Previously: ”Wow, jag kanske kan meddela Coachen…”, mumlade jag mot hans läppar. Han log stort.

”Gör det.”, tyckte han innan han pressade sina läppar mot mina i en passionerad kyss. Jag fnissade mot hans läppar, vilket förstörde kyssen.

”Vad?”, undrade han. Jag tog ett steg tillbaka och gick baklänges ut ur sovrummet.

”Jo… jag tänkte faktiskt en snuskig tanke… du och jag. Du hade en Clowndräkt… och vi låg i sängen… och hade kul…”, skrattade jag lågt. Justin stod still framför mig, men jag fortsatte backa, tills jag slog i någon. 

 ”Tja, det är ju kul att du gillar min son… i clown dräkt!”. flinade Pattie bakom mig. Jag svalde hårt innan jag snodde runt och mötte hennes och Ryan’s stora flin.

”Heeeej…”, utbrast jag nervöst.

”Hej på dig med Belle! Så, ni har det trevligt?”, skrattade Ryan.

”Var inte du sjuk?”

”Jag blev bättre. Det är ni som lagar maten. Eller, du och Pattie.”, bestämde Ryan.

”Pfft, bara för att vi är tjejer eller?”, väste jag mellan mina tänder. Justin la sina händer på min midja och kysste mig mjukt i nacken.

”Nej, för att du lagar så god mat.”, viskade han mot mitt hår. En ilning for genom hela ryggraden.

”Sure. Kom igen då Pattie, vi ska visa vad vi kvinnor går för.”, fnös jag. Pattie nickade och gick med mig ut i köket där vi började med matlagningen.

”Hur går det i skolan?”, försökte Pattie med att starta ett samtals ämne.

”Jag har inte direkt börjat här än, men annars går det väll bra hoppas jag.”

”Bra, bra… har du och Justin pratat något om… framtiden?”, mumlade hon frågandes och räckte över paprikan till mig.

”Nej, vi försöker leva i nuet liksom. Om du förstår?”, log jag försiktigt.

”Ja, ja visst. Det är ju smart. Men han åker ju snart iväg också, till Mexico på turné. Eller, inte bara Mexico dock, nästan halva Europa. Sen kommer han tillbaka för att jobba på sitt album.”

”Va? Mexiko? Det har han inte berättat…”, suckade jag trött och la ner den hackade paprikan i en skål. Pattie ryckte lätt på axlarna.

”Nu har du ju ändå fått plats på dans skolan här inne, grattis till det!”

”Tack Pattie.”, viskade jag hest till svar med ett snett leende på läpparna. Hon fuktade sina läppar.

”Förlåt, jag kanske borde ha låtit Justin berätta.”, ursäktade hon sig. Jag nickade.

”Kanske…”, viskade jag till svar. Hon harklade sig och rörde runt i kastrullen. Varför hade inte Justin berättat det?

”Killar!”, ropade Pattie för full hals. Skratt hördes ut ifrån vardagsrummet och Justin dök upp i dörröppningen med Ryan bakom sig efter någon sekund.

”Duka.”, skrattade jag. Ryan himlade med ögonen och tog tag i högen med tallrikar vi hade staplat upp åt dem. Justin gick fram mot mig för att ta tag i servetterna och besticken. Jag pressade mina läppar mot hans och tog med skålen med sallad till bordet.

”Maten är klar.”, pustade jag trött ut. Justin kysste mig mjukt på kinden.

”Jag ser det älskling.”, fjärilarna bubblade upp i magen på mig. Älskling? Det var nytt. Jag log stort mot honom innan jag slog mig ner på stolen, vid bordet, som är gjort av träd, som man äter vid, tänkte jag sarkastiskt. Pattie slog sig ner framför mig och knäppte sina händer, detsamma gjorde killarna. Jag brukade inte be innan jag åt hemma, men för respektens skull gjorde jag det nu. Pattie rabblade upp en bön om hur tacksamma vi är för maten Gud har gett oss, tak över huvudet och det liv vi har fått.

”Amen!”, utbrast alla tre i mun på varandra. Jag mumlade ett diskret ”Amen” för mig själv.

”Belle, är din familj religös?”, undrade Pattie mjukt.

”Öh… inte direkt. Vi går till kyrkan när vi kan, och så, annars inte så värst mycket.”

