckade furstrerat och låste upp mobilen. Ett nytt sms! Jag log stort och slog mig ner i soffan och klickade upp sms:et.

”Saknar dig redan… sitter på planet nu. Men vi ses snart! Kram, Justin.”

Jag log stort och knappade in ett snabbt svar. När jag kollade upp stod en gestalt framför mig, eller framför och framför, 5 meter framför mig. Med svarta jeans och svart hoodie. Ansiktet kunde jag inte se och rädslan bubblade upp inom mig.

”Vad vill du?!” Skrek jag förtvivlat och kramade om min mobil. Personen höjde händerna mot luvan och drog av sig den, så att jag skulle se vem det var.

”Emily?” Utbrast jag och gick fram till henne. Hon log stort och slog armarna runt mig.

”Jag fick åka hem lite tidigare än de andra och tänkte skrämma dig.” Flinade hon och kramade hårdare om mig. Jag andades lättat ut och nickade menandes.

”Skrämde mig lyckades du definitiv med.” Hon skrattade till och gnuggade till i mitt hår då det knackade på dörren.

”Det måste vara Sushin.” Log hon. Jag nickade, hur kunde hon veta det? Utan att ägna mer tid åt det gick jag mot dörren för att kunna öppna och betala. Em hade gått in i köket och stod och dukade runt köksön. Hon hade dragit upp sitt blonda hår i en hästsvans och dragit av sig tjocktröjan hon hade haft på sig. Jag log tacksamt mot henne och ställde ner kartongen mellan tallrikarna och slog mig ner framför henne. Nu kändes allt inte så ensamt längre…

Kenny sneglade ner på mig när jag sms:ade Belle och suckade djupt. Eller snarare frustrerat.

”Varför göra allt så komplicerat Justin? Berätta för tjejen att du gillar henne!” Utbrast han tröttsamt. Jag tryckte ner mobilen i fickan med blicken på Kenny som satt med höjda ögonbryn mot mig. En suck lämnade min mun samtidigt som jag skakade på huvudet.

”Du förstår inte Kenny, det här… jag kan inte förstöra våran vänskap.” Han suckade återigen och slog till mig på axeln. Jag tjöt till och drog med handen över stället han hade slagit till.

”Du kommer förstöra den om du inte berättar hur du känner Justin!” Sa han upphetsat. Jag skakade på huvudet återigen och drog en hand igenom håret. Mamma sneglade på oss två och snörpte på munnen. Kenny kollade frågandes på henne, men hon viftade bara bort honom och slog sig ner bredvid mig. Jag kollade ut genom fönstret på de stora molnen vi gled över.

”Justin, Belle kanske känner detsamma? Då förstör du inget.” Förklarade hon lugnt.

”Men om hon inte gör det så förstör jag allt!” Försvarade jag mig och tog en klunk av mitt vatten för att försöka lugna ner mig. Som individ var jag försiktig, men för det mesta gjorde jag som mamma rådde mig. Nu kanske hon hade fel, och jag vill verkligen inte riskera min och Belle’s vänskap genom att lyssna på min mamma. Hon har inte alltid rätt… Mamma drog en frustrerad hand genom sitt hår och himlade med ögonen.

”Justin, ibland får man chansa! Gå på magkänsla eller något, för om du inte gör något så kommer hon försvinna.” Jag kände hur ilskan bubblade upp inom mig. Fattar hon ingenting eller?

”Mamma, Belle är min första bästa tjejkompis! Visst, jag kanske känner något för henne men vi är kompisar! Kompisar!” Förklarade jag surt. Hon suckade och reste sig uppgivet.

”Jag försökte.” Mumlade hon till Scooter som satt snett fram och gick sedan in på toaletten. Jag mötte Scooter’s blick och skakade på huvudet för mig själv. Han betedde sig som en 3:åring. Kan han inte prata själv med mig eller? Jag drog på mig mina solglasögon igen och lutade mig tillbaka i min stol med mina Beats på.

-

Kenny skakade på mig, vilket gjorde mig väldigt arg då jag redan var vaken.

”Vad?” Snäste jag och kollade surt på honom. Han blängde surt mot mig och räckte över min mobil.

”Du hade glömt att sätta på flygplansläge, så Belle ringde.” Muttrade han och räckte över mobilen. Jag klickade upp den och möttes av ett samtal med Belle som hade pågått i 10 minuter. Jag suckade och rynkade oförstående på pannan mot Kenny.

