Previously: ”Ja, vi satt och pratade lite och åt Marshmallows. Eller jag åt. Och du snäste iväg mig och sa att du hade en pojkvän när jag frågade om tjejer.”, gäspade han trött. Jag pustade lättat ut.

”Okej, tack.”, sa jag kort och la sedan på. Claire satt och sippade på sitt té när jag kom tillbaka.

”Varför ringde du till Justin?”, flinade hon. Jag himlade med ögonen och drog en hand genom mitt fuktiga hår.

”Därför. Inte din ensak.”, fräste jag skämtsamt. Hon fuktade sina läppar och kollade tillbaka mot Glee. Jag svalde hårt och lät blicken falla ut genom mitt fönster. Gudeslov att vi inte hade gjort något.

”Ge mig den!”, tjöt Claire bredvid mig och sträckte sig efter godispåsen som jag höll om i min hand. Ett skratt lämnade min mun och jag skakade på huvudet.

”Aldrig! Den tillhör den rättmätige ägaren!”, svarade jag fisförnämnt. Hon himlade med ögonen, men fortsatte streta mot mitt ben som var tryckt mot hennes mage.

”GE MIG GODISPÅSEN BELLE!!”, skrek hon förtvivlat och hoppade över mig. Jag skrattade åt hennes min, stoppade ner en hand i godispåsen och räckte sedan över den till henne.

”Tack. Äntligen.”, utbrast hon och tryckte in en chokladbit i munnen. Jag skrattade elakt och drog en hand genom mitt hår med ett leende lekandes på läpparna.

”Jag ska ta något o dricka, vill du ha juice?”, frågade jag. Claire kramade skyddande om godispåsen innan hon vågade kolla upp på mig.

”Ja tack, jag kan ta lite Juice.”, svarade hon med kisande ögon. Jag fnissade till och gick ut i köket. Jag kollade ut genom det lilla fönstret som var placerat över diskhon och såg hur ett gäng killar gick utanför. Justin och hans kompisar.. asså inte min Justin, utan Claire’s Justin. Jag började bli lite förvirrad när det gällde det där med Justinarna.

”Claire, Justin och dem går här ute!”, ropade jag till henne medan jag hällde upp den svala juicen i två glas. Steg hördes i golvet och bara på någon sekund stod Claire bredvid mig och kikade ut genom fönstret.

”Vart?”, andades hon frågande ut. Jag kollade ut igen, men nu var dem borta.
”Dem gick väll.”, mumlade jag med en lätt axelryckning. Claire nickade och roffade åt sig sitt Juice glas, då det ringde på dörren. Hon spottade ut en hel skakad juice på golvet då hon hade blivit så rädd.

”Torka upp det där.”, befallde jag henne innan jag gick iväg till dörren för att öppna. Där utanför stod Justin och killen Claire hade hånglat med igår. Hoppas verkligen att han inte kommer ihåg något alls.

”Hej… på er.”, sa jag förvånat och lutade mig mot dörrkarmen. Justin flinade stort och drog en hand genom sitt blonda hår.

”Är du här ensam eller är Claire här?”, frågade Justin med tindrande ögon. Han måste verkligen vara kär i henne… konstig att han inte har pratat med henne. Mitt minne från igår började svagt komma fram, och jag kom ihåg mitt och hans samtal om Claire.

”Nej, Claire är här.”, instämde jag med en nick. Killen som Claire hade hånglat upp nickade.

”Vill ni hänga med till stranden? Vi ska typ tälta där i natt. Med Never have I Ever, Marshmallows, musik, bad och brasa. Är ni på?”, log Justin. Jag bet mig löst i underläppen och sneglade in i köket där Claire stod med ett vettskrämt ansiktsuttryck.

”Sure, vi kommer. Men jag måste typ hjälpa Claire nu… när ska vi komma och vad ska vi ta med oss?”, undrade jag och rättade på mig. Killen som stod bredvid Justin – samma kille som hade hånglat upp Claire som jag inte visste namn på – svarade.

”Kom runt 6. Ta med er korv eller hamburgare, det ska typ vara som ett knytkalas. Alla får ta av alla. Och sovsäckar, kanske badkläder om ni ska bada.”, svarade han snabbt. Jag nickade.

”Okej, vi kommer.”, försäkrade jag dem och skulle precis slå igen dörren då Justin stoppade mig.

”Kan jag få prata med dig?”, viskade han lågt. Jag pressade ihop läpparna med en stunds betänketid.

”Prata på.”, suckade jag. Han drog ett djupt, nervöst andetag och nickade.

”Har du pratat med Claire?”, hans röst darrade. Sött, han var nervös. Jag skakade på huvudet.

”Borde jag har gjort det eller?”, sa jag och försökte låta trevlig, men orkade inte.

”Tja… skulle du kunna fråga om hon skulle vilja gå på en film nån kväll…? Bio asså.”, undrade han. Jag skakade på huvudet.

”Fråga själv.”, sa jag bara och slängde igen dörren i ansiktet på honom och vände mig om där Claire stod med ett stort leende på läpparna. Jag suckade med blicken upp i taket.

”Du hörde?”, flämtade jag. Hon nickade lyckligt. ”Great…” Hon hoppade på mig.

”Han vill gå på en dejt med mig! HAN GILLAR MIG!”, tjöt hon uppspelt. Jag drog loss hennes armar runt min nacke.

”Snälla, ta det lugnt. Han vill gå och kolla på film med dig, ta det lugnt.”, frustade jag och drog bak en hårslinga bakom örat.

