Previously: ”Ja… om det är det bästa så gör jag det. Det är slut Justin.”, grumlade jag ledsamt och lade sedan på, i samma stund som det knackade på dörren.

”Jag har inte beställt än…?”, suckade jag trött. Em ryckte nervöst på axlarna och nickade mot dörren. Jag reste mig slött upp för att börja gå mot dörren och öppna den. När jag gjorde det möttes jag av en chock. Polisen?

”Belle Chandler?”, skrovlade den ena. Jag nickade nervöst. Den andra tog fram handbojor.

”Du är arresterad för mordet på Ryan Butler. Du är oskyldig till motsatsen har visats. Du har rätt till advokat.”, rabblade han upp, precis som i film. Va?! Jag har ju inte… Va!?

”Vart var du mellan 5 och 8 i förrgår kväll?”, undrade kommissarien. Det här var ju löjligt. Jag suckade frustrerat och drog en hand genom mitt hår.

”Jag var med min poj--, mitt ex. Och min kompis.”, svarade jag så vänligt jag kunde. Men varför skulle jag vara vänlig? Jag hade inget att dölja direkt…

”Jaha, men en kvinna på Hockey rinken bekräftade att en tjej i 18-års åldern kom in på hennes kontor vid den tiden.”, hummade kommissarien följande.

”Ja, för jag letade efter mitt ex kompis, som nu är död? Vad trodde ni?”, muttrade jag trött och korsade mina armar med en dömande blick på dem två konstaplarna som stod framför mig med allvarlig blick. Jag hade det här rummet. Inga fönster, grått och bara stolar och bord. Precis som på film.

”Har du någon som kan vittna det?”, frågade den andre nu som hade stått tyst och bara iakttagit ett tag.

”Öh ja? Mitt ex och min kompis, som jag var med. Och jag vet vem som gjorde det, så vad gör jag här medan han går runt fritt?”, fräste jag.

”Så, vem gjorde det då?”, undrade han nu. Jag drog en trött hand genom håret och bet mig tveksamt i underläppen. Skulle jag göra livet miserabelt för Claire? Ta hennes kärlek ifrån henne?

”Justin…”, viskade jag hest fram. Då sken ett flin upp på den andres läppar. Vad jag hade förstått så hette dem Hill och Fields. Nu var det Hill som log.

”Du är Justin Bieber’s tjej, men enligt dig, ex. Du vill sätta dit din kille? Typiskt. Hon ljuger.”, antog han snabbt.

”Va? Nej, inte den Justin. Justin, roligt nog, Hill.”, fräste jag till svar. Han vacklade till och rynkade på pannan.

”Mitt systerbarn?”, mumlade han oförstående. Jag höjde på ögonbrynen.

”Du sa det.”

”Fields, ta och ring upp Miranda. Vi måste få in Justin.”, fick han snabbt ur sig. Fields vände på klacken innan han försvann ut ur rummet. Hills kollade på mig med smalnade pupiller.

”Säg att det du säger är lögn.”, bad han allvarligt.

”Nej, det är 100% sant. Min kompis kysste mitt ex kompis, och min kompis är ihop med Justin, och då knäcktes Justin och slog ihjäl honom.”, förklarade jag med hes röst. Min strupe snördes till när han dunkade in knytnäven i väggen.

”Du vet att det här kommer bli rättegång?”, fick han ur sig mellan sammanbitna käkar.

”Jag vet.”, svarade jag enkelt.

”Bra… du kommer vara med i den. Och Justin. Då ni hittade… offret.”

Från: Justin

Belle, är du hos Polisen?! Emily ringde och berättade alltihop. Jag är på väg. Jag vet att du är arg på mig, och att vi inte… är ett par längre, men  jag kommer ändå koma dit, för jag är också inblandad i det hela.

Från: Emily

Belle, jag ringde Justin. Förlåt, men jag var tvungen. Det är hans kompis det handlar om! Ryan är ju för guds skull död, du har gjort slut och nu detta. Du, var inte så hård mot honom. Jag hatar honom också för hur han var mot dig, men du skulle ha hört honom… han är helt förstörd Belle. Kommer snart. X Em.

Jag drog en djup suck. Emily hade redan kommit då jag upptäckte deras sms. Justin stod också här nu och diskuterade med en Polis sekreterare. Em kom gåendes mot mig med en Sallads baguette.

”Ät. Du måste äta något.”, tyckte hon och tog en klunk av sin Lemonad. Jag skakade på huvudet.

”Jag känner mig alldeles illamående.”, frustade jag ängsligt.

”Jag förstår det, men det blir värre om du inte äter Belle. Ät nu.”, manade hon.

Jag gav upp och tog en motvillig tugga på den torra mackan. Justin kom gåendes mot oss med rödsprängde ögon.

