Jag flackade till med ögonlocken. Vart var jag?

Rummet var svart och mörkt. Jag låg på en madrass på golvet. Vad var det här egentligen? Såfort jag försökte röra på mig så värkte det i hela kroppen.

Jag hade aldrig varit med om någon liknande smärta, fysiskt. Eller jo, men inte på kroppen. Allt var luddigt och jag var säker på att jag hade blåmärken över hela kroppen.

"Hallå?" Försökte jag få fram, men det blev bara en mimning. Nej,nej! Rösten var väll inte borta? Jag hörde en massa röster utanför rummet och sedan ett pistolskott som fick mig att rycka till. En ilsken röst röt till och ett slag träffade dörren. Jag lyckades med att resa mig upp men sen gick det inte mer. Dörren öppnades och en medelålders man kom in och tände en lampa innan han satte sig ner på en pall i mitten av rummet.

"Vet du varför du är här?" Viskade han läskigt. Jag skakade lätt på huvudet och tårar började rinna ner för mina kinder. Jag behövde Justin.. Just nu.

"Nähä. Men det är så att din lilla pojkvän har skapat problem med oss. Eller snarare hans Manager, Scooter. Din pappa!" Spottade han ur sig. Va? Scooter, min pappa? Jag svalde hårt och kollade ner på det kaklade golvet.

"Så Scooter är skyldig oss pengar, och lovade oss att fixa det via Justin! Sen tog vi ett snack med Justin som lovade att fixa fram det. Vi lovade att göra illa någon om han inte gjorde som vi sa. Men gjorde han det? Nej!"

Scooter? Justin? Vad hade de med såna här att göra?!

Jag ville slå till killen, döda honom med mina bara händer. Skrika. Ha Justin's armar runt min värkande kropp.

Men det gick inte. Inget av det skulle hända.

"Släpp mig.." Fick jag fram och fick en tår i munnen. Han skrattade glädjelöst.

"Skulle det hända tror du?!" Röt han. Jag skakade på huvudet och blev lämnad i rummet själv igen. Vad hade Scooter gjort?!

-

Det var två killar som hade kommit in och gett mig något i en spruta. Det sved i armen men det var inte mycket att göra.

Jag reste mig långsamt upp och tog ett vinligt steg mot dörren och sedan ett till. Och ett till. Tills jag var framme då jag bankade på dörren.

"Hjälp! Det är något konstigt!" Skrek jag svagt och en kille kom och öppnade direkt. Nu har du chansen Kim!

Jag sprang plågsamt förbi honom och kollade förvirrat runt i rummet efter en dörr. Jag började springa dit och hoppades på att få komma ut. Bli fri.

Mamma skakade lätt om mig.

"Justin." Jag satte mig spikrakt upp i sängen och kollade hoppfullt på henne men fick en besviken min tillbaka.

"Klockan är snart 2.. Poliserna är ute och letar. Kom och ät lite frukost nu." Viskade hon och drog med sin sköra hand på min panna. Jag nickade och reste mig upp ur sängen och klampade ner till köket.

Där stod det en hamburgare och en till sak. Eller snarare två. Ryan och Chaz. De log svagt mot mig och kramade mjukt om mig.

"Pattie har berättat" Viskade Chaz och kollade medlidsamt mot mig. Jag nickade och petade på hamburgaren.

"Hur är det?" Fortsatte Ryan och la en hand på min axel. Jag ryckte på axlarna och kollade ner på burgaren igen. Finns det någon värre än kompis förhör? Nej..

-

Killarna hade försökt med allt. Ta hit Mitch och Nolan, utan resultat,  försökt släpa med mig till fotbollsplanen, stranden, pizzerian och bion. Men jag kunde inte.

"Justin, du borde gå ut!" Upmanade mamma mig med len röst. Jag skakade på huvudet och lutade mig tillbaka i soffan och stirrade upp i taket.

Helt plötsligt plingade det på dörren. Mamma kollade på mig och sedan på dörren.

"Öppna." Beföll hon och kollade strängt på mig. Jag suckade och gick med stora steg mot dörren och öppnade.

Där ute stod ingen mindre än Scooter..

---

ÅHMAJGAD! Mitt internet dog, men nu fungerar det!! :)

Baby, lämna mig inte..." Viskade jag mot den och slog långsamt ihop ögonen och somnade snabbt.

KIM

Jag flackade till med ögonlocken. Vart var jag?

Rummet var svart och mörkt. Jag låg på en madrass på golvet. Vad var det här egentligen? Såfort jag försökte röra på mig så värkte det i hela kroppen.

Jag hade aldrig varit med om någon liknande smärta, fysiskt. Eller jo, men inte på kroppen. Allt var luddigt och jag var säker på att jag hade blåmärken över hela kroppen.

"Hallå?" Försökte jag få fram, men det blev bara en mimning. Nej,nej! Rösten var väll inte borta? Jag hörde en massa röster utanför rummet och sedan ett pistolskott som fick mig att rycka till. En ilsken röst röt till och ett slag träffade dörren. Jag lyckades med att resa mig upp men sen gick det inte mer. Dörren öppnades och en medelålders man kom in och tände en lampa innan han satte sig ner på en pall i mitten av rummet.

"Vet du varför du är här?" Viskade han läskigt. Jag skakade lätt på huvudet och tårar började rinna ner för mina kinder. Jag behövde Justin.. Just nu.

"Nähä. Men det är så att din lilla pojkvän har skapat problem med oss. Eller snarare hans Manager, Scooter. Din pappa!" Spottade han ur sig. Va? Scooter, min pappa? Jag svalde hårt och kollade ner på det kaklade golvet.

"Så Scooter är skyldig oss pengar, och lovade oss att fixa det via Justin! Sen tog vi ett snack med Justin som lovade att fixa fram det. Vi lovade att göra illa någon om han inte gjorde som vi sa. Men gjorde han det? Nej!"

Scooter? Justin? Vad hade de med såna här att göra?!

Jag ville slå till killen, döda honom med mina bara händer. Skrika. Ha Justin's armar runt min värkande kropp.

Men det gick inte. Inget av det skulle hända.

"Släpp mig.." Fick jag fram och fick en tår i munnen. Han skrattade glädjelöst.

"Skulle det hända tror du?!" Röt han. Jag skakade på huvudet och blev lämnad i rummet själv igen. Vad hade Scooter gjort?!

-

Det var två killar som hade kommit in och gett mig något i en spruta. Det sved i armen men det var inte mycket att göra.

Jag reste mig långsamt upp och tog ett vinligt steg mot dörren och sedan ett till. Och ett till. Tills jag var framme då jag bankade på dörren.

"Hjälp! Det är något konstigt!" Skrek jag svagt och en kille kom och öppnade direkt. Nu har du chansen Kim!

Jag sprang plågsamt förbi honom och kollade förvirrat runt i rummet efter en dörr. Jag började springa dit och hoppades på att få komma ut. Bli fri.