Kapitel 30- Friendship

-Ju..hink! skrek jag och han hämtade en skål.
Jag kräktes länge och doktorn hade sagt att vi borde göra ett graviditets test.
Vi satt i salen och Justin höll mig hårt i handen medans de smetade på nån genomskinlig kräm.
Doktorn gick iväg och hämtade nåt papper.
-Jennifer.. du ska ha ett barn. Sa hon och kollade bekymrat på mig.



            
-V-va..a? Stammade jag ur mig.
-Ja. Du ska få ett barn. Svarade doktorn och kollade allvarligt på mig.
-Men.. är det inte Justin's barn då? Frågade jag med en klump i magen.
-Det är otroligt omöjligt. Ni har väll använt kondom? Frågade hon med händerna knäppta.
Jag skakade på huvudet snabbt och kollade på Justin. Han satt och kollade rakt på min mage, som om han sökte efter en liten bula.
-Okej. Nej och barnet är för litet för att vara hans. Det har precis börjat växa. Sa hon och kollade stressat på Justin.
Tårarna började rinna och jag lämnade rummet. Jag kände Justin's andetag i min nacke och jag lutade mig bakåt.
-Jag kan inte bli mamma... Jag vill inte bli mamma! Skrek jag och kollade på Justin. Han satt som förstenad på stolen.
-Du kan väll åtminstonde säga något! Skrek jag och kollade irriterat på honom.
-Jag vet inte vad jag ska säga.. Mumlade han.
-Jag får väll göra abort.. Viskade jag hest.
-Nej! Du ska absolut inte göra abort. Du kan inte döda ett barn sådär..
-Men vad ska jag göra då?! Bara acceptera att jag ska bli mamma vid 17 år?
-Ja.. min mamma blev det. Sa han och kollade stint på min mage igen.
-Snälla sluta kolla på min mage som om det helt plötsligt skulle ploppa ut en bebis!
Han vände bort blicken och började rodna. Jag tog tag i hans hand och kysste den lätt.
-Vi kommer klara det här. Sa jag och kollade honom i ögonen.
Han nickade om böjde sig fram för att kyssa mig. Hans läppar nuddade mina och då hörde vi hur någon harklade sig i dörr-öppningen.
Jag kollade dit och där stod någon jag inte hade förväntat mig.. Ryan.
-Ry.. Viskade jag och kände total lycklig. Han kollade på Justin med svarta ögon och vände sedan på klacken.

 

Jag kunde inte fatta att hon skulle få barn! Det kunde väll inte blivit värre tänkte tänkte jag för en sekund, Men jo det kunde det. Ryan. Jag vände huvudet och såg honom vända på klacken.
-Pfft.. Suckade jag och kollade på Jen som inte alls såg glad ut.
-Ni måste bli kompisar igen! Jag kommer inte prata med nån av er förräns ni är kompisar. Sa hon och flinade.
Jag skakade på huvudet och skrattade till innan jag reste mig upp och drog upp byxorna.
-För din skull då shawty, sa jag och blinkade med ögat innan jag lämnade rummet.
När jag kom ner till parkeringen såg jag ryan sitta på en bänk i trädgården.
Jag gick dit och satte mig ner bredvid honom. Han suckade tungt och stoppade undan mobilen som han hade haft uppe.
-Vad? Muttrade han och slängde en blick på mig.
-Jen vill att vi ska bli sams. Du.. Vi har varit kompisar sen barnsben. Vi kan inte splittras bara på grund av en tjej.
-Så du tycker Jen bara är en tjej? Väste han och sparkade iväg en sten.
-Nej. Men vi måste bli sams. Komigen bro'? Sa jag och räckte fram handen. Han tvekade men tillslut räckte han också fram handen och skakade den innan han kramade om mig.
-Det har varit tråkigt utan dig och Jen, Justin. Sa han och släppte greppet. Jag log och vi gick upp till Jen.
-Nåå? Sa hon och kollade nyfiket på oss. Vi kollade på varandra med ett flin på läpparna innan vi skrattade.
-Ja vi är sams nu Jen, sa Ryan innan han gick fram och kramade henne.

-Jag har saknat dig Ry, viskade hon och kysste honom på kinden.
-Jag har saknat dig också sis. Sa han och satte sig ner i fotöljen. Jag kröp ner under täcket med Jen och kysste henne på pannan.
Vi berättade för Ryan och satt där och diskuterade det innan han var tvungen att gå. Hockey.


Jag hade fått åka hem nu. Mamma satt i vardagsrummet och väntade.
-Jen! Skrek hon och kramade om mig. Jag kramade henne länge och sög in hennes doft.
-Mamma varför var inte du på sjukhuset? Frågade jag när vi hade släppt taget om varandra.
-Jag har ledigt just nu, sa hon och satte sig ner i soffan. Jag satte mig brevid henne och tog ett djupt andetag innan jag berättade.

Många tårar fälldes den kvällen. Mamma hade åkt för att gå på tjej middag så jag var ensam hemma.
Helt plötsligt knackade det på dörren och jag gick och öppnade. Där stod Selena.
Hon gick in i huset och stängde dörren innnan hon knuffade ner mig på golvet.
-Du ska ge fan i att förstöra allas liv! Sa hon innan hon gav mig en hård spark i magen och försvann. Jg låg där länge och jag måste ha somnat för jag vaknade av att mamma skakade på mig.
-Jen varför ligger du här? Frågade hon oroligt och kollade på mig.
-Måste ha somnat.. försäkrade jag henne och gick upp för trappan. Jag hade jätte ont i magen men jag orkade inte åka in till sjukhuset, igen.
Det ringde på telefonen så jag tog upp den och svarade.
-Hej det är Jennifer? Svarade jag.
-Hej Jennifer, det är dr.Loyd. Du borde nog komma hit.. Sa hon oroligt.


Förlåååt för seg uppdate! Har varit med en kompis och hennes syrra skulle ha internet. Fast nu får ni ett!
Kommentera! :D

Kommentarer

Selma skriver:

SKITBRA! :D

Datum: 2012-01-10 - Tid: 21:05:04 - URL: http://meeplusu.blogg.se/


Jennifer skriver:

Hej, jag började läsa dina noveller igår kväll och jag kan ite sluta!! Dem e så jävla bra=) Jag satt uppe i nästan 3 timmar igår och läste från kapitel 1 till kapitel 29. Jag måste bara säga att du är grymt begåvad och att jag ÄLSKAR dina noveller! Så att om du fortsätter att skriva (som jag hoppas att du gör) så kommer jag att kolla in på din blogg varje dag, för att jag kan inte få nog<3 Puss/Jennifer

Datum: 2012-01-10 - Tid: 22:11:10 -


Lisa skriver:

Super bra :)

Datum: 2012-01-10 - Tid: 23:02:00 -


Anonym skriver:

as bra snälla mer

Datum: 2012-01-11 - Tid: 17:07:35 -


Ditt namn:

E-post: (privat)

URL:

Din kommentar:




Trackback