KAPITEL 37-. NEW LIFE


Previously:  Jag la ner mobilen på nattduksbordet och drog upp min laptop i min famn. Först knappade jag in mig på Facebook och twitter. Justin hade tweetat för 2 minuter sedan.
”I miss you so much that it hurts… Love you forever, my little Sun. #Love.”
Hade han skrivit det där till mig? Kanske? Förhoppningsvis? Troligen. Jag log stort och klickade mig runt på Internet tills min blick föll mot en rubrik, som inte hade med mig att göra. Typ. 


 

Popsensationen JUSTIN BIEBER i Nasville! Dubbelkonsert med Selena Gomez, vad säger flörten från London om det?!

 

Jag drog efter andan. Han hade inte nämnt någon jävla dubbelkonsert med Selena? Det skulle man väll göra när man satt och pratade i telefon med sin flickvän? Gud Justin, ibland är du för dum… tänkte jag bittert och klickade upp repotaget om ”Nashville-konserten!”

 

”Popsensationen Justin Bieber är närvarande i Nashville för att ha en dubbelkonsert med Selena Gomez! Är det något emellan Bieber och Gomez? Och vad säger flörten, som Justin har setts vara med i London, om detta? Vi har tyvärr ingen information om tjejen som Bieber träffar, men vi får hoppas att dem kommer ut snart – om dem kommer ut!”

 

Jag fnös åt texten. Justin kunde faktiskt ha berättat. Det där är inget man undanhåller från sin flickvän, det kunde man tycka. Frustrerat slängde jag igen locket till min dator och la mig ner i sängen, då dörren öppnades.

”Du, Belle? Sover du?”, viskade pappa sömnigt från dörröppningen. Jag hostade till för att signalera att jag inte låg och sov. Han slog sig ner på min sängkant med en gäspning.

”Jag pratade med advokaten idag…”, mumlade han sömnigt och fortsatte sedan, ”och han sa att vi kunde flytta redan imorgon kväll om vi ville, istället för i övermorgon morgon. Vad tycker du om det?”

”Spelar det någon roll om vad jag tycker? Du har väll förmodligen redan svarat…”, muttrade jag bittert till svar. Han nickade.

”Ja, men om du ska vara så sur så får vi hålla oss till det jag sa. Vi flyttar imorgon kväll, runt 6.”, meddelade han mig och lämnade sedan rummet. Varför sa jag så? Om jag bara inte hade varit så grinig över det där med Justin –som ändå inte är någonting jag behöver vara arg över, så det glömmer jag- så skulle vi kunna flytta den dagen det var bestämt! Det här är en mardröm… en suck slank ur min mun och min blick fördes mot klockan. Redan halv 12 på natten… toppen. Men det tog ändå inte lång tid innan jag föll in i djup sömn.

 

 

Tårar vällde ner för Emily’s kinder, detsamma med mina. Vi stod och höll om varandra länge på flygplatsen med snörvlingar och snyftningar mot varandras tröjor.

”Jag kommer sakna dig!”, tjöt jag så pass högt att vi fick många blickar riktade mot oss.

”Jag kommer sakna dig också!”, snörvlade Em till svar. Det var svårt, att skiljas åt från henne. Hon var min syster, min kusin, min mamma, min bästa vän, min andra halva, mitt allt. Emily hade funnits där för mig när ingen annan hade det.

”Du får komma och hälsa på, lova!”, utbrast jag när jag och pappa stod i den lilla kön till kontrollanterna. Em gick med sin mamma mot utgången och nickade.

”Jag lovar!”, svarade hon med gäll röst. Ett litet leende spreds på mina läppar, men sen var hon borta. Poff så var min barndomsvän borta, kanske för alltid. Jag trodde inte på att vi, någon av oss, skulle komma ihåg att kontakta den andre när våra nya liv började. Sista året i skolan och sen Collage. Om jag hade otur skulle jag väll få spendera min college tid på en turné buss med Justin, inte för att det är något fel med Justin. Men jag skulle så gärna vilja gå på ett riktigt College… sånt man ser i filmerna typ.

”Vilken skola ska jag gå på?”, fick jag ur mig när vi äntligen hade funnit våra platser. Pappa log stort mot mig med höja ögonbryn.

”Det är fixat, du får se när vi är framme…”, retades han och lutade sig tillbaka i sin stol med slutna ögon. Jag himlade frustrerat med ögonen och väntade på att planet skulle lyfta så att jag, med min svart skinnväska Em hade gett mig, gå in på den superlilla, äckliga toaletten som fanns ombord. Jag tvättade av mig allt smink, borstade igenom mitt hår, drog av mig min stickade tröja och utbytte den mot en svart munkjacka som visade halva magen, kammade igenom mitt hår och sminkade om mig innan jag gick ut till min plats igen. En ganska lång kö hade bildats utanför toaletten, men det var inget jag brydde mig om.