”Vi går hem till mig.”, sa hon snabbt. Jag rynkade frågandes på pannan, varför skulle vi hem till henne så plötsligt?

”Packa? Jag har två sovsäckar som redan ligger framme, alltså inte på vinden. Kom igen, då får du träffa min mamma också.”, pep hon hysteriskt. Jag spärrade långsamt upp ögonen.

”Aldrig. Din mamma verkar inte gå ihop med mig. Jag kommer säga fel!”, utbrast jag nervöst. Claire skakade tröstande på huvudet.

”Nej då Belle, allt kommer gå topp topp!”, skrattade hon och drog med mig upp för trappan.

”Vart ska vi?”, andades jag ut i trappan. Hon vände sig om mot mig med höjda ögonbryn.

”Ska du träffa min mamma i pyjamas eller? Jag kan väll låna något?”, vädjade hon. Jag blickade min outfit och svor lågt. Hade jag stått i dörröppningen till ett gäng snygga killar i den här?!

”Okej.”, försäkrade jag henne och gick med henne in på mitt rum. Hon klampade in i min WIC och började riva efter kläder, så jag passade på att kolla min mobil. Justin hade sms:at.

”Hey älskling! Jag kommer hem ikväll istället runt 7! Kan vi ses då? XX Din Justin.”

Skuldkänslorna drog ihop sig till en klump i halsen på mig. Ikväll? Klockan 7? Mitt liv är bara för underbart, eller vad säger man? Claire slängde över ett par Jeans och en rödrutig skjorta till mig.

”Ta på dig det där.”, meddelade hon med en tumme upp. Jag suckade och knappade in ett kort svar till Justin.

”Jag är ledsen Justin, men ikväll är inte så passande. Jag har redan planer… :/ Förlåt! Jag anade verkligen inte att du skulle komma ikväll! XX din föralltid, Belle.”

Hoppas han inte blev alltför ledsen. Eller arg. Då vi hade planerat att träffas när han skulle komma hem, men hur skulle jag kunna chansa på att han skulle komma ikväll? Jag är inte direkt någon som ser in i framtiden.

”Klä på dig då!”, hojtade Claire som hade dragit på sig ett par liknande Jeans som jag hade fått slängda på mig och en randig blus som Emily hade gett mig för ett tag sedan. Klumpen i halsen växte sig större, men jag valde att ignorera det och gick in på badrummet. Snabbt drog jag på mig kläderna och flätade mitt hår i en lätt fiskbens fläta. Jag kletade på ett lager mascara, och – bara för att känna lite tröst – sprejade på Someday på min hals. Jag hade köpt den bara för att när jag och Claire hade varit och shoppat häromdagen.

”Kommer du eller?”, ropade Claire från mitt rum med en knackning på dörren. Jag drog ett djupt andetag och stoppade in ett tuggummi i min mun innan jag klev ut ur badrummet.

”Ja, kom så går vi.”, suckade jag och drog med mig mobilen. Ett nytt sms. Jag klickade diskret upp det och läste det.

”Nej, det är Okej babe. Men vi ses väll imorgon? Älskar dig, Justin.”

Jag skulle svara på det där senare, när Claire inte var med mig. På vägen mot hallen roffade Claire åt sig ett äpple som låg på köksön och gick med mig ut ur huset. Deras hus låg somsagt bredvid mitt. Det var stort och vitt. Väldigt graciöst om man frågade mig. Hennes mamma mötte oss med ett stort leende.

”Hej! Jag heter Miranda Olsen! Välkommen till vårat hem Belle!”, hälsade hon och drog in mig i en stel kram. Jag log tacksamt mot henne.

”Tack.”, svarade jag och log. Det var ingen idé att hälsa med mitt namn då hon redan kunde det.

”Jag kommer snart, du kan gå upp på mitt rum så länge.”, meddelade Claire och pekade på en vit dörr på övervåningen. Jag nickade mjukt och gick upp för den rätt så hala trappan då min mobil började ringa.

”Hallå?”, svarade jag och slog igen dörren bakom mig.

”Jag saknade dig så mycket, jag måste bara höra din röst.”, mumlade Justin kärleksfullt i andra änden. Jag fnissade till.

”Du är bara för söt! Vart är du?”, frågade jag och slog mig ner i en fåtölj som stod i kanten av rummet.

”Är påväg in på en intervju här i Ottawa, sen åker jag hem.”, andades han trött ut.

”Det måste nog vara skönt. Men jag kan inte prata just nu Justin, jag är ledsen.”, förklarade jag med ett ledsamt tonfall.

”Okej, men jag älskar dig, det ska du veta. Vi ses.”, sa han med sin vanliga Justin ton.

”Jag älskar dig också. Ja, vi ses. Puss.”, avslutade jag och la på. En flämtning fördes mot mig i dörröppningen. Jag kollade dit och mötte Claire’s tår röda ögon.

”Claire, det är inte som du tror.”, sa jag snabbt och reste mig upp. Hon skakade på huvudet och släppte ner sovsäckarna i golvet.

”Du har använt mig för att komma åt Justin. Ut. Ut ur mitt hus! Jag vill aldrig mer se dig!!”, skrek hon och knuffade ut mig ur sitt rum och slog igen dörren. Jag kände hur jag började skaka. Miranda kom upp bakom mig.

”Du borde nog gå Belle.”, mumlade hon och gick in på Claire’s rum. Jag sprang ner för trappan och över till mitt hus snabbt som attan. Så fort som jag hade stängt dörren började tårarna rinna.

Ojoj! Att ha 2 som heter Justin är nog lite krånligt, eller vad säger ni? Kommentera! :D