”Åh, okej.”, svarade hon lättsamt innan hon började lassa upp mat åt sig. Jag tog en klunk av mitt Citron vatten. Justin’s ben snuddade vid mitt och hans fot började leka med min. Om Pattie visste vad som pågick under bordet skulle hon nog inte bli glad, även om det inte direkt var något barnförbjudet.

Måltiden var långsam och plågsam, enligt mig. Jag drog en suck och sneglade på Justin som vi alla väntade på.

”Vad blir det för efterrätt?”, undrade han med mat i munnen. Pattie grymtade till.

”Prata inte med mat i munnen.”, gnällde hon. Justin kollade ursäktandes åt hennes håll.

”Efterrätt? Wow, du har kommit på mig Justin!”, retades jag ironiskt. Han himlade med ögonen och höjde lätt på ögonbrynen mot mig.

”Jag köpte is-glas åt er. Det ligger i frysen.”, räddade Pattie mig med.

”Tack mamma.”, sa Justin och reste sig med Ryan hack i häl. Jag knäppte med fingrarna åt dem.

”Ska jag och din mamma ta undan det här eller?”, andades jag ut med huvudet på sned. Justin putade lätt med underläppen som om han tänkte efter. Det tog en stund innan han och Ryan motvilligt kom tillbaka för att duka av och fylla diskmaskinen.

”Det är i mitt hus ni befinner er.”, påminde Justin oss.

”Så, om det är ditt hus… varför lagar vi maten då Justin?”, konfronterade jag honom.

”Du är allt söt du.”, fräste han och gick ut i vardagsrummet. Jag drog en hand genom mitt hår och gick ut i köket för att ta en isglass.

”Pattie, vill du ha?”, ropade jag ut till matsalen. Pattie hummade högt åt mig.

”Nej tack!”, svarade hon. Jag drog ut en glass åt mig och stängde sedan frysdörren med rumpan.

”Så, du vågar dig ut hit efter vad du gjorde mot mig?”, flämtade Justin dramatiskt. Jag slog mig ner bredvid honom i soffan med läpparna pressade mot hans hals. Jag höll på där ett tag tills han gav upp och mötte mina läppar i en passionerad kyss.

”Okej, jag förlåter dig.”

”Jag hörde aldrig att jag sa förlåt?”, skrockade jag. Justin himlade med ögonen mot mig. ”Ryan, hörde du mig säga förlåt?”

”Nej, jag hörde ingenting.”, spelade Ryan med. Jag flinade stort mot Justin.

”Just det.”, han suckade uppgivet och klickade på Sport kanalen där en fotbollsmatch var igång. Kanada – Orlando.

”Vem vinner då?”, mumlade jag för att få dem att säga ett ord till mig.

”Kanada.”, utbrast båda två i mun på varandra. Jag skrattade glatt åt dem. Som två pojkar betedde dem sig.

”Jag chansar på…”, började jag hummandes, ”… Orlando.”

”Va?! Och du är min flickvän? Inte förrän matchen är slut din förrädare.”, väste Justin. Jag höjde retsamt på ett ögonbryn.

”Sure, vi säger det då. Kanadensare… vet ingenting.”

”Sa ju att Kanada skulle vinna!”, vrålade Justin och Ryan glatt. Jag suckade uppgivet och gick in på rummet. Justin kom in strax därpå med stora ögon.

”Vad hände?”, viskade han hest efter alla skrik under matchen. Jag skakade på huvudet med ett litet leende på läpparna.

”Inget. Jag bara… är trött.”, ljög jag. Eller, ljög och ljög, jag var trött. Men han hade inte berättat att han skulle iväg i 2 månader på världs turné.

”Säker?”, fortsatta hen mumlandes. Jag nickade, men ångrade mig sedan.

”Varför har du inte berättat om din ”Halva-världens” turné?”, fick jag snabbt ur mig. Han rynkade på pannan åt mig.

”Lek inte dum Justin, Pattie berättade om Mexiko, halva Europa och allt det där.”, fräste jag bittert. Han skakade på huvudet.

”Jag skulle berätta, men fick aldrig tillfälle för det.”

”Stoppa upp den där ursäkten någonstans, jag går inte på det. Berätta varför du inte sa något.”

”Jag var rädd.”, harklade han sig och kliade sig nervöst i nacken.

”Rädd för vadå? Att åka själv? Att lämna mig?”, fortsatte jag. Gud vad på jag var.

”Nej, rädd över att du skulle lämna mig.”

Kort osv. osv. men kompis sover här. Ska försöka med 2 imorgon!! :D Sista dagarna på lovet och allt... ahha <3 Kommentera nu!