”Oh, en Cola tack.”, beställde jag från flygvärdinnan. Hon gav ifrån sig ett litet leende och skakade på huvudet.

”Cola och Cola Light har vi inte, men Pepsi?”, pep hon med sin ljusa röst. Jag hajade till och nickade, bättre än inget i alla fall. Hon räckte över en flaska och tog genast betalt.

”Behåll växeln.”, uppmanade jag henne. Hon hann inte insistera innan jag hade försvunnit ner bredvid pappa igen. Han hade somnat.. redan? Jag tog en klunk av den alldeles för söta pepsin och grymtade ogillandes till. Hur kan man dricka sånt här? Uppgivet sökte jag med blicken över en cola flaska i någon av vagnarna och mötte en Indisk liten flickas blick. Hon satt och kollade på ”Den lilla Sjöjungfrun” av vad jag kunde se, med två stora, rosa hörlurar på sitt huvud. Jag log prövandes mot henne, men det var inte så speciellt smart då hon brast ut i tårar. Jag spärrade upp ögonen för mig själv och vände blicken ut över Atlanten istället. Eller var det Oceanen? Geografi är inte mitt bästa ämne…

Jag vet! Men Justin Bieber äger ju One Direction, hel klart!”

”Nej? Är du dum i hela huvudet Jessie? Kan man vara mer dum? One Direction är roligare, snyggare och 5 personer!!”, tjejen som nyss hade skyddat One Direction höll upp fem fingrar mot, förmodligen sin tvillingsyster.

”Du är ju hopplös Amy!”, utbrast den andre, förmodligen Jessie i detta scenario. Jag log stort åt deras konversation om Justin och One Direction. Justin hade nog träffat dem någon gång… hade jag för mig. Med ett leende på läpparna lutade jag mig tillbaka och försökte sova lite.

 

 

Resan hade pågått i 10 timmar, kanske tillochmed 11 när vi äntligen var framme i Los Angeles, varma L.A. Det var tur att jag endast bar en band eau under den kofta, samt ett par skinny jeans på mina ben och inte den stickade tröjan som jag hade fått på mig i brådskan där hemma. Klockan var bara klarljusa 20.00 när vi hoppade in i en taxi utanför LAX. Dem var 8 timmar bak, så i London var klockan 4 på natten… Em sov säkert. Men nu skulle jag åtminstone slippa Mike. Och Kayla.

”Hör du vad jag säger eller?”, fräste pappa upprört. Jag vred blicken från befolkningen på gatan till honom med en tom blick.

”Jag sa, att våra möbler och allt sådant redan är upp packat. Vi ska bara handla. Jag inhyrde några personer som ställde in alla möbler, och kläder. Det blir väll bra?”, upprepade pappa frustrerat. Svettpärlorna rann ner för pannan på honom, och jag bet mig själv hårt i tungan för att inte skratta och nickade.

”Det blir nog bra.”, fnissade jag. Pappa nickade och lossade på slipsen som satt hårt kring hand hals. Pappa, pappa… tänkte jag retsamt och lutade pannan mot den kalla rutan. Vi åkte in i ett stort villa område, med ett flertal stora, vita hus tills taxin äntligen stannade.

”Där är det.”, utbrast pappa och pekade mot ett beige, stort, majestätiskt hus. Min haka föll med detsamma. Håll upp din haka! Skrek en röst i mitt huvud, men jag hoppade bara ut ur bilen och gick fram mot huset. På baksidan skymde en pool. En stor pool, med svalt, klarblått vatten. Pappa dök upp bredvid mig med båda resväskorna och min väska.

”Så, välkommen hem! Åh, din Range Rover står där.”, upplyste han mig och pekade på ett garage. På uppfarten till garaget stod en silvrig bil, förmodligen pappas nya som han hade babblat om i ett antal veckor nu. Kanske dagar. Han har berättat om hans nya bil i L.A med stor entusiasm.

”Har jag en nyckel?”, pappa räckte med ens över en nyckelknippa till mig och låste upp dörren.

”Det första vi gör imorgon är att vi åker och växlar pengarna, alla vi har löst och handlar. Du kan shoppa lite, försök hitta en vän i området eller något.”, föreslog han. Jag suckade irriterat och klampade in i den massiva hallen. Hela huset var så… ljus. Och stort. Till skillnad från det i London.

”Ditt rum är upp för trappan, och till höger, och dörren där bredvid är din garderob. Det finns en dörr till den från ditt rum också, men ja. Och du har ett badrum också! Och balkong!”, jag log tacksamt mot pappa och skyndade mig upp till mitt rum, som var dubbelt så stort som mitt i London. Sängen var stor, definitivt inte den från London. Allt var som en dröm. Igår, mardröm. Idag, dröm.