”Ja, Hills verkar vara väldigt upprörd, så vi ska mötas i rättegångs salen om 10 minuter. Allt börjar nu Belle, är du redo för det?”, mumlade Justin med hes röst.

”Ja…”, lovade jag och slängde mackan i papperskorgen. Em slog menandes till mig över armen.

”Du skulle äta den där!”, utbrast hon surt.

”Jag har en rättegång som väntar babe.”, suckade jag till svar och reste mig upp för att följa med Justin till hissen som vi skulle ta till våning 6. Inuti hissen hade dem monterat in sån där typisk hiss musik. Stämningen var stel, nästintill pinsam.

”Så, varför gjorde du det? Erkände…”, försökte Justin med att påbörja ett samtal då hissen endast gick i 2 km/h typ.

”Jag var skyldig Ryan det.”, han röst till.

”Du kände inte Ryan. Du hade varit med honom en dag! Om någon skulle ha erkänt skulle det ha varit jag! Du känner inte Ryan!!”, vrålade han med tårar rinnandes ner för kinderna. Jag svalde hårt.

”Lugna ner dig Justin… snälla…”, vädjade jag lågmält. Han började snyfta kraftigt och sjönk ner på golvet i huk, men det verkade inte vara lyckat då han hade sina byxor så pass långt ner på rumpan så att dem nästan skulle spricka när han satt sådär.

”Justin, det är okej…”, viskade jag smått avvikande.

”Nej det är inte Okej. Ryan’s familj vill inte ha med mig o göra längre, dem anklagar mig! Jag är inte ens bjuden på begravningen!”, vrålade han ledsamt. Jag drog ett djupt andetag.

”Jag kanske kan prata med de—”

”Som om dem skulle ändra sin åsikt om mig. Justin Bieber som fick deras son mördad.”

”Justin, det var inte du! Låt mig prata med dem bara, såklart du ska till begravningen…”, tyckte jag mjukt. Jag kanske var arg på honom, men han förtjänade inte den här smärtan.

”Tack…”, viskade han hest och hävde sig sedan upp. Hissen stannade och vi lämnade den för att börja gå mot rättsalen. Väl där inne så slog vi oss ner på bordet en bit från ett bor Justin satt. Wow, han hade redan lyckats få en advokat. Lyckat…

”Domare Catherine Fenning.”, ropade en röst och alla reste sig upp. Stolarna skrapade mot det svagt, ljusblåa golvet och blickarna fördes mot stolen högt uppe där domaren skulle slå sig ner. Hon gick upp där med en höjd hand för oss att slå sig ner.

”Vi har samlats här idag för domen på mordet till Ryan Butler. Den skyldige, Justin Hills, och vittnet, Belle Chandler.”, ropade Catherine ut över salen. Justin ryckte till när hon nämnde Ryan’s namn och fuktade sina torra läppar med omsorg.

”Skulle jag kunna få be vittnet stiga fram?”, undrade hon med blicken på mig. Jag svalde hårt, men reste mig upp och gick fram till det lilla båset som jag skulle slå mig ner i. En vakt kom fram med en lagbok.

”Säg efter mig… Jag lovar att säga sanningen, och inget annat än sanningen.”, bad hon.

”Jag lovar att säga sanningen, och inget annat än sanningen.”, upprepade jag henne med handen på den stora lagboken. Hon nickade och lät sedan Justin’s advokat kliva fram och förhöra mig.

”Så… du säger att du var hos Justin’s flickvän när detta skedde?”, undrade han.

”Ja?”, svarade jag drygt. Han började vandra runt i salen.

”Så, hur kan du då veta att det var just, Justin som gjorde detta?”, krävde han att få veta.

”Claire, Justin’s tjej, visade mig ett sms?”, antydde jag kort. Han nickade.

”Ett sms, som skulle kunna skickas av vem som helst. Justin kanske var på toa när sms:et skickades, hans kompis kanske sms:ade?”, argumenterade han.

”Protest!”, ropad min advokat, som Justin hade fått fram med flera tusen dollar.

”Godkännes.”, mumlade domaren.

”Men… om jag får fråga… vart var just din kille när detta skedde? Honom hade ingen uppsikt över, han kanske är kallblodig nog för att döda sin egna… barndomsvän.”, sa han kort. Jag slängde en blick på Justin som såg helt förstörd ut när han yttrade dem orden.

”Han var på Sjukhuset. Och jag med Claire, vad mer kan du begä..—”

Dörren slogs upp och en välbekant figur slank upp i salen med lyftandes bröstkorg pågrund av kraftig andning. Claire slängde en blick på mig innan hon kollade på domaren.

”Jag var med Justin när detta skedde.”, pep hon andfått. Jag kunde knappt tro det. Hon ljög…?

Ojojoj! Claire?! :O Varför...? Kommentera mycket nu! Över 20 kommentarer innan nästa!