Previously:  ”Hon tog min mobil för att ringa dig, för hon hade glömt sin hemma, och våran konversation var uppe. Adressen du skickade var uppe…”

”Fan i hela helvete…”, röt jag och sparkade till en sten. Idag var inte en bra dag.

”Akta din tunga, Justin Drew Bieber!”, fräste mamma i luren. Jag suckade djupt och la på. Hur? Min blick föll mot duvan igen, men det var inte duvan som stod där, det var Belle.

”Vad är det här?”, krävde hon att få veta.

”Ja… en överraskning?”, suckade Justin frustrerat.

”Vänta… till mig? Pattie ville inte säga vart du var, så jag tog adressen och kom själv…”, ursäktade jag mig.

”Ja, till dig. Suprice…”, muttrade han och sjönk ihop på en sten. Jag kollade ut över gården. Det stod en scen i mitten av allt, bord och blommor överallt, allt var så… fint. Och jag hade förstört allt.

”Förlåt…”, pep jag när jag hade fått klart för mig över vad jag hade gjort.

”Det är inte ditt fel Belle… jag bara… trodde jag kunde göra något speciellt utav det hela.”

”Det är speciellt! Det är vackert Justin!”, försäkrade jag honom.

”Men du har sett det nu…”, muttrade han besviket. Jag skakade på huvudet och gick fram till honom.

”Det är vackert. Jag älskar det.”, lovade jag honom.

”Men det är förstört! Du såg det innan det vart klart…”, mumlade han ledsamt.

”Jag åker och äter lunch med Pattie nu och glömmer bort det hela, OK?”

”Visst…”, muttrade han till svar.

”Bra. Hey? Jag älskar dig.”, log jag med blicken djupt in i hans ögon. Han log snett.

”Jag älskar dig också.”, viskade han mjukt innan han pressade sina läppar mot mina i en mjuk kyss.

”Hej då…”, avslutade jag och snodde runt för att gå min väg, och glömma bort allt detta.

”Det var ju inte direkt meningen att du skulle fatta, men tja, du förstår nog.”

”Jag lovade Justin att glömma, och du får ursäkta mig Pattie, men det är rätt så svårt att göra det när du pratar om det hela tiden.”, mumlade jag med en dold irritation i rösten.

”Åh, förlåt.”, andades hon ut. Jag tog en klunk av min Lemonad och nickade.

”Det är okej.”, försäkrade jag henne. Hon log stort mot mig och skulle precis öppna sin mun för att säga något annat då Servitören kom med våran mat. Jag kollade ner på Räksalladen som låg i den vita tallriken framför mig. Min mage kurrade högt av hunger.

Pattie skrattade glatt till. ”Hungrig?”

”Det kan du slå vad på!”, flinade jag och började hugga in på salladen. Hon skakade på huvudet för sig själv.

”Har du och Justin pratat om det där?”, fick Pattie ur sig efter en stunds tystnad.

”Vadå?”

”Ja, turnén och allt det där.”, förklarade hon med ett leende på läpparna.

”Jaha, åh. Nej, inte direkt…”, svarade jag besviket.

”Jaha. Men om han skulle bjuda med dig, då skulle jag bli glad.”, erkände hon.

”Really? Tack!”, log jag. Hon skrattade milt till åt mig och drog en hand genom sitt hår.

”Vi kanske ska gå och Shoppa?”, föreslog Pattie när maten på våra tallrikar var uppäten. Jag nickade gillandes med blicken på en kille några bord ifrån oss. Är det..? Ja? Nej…?

”Ursäkta mig.”, mumlade jag och reste mig upp. Killen, som nu stod med ryggen mot mig lämnade resturangen. Jag skyndade mig efter medan jag skrek åt honom.

”Stanna då!”, vrålade jag tillslut. Han stannade stelnat till. Jag andades lättat ut och sprang fram till honom.

”Vänd dig om.”, befallde jag honom. Han vände sig om och log snett. ”Mike…”

”Överraskning…”, utbrast han bittert och gjorde en handgest i luften. Jag skakade på huvudet.

”Vad fan gör du i LA?”, fräste jag.

”Jag är här på semester om det inte stör dig? Kommer du inte ihåg mitt strandhus?”

”Jo… nu när du säger det så.”, väste jag äcklat tillbaka.

”Du kan ju inte direkt glömma bort vart vi gjorde våran film… som jag förresten njöt av igår. Mhm…”, flinade han och la en hand på min kind. Jag röt till.

”Vilken jävla film?”, röt jag ilsket. Han drog upp sin iPhone och visade mig en videofil. Åh nej… den filmen.

