Lör
7/01
19.58

Kapitel 26- Why did you do this?

Jen

När jag kom hem hörde jag röster ifrån köket. Ohnej! Carly var ju här.

Jag drog tyst av mig skorna och trippade förbi.

-Jen? Är det du? Hörde jag mammas skrovliga röst ropa ifrån köket. Jag suckade och gick in i köket.

Till min förvåning så var det inte Carly dom satt där utans mammas väninna, Susie.

-Hej gumman, sa Susie och reste sig upp för att krama om mig.

-Vart är Carly? Frågade jag mamma när Susie hade släppt taget.

-Hon är hos sin familj... Mumlade mamma och tog en klunk av sitt té. Jag nickade och vände mig om för att gå upp.

-Vänta, utbrast mamma då. Jag vände mig om och då höll hon upp en kattunge.

-Susie äger en katt gård så du fick en.. Sa mamma och log prövande. Jag kollade på kattungen och blev förälskad direkt. Katten jamade och jag tog den och vände mig mot Susie.

-Är det en hane eller hona? Frågade jag.

-Det är en hane, svarade hon och log. Jag vände mig om och gick upp för trapporna.

-Du ska få heta Z, viskade jag i kattens öra och log. När jag kom in i rummet möttes jag av en vindpust med Justin's doft.

Då bröt alltihop samman. Jag satte mig ner på golvet och började gråta. Jag grät och grät.

Jag trodde aldrig att Justin skulle såra mig. Men såklart så var han ju ute efter samma sak som alla killar nånsin hade varit av mig. Sex och uppmärksamhet.

Jag la mig ner i sängen med Z i min famn och grät mig själv till sömns.

När jag vaknade satt mamma på min sängkant med Z i famnen. Han såg livrädd ut.

-Vad? Frågade jag och reste mig upp. Mamma kollade ner på min kudde och då gjorde jag också det.

Den var mörk av alla tårar. Jag tappade andan och kollade på henne igen.

-Jag har suttit här hela natten. Du grät och skrek... Justin's namn. Sa hon och jag kollade ner på golvet.

-Jaha.. Mumlade jag och försökte hålla mig undan från ämnet.

-Vad hände egentligen i Miami? Du kan berätta för mig. Sa hon och tog inte bort blicken från mina ögon.

Jag berättade och då bröt jag ihop. Igen. Mamma satt bara där och höll om mig när jag grät, tills det plingade på dörren.

Mamma gick ner och jag följde efter och ställde mig utom synhåll från hallen.

-Är Jen där? Hörde jag Justin säga. Han hade gråtit.

-Jag tror inte det är så bra idé att du kommer in... Svarade hon. Jag orkade inte höra med så jag sprang upp på mitt rum.

Några sekunder senare hörde jag hur dörren öppnades och Justin kom in.

-Jen.. jaag.. Sa han men kunde inte säga nåt.

-Nej säg inget. Jag trodde du var anorlunda. Men du är ju exakt som alla andra.

-Jag är inte det.. Jen jag har aldrig varit så här full... HON hoppade på MIG. Inte tvärtom..

-Jag önskar att jag kunde tro på det.Gå Justin..

Han spänge käkarna och kollade runt i rummet och då började han gråta. När han var i dörr öppningen så vände han sig om mot mig.

-Jag ska kämpa för att få tillbaka dig... Sa han innan han gick.

Vad hade jag gjort?! Tänkte jag innan jag bröt ihop.

Justin.

Smart.. Riktigt smart Justin tänkte jag och började gå hemmåt.

På vägen dit möttes jag av ett gäng tjejer. Sidney och Mandy var med.

De blockerade min väg och kollade bitchigt på mig.

-Sååå, är det inte lilla Jenny Penny's kille? Sa Mandy och alla började skratta förutom Sidney.

Jag brydde mig inte om vad de sa utan försökte bara komma förbi de men då tog en av tjejerna tag mig i handen och körde ner sina sylvassa naglar i den.

Det sved jätte mycket så jag ryckte bort armen och fortsatte gå. Jag hörde hur tjejerna skrek och sen tog nån tag i min axel.

Jag vände mig om och där stod Sidney. Jag suckade och kollade rakt in i hennes ögon.

-Vad vill du? Har Mandy skickat dig? Muttrade jag och hon skakade på huvudet.

-Jag är inte kompis med henne längre.. Svarade hon och slängde en blick på tjej skaran innan hon kollade på mig igen.

-Vad har hänt? Fortsatte hon sen. Du har gråtit. Det ser jag.

-Jag gjorde bort mig.. Svarade jag. Jag kunde prata med Sid. Vi hade känt varandra i åratal.

-Kom sa hon och tog min hand och började gå mot sitt hus.

Vi gick upp till hennes rum när vi var framme och jag möttes av en massa posters av mig själv.

-Wow. Utbrast jag och flinade.

-Jah.. ehm.. hehe, sa hon och började rodna. Berätta nu!

-Jag log med en annan tjej i New York... Men jag var full! Och nu vet Jen..

-Ojoj.. Sa hon och vi började prata länge innan vi kom fram till att jag skulle åka till henne. Sid slog hennes nummer och de pratade i lite mindre än 1 minut. Sid vände sig mot mig och log.

-Hon är basket hallen i skolan. Sa hon och blinkade med ögat. Jag tog min jacka och började springa dit.

När jag var framme såg jag henne. Jen..

Det gjorde ont men jag bet ihop och fortsatte gråta. Hon lämnade mig i badrummet och började packa sin saker.

Jag gled ner på golvet och började gråta. Vad hade jag gjort? Jag reste mig upp och började packa.

Vi satte oss i bilen och hon satte på sin iPod och sa ingenting på hela resan. När vi kom fram till Stratford Airlines så lämnade hon mig och hoppade in i en taxi.

Justin bieber.. Du är världens sämsta pojkvän ekade i mitt huvud..