”Vem har pratat i 10 minuter med Belle?” Frågade jag förvånat. Han svalde hårt och pressade ihop sina läppar. Jag möttes Scooter’s blick, men han bröt snabbt blicken. Jag grymtade till och reste mig snabbt upp för att gå fram till honom.

”Vad sa du till henne?” Röt jag och korsade armarna över bröstet. Han suckade lätt.

”Att hon skulle sluta påverka dig så mycket. Att det inte var bra att ni var med varandra.” Jag röt till och skakade på huvudet mot honom. Är han tre eller?!

”Jag gör det för din image! Jag vill inget annat än att du ska vara lycklig, men du måste vara på topp.” Fortsatte han snabbt och höjde händerna i en menande gest. Jag grumlade en svordom och gick sedan tillbaka till Kenny och drog upp min mobil för att sms:a Belle.

”Förlåt för det där med Scooter. Jag skulle inte kunna vara hel utan min bästa kompis. Kram, Justin.”

Kenny kramade om min hand, vilket fick mig att genast kolla upp på honom.

”Förlåt.” Sa han bara med en harkling. Jag nickade förstående och drog en hand genom håret igen. Min mobil plingade till bara någon sekund därpå, och jag klickade upp sms:et som Belle hade skickat.

”Det är Okej… ;) Vi ses på söndag! God natt, kram. Belle.”

God natt? Klockan visade halv 1, så i London var den halv 12. Gick hon och la sig redan? Nej, hon kanske sa god natt innan. Jag kollade ut över det upplysta Paris då piloten meddelade att det bara var 10 minuter kvar till landning. Jag suckade trött och spände fast säkerhetsbältet. Imorgon kommer hon… eftersom att klockan är över 12 så är det lördag.

Emily sov sött bredvid mig, och jag hatade att väcka henne, men klockan var redan halv 1 på eftermiddagen. Jag skakade försiktigt om henne och möttes av ett ilsket grymt.

”Upp nu Emily!” Sa jag allvarligt och drog henne i armen. Hon röt till, men slog ändå upp ögonen. Jag log nöjt och höjde på ögonbrynen mot henne då hon sneglade på klockan.

”Halv 1?! Varför väckte du mig inte?” Utbrast hon förtvivlat. Jag skrattade till och drog åt min hästsvans.

”Oh, jag har försökt.” Mumlade jag och hoppade av sängen. Hon himlade trött med ögonen och reste sig upp med blicken på kläderna hon hade kommit med igår. Jag förstod genast vad hon skulle fråga, och nickade.

”Ja, ta för dig.” Hon log stort och gick snabbt in i min WIC och kom sedan ut med ett par shorts och en magtröja. Hon försvann in på toaletten med sitt blonda, rufsiga hår. Jag log stelt för mig själv innan jag gick in i garderoben och drog ut en outfit.

-

”Pannkakor eller äggröra?” Log jag mot Emily som satt och kletade på mascara, något jag redan gjort för ett tag sedan. Em var väldigt seg på mornarna. Hon ryckte till då jag harklade mig och hummade.

”Pannkakor.” Jag nickade och började med att göra smeten. Hon log stort mot mig.

”Så, Bieber? Verkligen… killen från Starbucks var Justin Bieber.” Jag skrattade till med en nick.

”Japp.” Hon snörpte retsamt på läpparna och hoppade ner från barstolen och gick fram till mig och hoppade upp på diskbänken och dinglade med benen. Jag suckade.

”Ja?” Hon fnissade till och drog en hand genom sitt blonda hår, som nu låg i de vanliga lockarna på hennes axlar. Förut hade det mer sätt ut som ett fågelbo.

”Du gillar honom!” Utbrast hon förtjust och puffade till mig i sidan. Jag fnös till och vispade runt i bunken med tankarna på Justin. Jo, jag gillade honom men det var inget jag kunde erkänna för någon annan än mig själv.

”Jo! Du gillar Justin Bieber. Det kunde man inte tro…” Hummade Em och putade med sina läppglans blanka läppar.

”Jaja, lägg ner nu.” Sa jag stelt till svar och hällde ner smeten i pannan. Hon log nöjt och hoppade ner bredvid mig med mobilen i första hugg. Jag himlade med ögonen och koncentrerade mig på pannkakorna. 

Hm... vad gjorde Em med mobilen? Spred vidare nyheten? HAHA, Scooter did what?!

NU VILL JAG HA MÅNGA KOMMENTARER INNAN JAG SKRIVER KAPITEL 13, SÅ KOMMENTERA!