”Du har ingen rätt att ha den där. Alls.”, han skrattade åt min fjuttiga ord.

”Du är så rolig när du är arg.”, spann han mot min panna. Jag roffade åt mig hans mobil och tryckte ner den i fickan.

”Jag bryr mig inte. Jag har den överallt. På tv, USB-minne, datorn… överallt.”, flinade han perverst.

”Du är sjuk. På riktigt.”

”Åh, baby, jag vet. Men du kan tyvärr inget göra åt det. Ha det kul med Bieber.”

Innan jag han yttra ett ord till så hade han försvunnit bakom kröken. Jag suckade frustrerat och vände mig om för att gå tillbaka till Resturangen där Pattie tålmodigt satt och väntade på mig som en liten flicka.

”Ska vi gå?”, kvittrade hon glatt medan hon betalade.

”Sure…”, mumlade jag med blicken ut genom fönstret. Hur i hela friden hade han videon? Jag hade ju raderat den? Hällt cola över allt…?

”Belle? Är du levande eller?”, fnissade Pattie från dörröppningen. Jag väcktes ur min lilla dvala av hennes fniss. Jag kollade mot dörren där Pattie stod med höjda ögonbryn.

”Kommer du eller?”, skrattade hon mjukt.

”Jaja. Kommer.”, svarade jag med darrig röst, men försökte dölja det så gott det gick.

”Där då? Nej men kolla där!”, skriade Pattie entusiastiskt och pekade på en massa olika affärer. Juicy Couture, Victoria’s Secrets, Forever 21, Dresser, Zara osv. Mina ben hade börjat verka vid det här laget.

”Vi kan gå in här.”, tyckte Pattie. Jag kollade upp på Juicy Couture affären som hon nu drog mig in i. En suck lämnade min mun, och så fort jag gick in genom dörrarna till affären kände jag doftbomben slå mot mig.

”Den här luktar ju gott! Mm…”, hummade Pattie gillandes till många Parfymer.

”Den.”, bestämde jag mig för och pekade på en Parfym Pattie hade hoppat över.

”Varför just den? Det finns ju många…-”

”Nej, jag vill ha den.”, avbröt jag henne. Hon räckte över Parfym flaskan till mig och sprejade lite på min handled. Den luktade vanilj och rosor.

”Ja, den tar jag.”, fnittrade jag och tog den ur hennes grepp för att gå till kassan och betala. Pattie räckte över ett Platina kort.

”Justin betalar.”, flinade hon. Jag himlade med ögonen åt henne men tog emot kortet. Vi betalade, log, och lämnade sedan affären med ett bra inköp.

”OMG. Du är Justin Bieber’s flickvän!”, skriade en tjej framför mig. Jag tog mig för örat och nickade.

”Det är jag.”

”Skulle jag kunna få din autograf?”, pep hon nervöst. Jag nickade glatt åt henne.

”Visst.”, skrattade jag mjukt. Pattie tog påsen ifrån mig för att jag skulle kunna skriva autografen till tjejen.

”Vad heter du?”

”Danielle.”

”Vilket fint namn!”, tyckte jag och skrev min autograf på blocket innan jag återigen räckte över det till henne. ”Hej då Danielle.”

”Hej då Belle och Pattie.”, vinkade Danielle oss adjö. Jag fnissade till åt hennes söthet och fortsatte gå.

”Den där då?”, undrade Pattie och nickade mot en turkos klänning som hängde prydligt på en skyltdocka. Mina ögon blev stora som bowlingklot, tillochmed jag kände det.

”Kom till mamma.”, skämtade jag. Pattie skrattade till och gick in i affären med mig. Där hängde den. Alldeles perfekt och… va? En annan tjej tog den framför näsan på mig. Det var den sista.

”Nej!”, tjöt jag högt. Alla blickar föll på mig, vilket jag inte njöt av.

”Ursäkta mig?”, kvittrade tjejen som hade tagit klänningen. Jag spände käken och skakade på huvudet.

”Du… klänningen… kan jag…”, fick jag stelt ur mig. Hon fnittrade oberört.

”Denna? Tyvärr.”, med dem orden vände hon på klacken och försvann mot kassan.

”Den jävl…-”, svordomarna tog slut då jag såg en liten flicka betrakta mig. Hon pekade på något bakom mig. Jag vände mig om och där hängde den. Den perfekta klänningen.

ojojo! :D Vad kommer hända på dejten tror ni? Detta kapitlet tog ett tag pga... störningar. Kommentera!