Mamma hade verkligen varit tvungen att påminna mig.

Jag gick med snabba steg mot mitt rum och slängde mig på sängen och började gråta. Varför skulle livet vara skit?

Pappa lämnar oss, Justin måste åka iväg nästan hela tiden, skolan börjar, jag har blivit våldtagen, Ryan var sur på mig och det värsta... Mina kompisar hatade mig...

Den natten grät jag mig själv till sömns. Det gick inte att göra något åt livet. Jag fick ta en dag i taget.

Jag vaknade av att väckarklockan buzzade. Jag stängde av den med en lealös hand och reste mig upp ur sängen.

När jag kom ut genom dörren såg jag mamma springa runt i huset som vanligt.

-Ja.. och papper.. mobilen. Bilnycklarna.. iPad... Ja hej gumman... id-kort.. Mumlade hon för sig själv.

Jag gick med trötta steg mot badrummet och satte på duschen. Jag stog ett tag där innan benen blev röda av all värme.

Jag virade en handduk runt kroppen och håret och gick med lika trötta steg tillbaka till rummet. Jag drog upp min mobil och såg att jag hade fått ett sms av Justin.

"Hey Babe! Vi skulle tydligen inte stanna så mycket längre i Chicago. Tre dagar sa mamma. Så nu åker vi mot L.A till robotsmässan. Love u. XX Justin<3" Stod det men han hade skickat det inatt så jag struntade i att svara.

Jag drog snabbt på mig kläderna och fönade håret och sminkade mig lätt innan jag lämnade rummet igen.

Mamma hade gått när jag kom ut så jag gick mot kylen och tog ut fil paketet och hällde upp det i en skål

Jag tuggade även fast jag inte ens behövde.

Allt var sugigt nu. Livet var inte värt att leva. Jag hade inga kompisar och ett långdistans förhållande.

Jag klampade tillbaka till rummet när jag hade ätit upp och kollade hur mycket klockan var.

halv åtta.

Vi började åtta så jag hade lite tid på mig. Jag satte mig ner vid mitt skrivbord och pluggade lite innan jag tog min mobil och väska och lämnade huset.

Det var kallt ute så jag drog jackan tätare kring kroppen när jag gick mot bilen. Jag satte mig i den och började köra mot skolan.

Toppen.. Där stod Mandy, Amanda och deras 'gäng'. De gav mig bitch-blickar innan de gick tillbaka till deras otroligt intresserande samtal om Sport killar häckar.

När jag gick mot skåpet stirrade alla på mig som om jag vore en bacill. Några gav mig till och med slamp hostar.

Jag suckade uppgivet och öppnade skåpet för att lämna mina saker och ta med mig matte boken till lektionen.

Jag satte mig ner brevid Gwen, klassens nörd, eftersom ingen annan ville sitta med mig.

-Uhmm.. Harklade Rektor Salmond och det blev tyst. Alla fokuserade på hans spända blick.

-Jo det ska börja en ny tjej här idag.. Sa han men blev avbruten av Amanda och tjejernas fnitter och snack.

-Ja.. Somsagt, fortsatte han när de hade slutat prata. Hon heter Sophie så jag hoppad att ni är snälla mot henne.

Han knuffade in en tjej som log mot alla i klassen. Hon hade blont vågigt hår och blå/bruna ögon. Jag kunde se det eftersom jag satt längst fram.

-Hej! Sa hon och log mot alla. Rektorn nickade och lämnade rummet.

-Ja Sophie.. Vill du berätta något om dig själv. Hon nickade och ställde sig framför tavlan.

-Jag heter Sophie Grew och är lika gammla som ni är. Min familj och jag flyttade nyligen hit från Paris, men jag är från Kanada ursprunligen. Sa hon och fick sin plats bredvid Mason.

När lektionen ringde ut gick jag mot mitt skåp.

-Hey. Sa Sophie som nyss hade kommit fram till mig. Jag kollade mig omkring för att se om allt var ett spratt men log sen och sa hej.

Hennes skåp var tydligen bredvid mitt och det var inte bra för nu kom Amanda och hennes 4 barbie dockor hitåt.

-Hej Sophie. Sa Amanda med tillgjord röst. Sophi vände sig hastigt om och log.

-Hej hej. Svarade hon och tog upp ett papper hon hade tappat.

-Vill du hänga med oss? Frågade Amanda efter en stund och kollade ner på sina sylvassa långa lösnaglar.

-Vadå 'hänga med er'? Frågade Sophie och stängde sitt skåp.

-Ja bli en av oss. Populär. Du ska defenetivt inte umgås med sånt där slödder, sa Amanda och alla i hennes såkallade gäng kollade på mig och nickade.

-Kalla henne inte det. Och jag umgås kanske visst med henne. Det bestämmer väll inte du, sa Sophie med bestämda ord och gick förbi Amanda och knuffade henne hårt i axeln så att hon tappade balansen.

Men såklart var henne små möss till undansättning. Jag log stort och fick en sur blick av Amanda.

---

Sorry för att det är så kort! Men jag ska sova nu så

Kapitel kommer imorgon! Puss o kram<3