”Belle! Vi har besök!”, ropade pappa från hallen. Jag vek upp det sista av mina kläder som jag själv hade haft med mig i min väska, allt annat var ju upphängt. Eller, allt det jag hade behållit. Jag gick ner till hallen där en tjej med kraftigt bruna lockar, ett sött leende och röda kinder stod. Hon log stort mot mig och sträckte fram sin hand.

 

 

”Claire Olsen! Jag bor precis bredvid mig, mamma skickade över mig med en…”, hann hon med innan jag avbröt henne.

”Okej, skippa mamma-skickade-över-mig-med-en-paj snacket. Det har man hört förr, och du är nog trött på det. Jag heter Belle.”, räddade jag henne och skakade hennes hand. Instämmande nickade hon.

”Ja, verkligen. Varje gång vi får en ny granne måste jag gå över. Dem framför er, är inte trevliga alls. Så det är en varning på dem!”, varnade hon mig med en viskning. Jag skrattade till.

”Då vet jag.”, svarade jag och granskade hennes klädsel. Beigea shorts och en rosa skjorta. Hon var söt, men verkade verkligen inte vara någon riktig Bad-ass tjej.

”Så, vill du följa med upp på mitt rum?”, frågade jag med ett leende. Hon nickade och började ta av sig sina svarta Ballerina skor då jag hindrade henne.

”Vänta, du behöver inte ta av dig dem. Gör ni det här eller?”, jag hörde hur jag lät förskräckt på rösten. Hon nickade med samma leende på läpparna.

”Nej jag skojar bara!”, skrattade hon sedan när hon hade njutit av mitt ansiktsuttryck ett tag. Jag pustade lätt ut och drog med henne upp på mitt rum. Det här skulle bli intressant…


Sjukt bajs tråkigt kapitel. Sent också, men jag hade en kompis över.. hehe :) Kommentera för mer ikväll.

 


Kommentarer

moooooa skriver:

åhhhhh guuuuud! du ärrr såå duktig tjejen!
Helt jäkla awesome!
älskar novellen! :))

Datum: 2012-08-07 - Tid: 22:38:59 - URL: http://justinnovells.webblogg.se


Emmy skriver:

Bra!!!:))))))

Datum: 2012-08-07 - Tid: 22:39:58 -


Jennifer. skriver:

Du är så otroligt jävla bajsgrym, om jag länkar dig på bloggen. FÅR JAG ETT NYTT KAPITEL IKVÄLL? (a)

Datum: 2012-08-07 - Tid: 22:50:33 - URL: http://jennifersahlin.blogg.se


Anonym skriver:

Bra ;)

Datum: 2012-08-07 - Tid: 22:53:14 -


Me+You 'Imma Tell you one time. <3 skriver:

Awesome. <3

Datum: 2012-08-07 - Tid: 23:15:38 -


Becka skriver:

Grymt bra!

Datum: 2012-08-07 - Tid: 23:25:23 - URL: http://beckagoesrandom.blogg.se


Mandiish<3 skriver:

Sketa bra"!!! mera!!

Datum: 2012-08-07 - Tid: 23:33:34 - URL: http://justindbieberstoory.blogg.se


Anonym skriver:

skitbra!!!!!!!!

Datum: 2012-08-07 - Tid: 23:43:41 -


… skriver:

Ååååå sjukt bra!! Tror du att du kan hitta en bild som nästan ser ut som belles gör för jag har dålig fantasi och jag har glömt hur stort hennes föra rum va (bra minne man har va;)??)

Datum: 2012-08-07 - Tid: 23:53:53 -


rebecca skriver:

lika bra som vanligt:)

Datum: 2012-08-08 - Tid: 05:15:58 -


ellen skriver:

inget av det du skriver är tråkigt!!
Meraaaa nuuu, vill ha Jerry ;)

Datum: 2012-08-08 - Tid: 09:50:46 - URL: http://myjustinbiebstories.blogg.se


Emelie skriver:

Jätte bra! <3
Men hade inte Justin en överraskning på hénnes säng eller något? :)

Datum: 2012-08-08 - Tid: 12:45:41 - URL: http://bieberrstorys.blogg.se


Anonym skriver:

Meeeer för fan! Puss

Datum: 2012-08-08 - Tid: 14:13:54 -


bieberstorysbyme.blogg.se skriver:

Jätte bra :) Läs gärna min novell blogg också.

Datum: 2012-08-08 - Tid: 15:31:06 - URL: http://bieberstorysbyme.blogg.se


Ditt namn:

E-post: (privat)

URL:

Din kommentar:




Trackback